Lyssna på Stine Christopherson i Arbetets podd Från Golvet

Innehåll från Spotify

Genom att klicka på knappen godkänner du Spotifys dataskydsspolicy.

Stine Christophersen har jobbat på äldreboendet Sabbatsbergsbyn i tolv år.

När pandemin skördade många av de äldres liv, larmade hon i medier om hur vården inte fungerade som arbetsgivaren Attendo utlovat.

Det ledde till att hon fick en erinran under ett möte med tre chefer. Ett möte som hon spelade in med sin mobil, och som sedan också kom ut i medier.

Det berättar hon mer om i Arbetets podd Från golvet, där hon är först ut med dela sina erfarenheter.

Förra året blev hon också Årets visselblåsare. Och fram tills i fredags har hon jobbat kvar.

”Ömsesidigt glada”

I torsdags ringde Stadsmissionen henne för ett jobb, som samordnare för flyktingar från Ukraina, som hon sökt. Dagen efter blev hon kallad till intervju. Under samma eftermiddag var jobbet hennes.

I måndags morse klev hon in på Sabbatsbergsbyn för att säga upp sig.

– Vi var nog ömsesidigt glada över att bli av med varandra. De satte inga käppar i hjulet direkt, säger hon.

Helt annan mental närvaro på nya jobbet

Hur är det att lämna?
– På ett sätt känns det som unfinished business. Jag har ju relationer till de man tar man hand om. Men jag behövde göra något nytt. Och jag blev väldigt taggad på Stadsmissionen. Det är dags att komma vidare.

Så du har lämnat Sabbatsbergsbyn för gott
– Ja, med inget varsel alls. Jag började mitt nya jobb en halvtimme efter att jag sagt upp mig.

Du har alltid jobbat natt. Hur är det att arbeta mer nio till fem?
– Jag märkte det på en gång. Jag förstår varför människor inte sitter upp på nätterna och jobbar. Man har en helt annan mental närvaro. Och arbetsdagen går väldigt fort. Jag är van att jobba tio timmar natt. Här finns något av dygnet kvar när arbetsdagen slutar. Jobbar man natt går man bara hem och kraschar.