Det tog sin lilla tid, men nästan 30 år efter friskolereformens införande har Sverige äntligen fått en seriös debatt om utbildningssystemet. Svenska folket har länge och i stor majoritet varit emot vinster i skolan, men nu diskuteras också systemet i stort.

Hur den fria etableringsrätten och friskolesystemet gröper ur kommunernas resurser, hur de bidrar till segregation, hur glädjebetyg blivit ett allt större problem. I vintras blev friskolemiljardärerna Barbara och Hans Bergström kända för ett reportage i DN som hade fått Scrooge att rodna. Söker man fler karaktärer till skurkparaden kan man söka sig till IES i Täby där en rektor vid namn Alastair Wither mäter längden på skoltjejers kjolar.

Det finns alltså mycket att granska i grund- och gymnasieskolan, men det svenska utbildningssystemet är trasigt från bottent till toppen.

Tidningen Skolvärlden har nyligen inlett en granskning av Komvux och SFI, svenska för invandrare Vuxenutbildningen är ett av de viktigaste verktygen arbetsmarknaden har för omställning och matchning till nya jobb, liksom SFI är grundläggande för nyanlända att lära sig svenska. Ändå spricker dagens system i sömmarna. Skolvärlden rapporterar om fusk och glädjebetyg, sedan länge bekanta begrepp i debatten om grund- och gymnasieskolan.

Vill råda bot på systemfel

Klasserna förnyas ofta var femte vecka, nya elever slussas in i snabbt tempo och lärarna i Skolvärldens reportage larmar om en nära nog ohållbar situation, inte minst när undervisningen sker digitalt. Det är svårt att hålla ihop klasser. Svårt att stötta alla elever. Svårt att skapa miljöer där människor kan lära sig i grupp.

50 procent av Komvux- och SFI-utbildningarna ligger på entreprenad hos privata företag, vilket faktiskt är svårt att motivera. Kommunerna som upphandlat har själva dålig koll på vad som faktiskt sker på utbildningarna.

I stället har man byggt in incitamentsystem som vare sig gynnar eleverna eller lärarna. Ett företag som tjänar pengar på dessa elever har ett starkt intresse i att få tillgång till så många elever som möjligt eller godkänna de man har snabbare än de faktiskt har grundkompetens. I just Komvux fall betyder det i praktiken ett intresse av fler gymnasieavhoppare eller fler konkurser då arbetare måste skolas om. I SFI:s fall betyder det färre personer som lär sig svenska på riktigt.

Regeringen gör nu sitt bästa för att slå knut på sig själv för att råda bot på systemfelen som fått råda inom specifikt SFI länge. Att läsa utredningsdirektiven till det nya system som ska kallas för SFI-peng önskar jag inte på min värsta fiende, men nedan följer en kort sammanfattning.

Byråkratisk enhörning

SFI-pengen ska delas ut till utbildningsarrangörer utifrån hur bra resultat eleverna får. Samtidigt får det inte leda till att glädjebetygen blir fler. Utredaren ska bland annat titta på hur ett mätsystem för dessa språkkunskaper skulle kunna utformas.

Det ska vara oberoende från den som arrangerar utbildningen, systematiserat och sammanhållet. Men ska också ta hänsyn till den enskilda elevens förkunskaper och utveckling. Och möjliga föräldraledigheter eller sjukskrivningar. Eller om eleven kombinerat SFI med yrkesutbildning. Eller någon annan av de myller av faktorer som kan påverka en individs resultat i en vuxenutbildning.

I sig låter det rimligt, i sak låter det som att Regeringen efterlyser en trollkarl. Det är ett fantasiregelverk som ska hindra ytterligare exploatering av elever och skattepengar i vuxenutbildningen. En byråkratisk enhörning som ska stånga fuskarna i magen. I verkligheten lär det gå så där.

Här står vi alltså. Medan välfärdens kärna tillåtits bli vinstmaskin för privata intressen försöker det offentliga lappa, laga och skademinera med svulstiga regelverk. Ofta landar det på lärarkåren i form av ökad administration och pappersarbete. Det torde bli både billigare och enklare att bara rycka upp roten till problemet. Företagen kan få sälja pennor, men inte arrangera utbildningarna.