Vill vi att folk ska jobba så kan det inte suga så här mycket

Det finns få saker som nästan alla skriver under på men att människor i Sverige ska arbeta efter förmåga är en sådan. Alla förväntas gå till jobbet, dra sitt strå till stacken och bidra till både ekonomin och ordningen i samhället. Eller så kan det i alla fall låta. 

Hur ser förutsättningarna för ett gott arbetsliv ut för svenska löntagare egentligen? I LO:s nya rapport ”LO:s index för ett gott arbetsliv” tittar man närmare på detta. 

Tjänstemannamän i topp

Genom att mäta bland annat hur många som arbetar heltid, hur möjligheterna ser ut att klara sig på barnomsorg på ”vanlig” arbetstid och hur många som faktiskt går runt och kan klara sig på sin lön lanserar facket ett index mellan 1 och 10. 

Det är inte särskilt kul läsning. Informationen är knappast ny eller chockerande, egentligen. 

Bäst mäter tjänstemannamännen, 8,2. De har mest ekonomiskt svängrum, klarar oförutsedda utgifter bäst och har även bäst prognos att orka ett helt yrkesliv hela vägen upp till den nya höjda pensionsåldern. 

Arbetarkvinnor i botten

Sämst går det för kvinnor i arbetaryrken. Mindre i plånboken, mindre inflytande över arbetstider, mer uttag av både vab-dagar och föräldradagar och svårare att få lönen att räcka. 

Anledningarna är desamma: arbetare arbetar oftare ofrivillig deltid, tjänar mindre, arbetar i större utsträckning på obekväma arbetstider och löper större risk att drabbas av både arbetsskador och trakasserier på jobbet. 

Men det tåls att tjatas om, inte minst inför 8 mars, då jämställdhetsfrågor faktiskt bereds lite utrymme. Sverige är inte ett jämställt land och de senaste årens ekonomiska utveckling har spätt på klyftan mellan könen. 

Klass, kön – och karens

Och ja, klass och kön hänger ihop. Det blir inte tydligare än i statistiken över hur vi har det på jobbet och på grund av jobbet. Det är en stor andel som i dag inte klarar av oförutsedda utgifter som att bilen lägger av.

Men oförutsedda utgifter för denna grupp är också glasögon till barnen, tandläkarbesök och, faktiskt, sjukdom. Ett karensavdrag och ett par dagars sjuklön är förödande för den som redan innan har en låg inkomst. 

Och den största anledningen till att arbetare inte jobbar heltid är att de helt enkelt inte finns. För tjänstemän handlar det i större utsträckning om att man själv väljer att gå ner i tid, exempelvis efter barn. 

Säger vi att alla ska arbeta då måste alla som arbetar kunna räkna med ett gott liv Ingenting tyder på att man kommer att gå tillbaka till den lagstiftning som hindrade arbetsgivare från att helt godtycklig anställa på deltid och visstid. 

Fara för arbetslinjen

Ingenting tyder heller på att tandvård ska ingå i högkostnadsskyddet (det höjs ju redan nu, helt utan förbättringar eller kompensation för dem med behov).  

Regeringen kommer heller inte att vidta några åtgärder för att finansiera den offentliga sektorn så att den blir hållbar – där anställda kan arbeta utan att slitas ut, upprätthålla kvaliteten och få en lön som räcker till ett gott liv. 

Inte heller verkar någon modig nog att lyfta frågan om individualiserad föräldraförsäkring, trots att det gång på gång beläggs vilka förödande konsekvenser familjelivet har för kvinnors ekonomiska situation. 

Det kan låta tjatigt, det är inget nytt men att arbetslivet försämras borde bekymra alla dem som menar allvar med att vi ska ha en stark arbetslinje.