LSS fortsätter att urholkas
Assistanspengar går till advokater och människor tvångsförflyttas från sina hem. Nej, LSS är ännu ingen frihetsreform, skriver Arbetets ledarskribent.
När LSS infördes på 1990-talet skulle den bli en frihetslag.
Enligt den nya lagen skulle alla så långt möjligt ges full delaktighet i samhällslivet och möjlighet att leva som andra.
I dag har vinstbegär från utförare, politisk klåfingrighet och obegripliga domar från högsta förvaltningsdomstolen skapat ett sammelsurium av paragrafer som ingen sökande av personlig assistans själv kan ta sig igenom.
Till det krävs ofta juridisk handledning. Och de enda som ger denna juridiska handledning är utförarföretagen.
Mot att den sökande lovar att välja företaget om ansökan beviljas tillhandahålls finfin juridisk hjälp och kommuner och Försäkringskassan bearbetas ivrigt.
Men denna juridiska hjälp äter upp resurser som ska gå till den personliga assistansen, konstaterar Robin Bankel vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. I en ny avhandling konstaterar han att själva idén med privatiseringen, att företagen ska konkurrera med kvaliteten på sina tjänster, helt går förlorad.
I stället konkurrerar företagen med att ge bäst juridisk hjälp. När ansökan väl är godkänd kan kvaliteten på tjänsterna vara hur som helst. Vinsterna trillar ju ändå in.
Kommuner vill sänka kostnaderna
En ännu värre praxis har utvecklats när det gäller eget boende inom LSS, eller ”bostad med särskild service för vuxna”, som det heter i lagtexten. Det är bostäder för personer med stora behov av service och tillsyn under dygnet.
Enligt LSS ska personer på dessa boenden så långt möjligt ges full delaktighet i samhällslivet och möjlighet att leva som andra.
Eller som det står i Socialstyrelsens handbok om särskilt boende:
”Det innebär bland annat att ha möjlighet att bo som andra – att ha ett eget hem med allt vad det innebär av trygghet och trivsel. En bostad som tillförsäkrar personer med omfattande funktionsnedsättningar goda levnadsvillkor är en av förutsättningarna för att nå lagstiftningens mål.”
Ett par domar i högsta förvaltningsdomstolen har dock givit kommunerna rätt att placera de boende helt efter eget tycke. Kommunerna kan numera helt enkelt strunta i lagens ord om delaktighet.
Det innebär att många kommuner i dag har börjat flytta personer från deras särskilda boenden till nya särskilda boenden hos privata välfärdsföretag som kan erbjuda boendet till lägre kostnad för kommunen.
”…att ha ett eget hem med allt vad det innebär av trygghet och trivsel.”
Har blivit rättslösa
Socialstyrelsens ord har blivit ett skämt. Hittar kommunen något billigare kan de boende bli tvångsförflyttade från det som ska vara deras hem. Vi är på väg tillbaka mot en utauktionering av halta och lytta till lägstbjudande.
Den kommunala bestämmanderätten i kombination med högsta förvaltningsdomstolens obegripliga ställningstagande har skapat ett system där välfärdsföretagen kan göra vinster och kommunerna dunka kostnaderna i botten.
Till skillnad mot när det gäller personlig assistans, där kommuner och företag ligger i luven på varandra med juridiska processer, är turerna kring särskilt boende möjligtvis en win-win-lösning för företag och kommuner.
Men samtidigt har de personer som behöver särskilt boende blivit rättslösa.
Som ett hån mot mänsklig värdighet kallas även detta system ofta för ”kundval”.
En socialdemokratiskt styrd regering måste komma till rätta med dagens system som ömsom sopar manegen för företagen och ömsom gör allt för att minska kostnaderna för kommunerna i stället för att ge behövande och boende stöd.
Borde vara ovärdigt
Vi måste återskapa en mänsklig trygghet i LSS, både för personlig assistans och för eget boende, det som var tanken när lagen infördes på 1990-talet.
En utredning ska i mars 2023 lägga förslag på hur hela huvudmannaskapet för personlig assistans ska kunna övertas av staten. Det är bra men det behövs också tydliga och i rättvisans namn generösa regler för vad som ska ge rätt till personlig assistans så att inte varje beslut behöver avgöras i juridiska processer.
Föst då kan vi säkra att de skatter som ska gå till personlig assistans också går till personlig assistans.
Definitivt måste de fatala domarna i högsta förvaltningsdomstolen också lyftas politiskt. Att förvägra folk att ha en egen åsikt om var de ska bo och tillåta att människor flyttas från sina hem i jakt på billigare placeringar är ovärdigt en socialdemokratiskt styrd regering.