”Varför vill ni lägga ner skolor som är välfungerande och populära?”
Ni sveper med påståenden utan belägg. Låg- och medelklassens barnfamiljer vill kunna välja skola, skriver Ulla Hamilton i en slutreplik.
SLUTREPLIK. Skolan skulle varken bli bättre eller mer likvärdig med endast kommunala alternativ. Boendesegregationen skulle slå igenom fullt ut. I dag kan effekterna av boendesegregationen minska tack vare att elever kan välja en annan skola.
Nästan nio av tio föräldrar i utanförskapsområdena anser att det är viktigt att kunna välja skola, och de gör det. Det är svårt att förstå varför socialdemokrater vill förneka människor möjligheten att välja en annan än en kommunal skola.
För det blir följden om dagens skolpengssystem ska ta bort i enlighet med Nadja Sandbergs och Christer Blomkvists resonemang. Rika kommer alltid att kunna välja skola, precis som de kan i alla andra länder som ju har privata skolor.
Men där krävs det tjocka plånböcker för att barnen ska få en skolplats. Och där får de privata skolorna välja sina elever, vilket inte är tillåtet i Sverige.
Se till att de populära skolorna får växa
Varför vill ni lägga ner skolor som är välfungerande och populära? Barn från alla samhällsskikt vill ha en plats i dessa populära skolor. Det rimliga vore att se till att de populära skolorna kan växa, så att fler får plats.
Resonemanget om att friskolesystemet underminerat skolresultaten och skolans ställning stämmer helt enkelt inte. I sin analys av Pisa-resultaten konstaterar skolforskaren Gabriel H Sahlgren att friskolorna har bidragit till att höja svensk skolas resultat.
Om det var så fantastiskt – varför genomfördes då den socialdemokratiska regeringen de stora förändringarna på skolområdet i slutet av 1980-talet?
Resultaten för elever med liknande bakgrund har granskats och det handlar om stora resultatskillnader till friskolors förmån. Pisa-resultaten rättas av oberoende via OECD. Hur kommer det sig att debatten inte handlar om vad som kännetecknar de framgångsrika skolorna.
I september 1990 hade Expressen en artikelserie med rubriken ”Den orättvisa skolan”. Den handlade om skilda resultat i skolorna, dålig ordning, låga kunskaper och att familjebakgrunden spelade stor roll. Svensk skola hade fallande kunskapsresultat innan friskolereformen, det visade denna artikelserie och det visade även den stora analys som IFAU vid Uppsala universitet presenterade hösten 2014.
1980-talets fantastiska skola är en myt
Historiken avslöjar att mytbildningen om att svensk skola hade fantastiska resultat på 1980-talet inte stämmer. Om det var så fantastiskt – varför genomfördes då den socialdemokratiska regeringen de stora förändringarna på skolområdet i slutet av 1980-talet?
Flera av de mest populära friskolealternativen har precis motsatt effekt än den nedmontering av auktoritet ni beskriver. De är inriktade på tydlighet, både om rättigheter och skyldigheter. De har ett tydligt fokus på studiero och som en del av det så är läraren just en auktoritet. De har också effektiva och snabba åtgärder om någon elev faller efter eller om stök uppstår.
Hundratusentals föräldrar och elever kan vittna om detta och därför står ytterligare hundratusentals elever och föräldrar i kö till dessa skolor.
Till slut, ni sveper er med påståenden utan belägg. Jag vill här bemöta några av dem:
Friskolor kan inte välja elever. Däremot kan elever välja friskolor, och gör det i stor utsträckning. Men allt jämt är det 85 procent av alla grundskoleelever som går i kommunala skolor.
Föräldrar ska ha rätt att välja skola
Det är inte friskolor som har skapat kösystem, det är politiken som sagt att det kan vara ett urvalssystem vid sidan om närhetsprincipen.
Er mytbildning av 1980-talets skola förvånar. Sverige är ett helt annat land i dag, ett land där en stor majoritet av föräldrarna anser att det är rätt att man kan välja skola, ett land där de inte litar på att politikerna vet bättre än föräldrarna vad som är bäst för deras barn, ett land där man kan välja bort en skola utan att be politiker om lov och ett land med en mångfald som Sverige inte var i närheten av för 40 år sedan.
En politik som leder till att låg- och medelklassens barnfamiljer fråntas rätten att välja skola saknar stöd hos barnfamiljerna.
Åtta av tio friskoleelever går i friskolor som är aktiebolag. Dessa skolor är aktiebolag av det enkla skälet att det är en praktisk verksamhetsform, inte för att ägarna är vinstfixerade. 95 procent av alla friskolor har bara en eller två skolor.
Där går de flesta eleverna.