– Känslan när något sådant händer, det är så otroligt tragiskt. Det kommer ta jättelång tid att bearbeta.

Det säger Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas riksförbund, med anledning av morden på två lärare i Malmö.

När Arbetet når henne kommer hon precis från ett besök på en gymnasieskola i Göteborg där man hållit en tyst minut för de två lärarna.

Morden var den tredje skolattacken på ett halvår. Det manar till eftertanke, anser Åsa Fahlén.

– Den frågan vi inte har ställt oss tidigare när det här har hänt, är varför det är just skolor som blir utsatta för den här typen av dåd. Jag tror att man behöver ta reda på det, gräva djupare i det, för att kunna sätta in de förebyggande insatserna.

”Lärare är inte psykologer”

Men det krävs att alla hjälps åt för att komma till rätta med problemet. Och då behöver andra delar av samhället rycka in, enligt Åsa Fahlén.

– Skolan kan inte alltid lösa de här problemen. Man kan larma och man kan sätta in temporära insatser, men är det elever som mår riktigt dåligt eller har psykiska problem så är det inte skolan som ska lösa det, inte ens elevhälsan. Och här tar det ibland alldeles för lång tid.

Därför efterlyser hon ett snabbare agerande från vården utanför skolan och lyfter de långa köerna till ungdomspsykiatrin som ett stort problem.

– Även om man som lärare kan fånga upp signaler så är man just lärare, inte psykolog eller beteendevetare. Här behöver man ha en koppling till elevhälsan där man har viss kompetens att hjälpa till att tolka det här. Finns det risk för aggression eller den här typen av beteende, och vad är det den här eleven behöver? Och sedan behöver andra ta vid, och där behöver det gå fortare, säger Åsa Fahlén.

”Fruktansvärt tragiskt”

Även Matz Nilsson, ordförande för Sveriges skolledare, är chockad.

– Det är en fruktansvärt tragisk händelse. Och den är oerhört dramatisk. Vi samlade i går 1 500 skolledare på nordiska skolledarkongressen och inledde med en tyst minut. Det la sordin på hela vår kongress.

Precis som Åsa Fahlén vill han se mer stöd från andra delar av samhället när man upptäcker att en elev mår dåligt.

– Skolan ska vara förebyggande, inte behandlande. Det måste primärvården vara. Och socialtjänsten ska vara stödjande för eleven om den har svårigheter i hemförhållande eller i andra områden.

Han efterlyser en nationell plan för ungdomars psykiska ohälsa.

– Det måste finnas en plan för hur vi ska hantera den och möta ungdomarnas behov av konsultation och vård. Vi kan inte överlåta det på skolan, som inte har den kompetensen och inte de resurserna, säger Matz Nilsson.

”Bestörtning och sorg”

Lärarförbundets ordförande, Johanna Jaara Åstrand, är chockad även hon.

– Jag känner bestörtning och sorg. Det är en fruktansvärd händelse.

Också hon framhåller vikten av ett fungerande samarbete mellan skolan och andra instanser.

– De goda erfarenheter som finns, visar på vikten av att skola, ungdomspsykiatri, socialtjänst och polis samarbetar, hittar bra samarbetsformer kring individers behov. Då blir vi mer framgångsrika med att komma till rätta med problem.

De fackliga organisationerna inom skolan efterlyser alltså mer och snabbare hjälp från vården och psykiatrin när man larmar om elever med riskbeteende.

Skolan behöver mer resurser

Men Johanna Jaara Åstrand ser det främst som ett resursproblem.

– Det våra lärare och rektorer generellt lyfter är framför allt att det är en resursbrist. På många skolor saknas specialpedagoger och en utbyggd elevhälsa, med kompletterande kompetenser som skolkuratorer och skolpsykologer. Funktioner som kan komplettera lärarna runt eleverna och deras behov, säger Johanna Jaara Åstrand.

Även Matz Nilsson ser bristande resurser som ett av problemen.

– Vi har inte en likvärdig elevhälsa. Där måste vi säkerställa det förbyggande, främjande arbetet. Vi har inte tillräcklig tillgång till skolläkare, vi har skolsköterskor med ansvar föra alldeles för många elever.