– Det är ingen mening att diskutera i hur hög grad det är människan som ligger bakom miljöhotet, det viktiga är att företagen gör allt för att miljöbelastningarna ska bli mindre.

Orden är från Svenskt Näringslivs dåvarande ordförande Michael Treschow och året var 2007.

Inbjuden till LO-borgen pratade han om politik och företagande och Treschow ville ha så liten inblandning av politiker som möjligt. Till exempel när det gäller den uppseglande klimatkrisen.

Insikten om att vi håller på att gå under i vår egen miljöförstöring ville Treschow komma till rätta med genom att förlita sig på de industriföretag han företrädde. Politikerna skulle helst hålla sig borta.

Tron på marknadens förmåga att lösa problem sken i hans ord. Tekniska framsteg kan både säkra ett bra klimat och industriella framsteg om bara företagen ser till att ta tag i frågan, var hans linje.

Totalt och fullständigt fel

Det här var ingen ovanlig åsikt bland näringslivets företrädare på den tiden. På de femton år som gått har dock verkligheten visat att det är totalt och fullständigt fel. I en oreglerad marknadsekonomi där politikerna backar undan är kortsiktiga vinstintressen alltid överordnat långsiktiga klimatlösningar.

Ändå är det inte utan att man tänker på Treschows ord i LO-borgen för femton år sedan när Moderaternas extremt tjurskalliga inställning i klimatfrågan i dag sprids i alla propagandakanaler som partiet har möjlighet att påverka.

”Bygg ut kärnkraften”, är Moderaternas enda linje i klimat- och energifrågan, en kvarleva från 1980-talets konservativa energiromantik som skarpt kontrasterar mot Michael Treschows ord 2007.

Han ansåg i alla fall att nya tekniska lösningar kunde klara klimatkrisen. Jämfört med Moderaternas inställning i dag 2022 är det rena revolutionen.

Ny teknik finns

Och ny teknik finns. Grön energi, grönt stål, nya industrisatsningar baserade på miljövänlig energi och produktion har alla förutsättningar att klara Sveriges som högindustrialiserat land.

De ansökningar som redan lämnats in om att bygga ny vindkraft skulle fullt utbyggda kunna producera dubbelt så mycket el som Sverige i dag använder.

Den vindkraftspark som planerats utanför Öckerö skulle kunna producera all energi som behövs för hela storgöteborg.

Men den moderata kommunledningen i Öckerö säger nej, i sann moderat andra.

Likt medlemmarna i Hare Krishna som genom ständig upprepning vill sprida den stora gudens namn över jorden upprepar Moderaterna sitt eviga mantra: ”Bygg mer kärnkraft”. ”Bygg mer kärnkraft”.

Det är för övrigt bara att bygga mer kärnkraft för de företag som vill bygga mer kärnkraft. Företagens enkla analys visar dock att det skulle ta mycket lång tid innan ett nytt kärnkraftverk kan tas i bruk och kostnaderna blir extrema.

Det finska kärnkraftverket Olkiluoto 3 som nyligen stod klart och som ska tas i bruk under våren 2022 skulle egentligen ha tagits i drift 2009. Slutnotan för det kraftigt försenade bygget uppskattas till drygt 81 miljarder kronor vilket gör Olkiluoto 3 till världens genom tiderna näst dyraste byggnad. (Det dyraste byggnadskomplexet är kvarteret runt helgedomen Kaba i Mecka)

Ingen vill satsa på kärnkraft

81 miljarder kronor är inte helt lätt att snyta ur näven. Ingen vill helt enkelt satsa på kärnkraft i Sverige.

Det är inte lönsamt.

I det läget kan ju naturligtvis staten gå in och satsa miljarder och ytterligare miljarder på ny kärnkraft.

Men om nu Moderaterna, och deras bundispartier KD och SD, så träget hade önskat att staten skulle använda svenska skattemedel för att bygga ny kärnkraft och slå Finland i konsten att bygga dyra byggnader kunde de åtminstone ha börjat avsätta pengar för det i den budget som de med Centerns aktiva stöd fick igenom i höstas.

Men då skulle de naturligtvis inte ha kunnat få med några skattesänkningar.

Moderaterna nöjer sig därför med att upprepa sitt zombiemantra om mer kärnkraft – utan att bygga under detta mantra med något som ens befinner sig i närheten av realistisk finansiering.

SD agerar eldunderstöd

Samtidigt agerar Sverigedemokraterna eldunderstöd till Moderaternas faktamissar genom att sprida den felaktiga uppgiften att Socialdemokraterna fattat politiska beslut om att stänga de reaktorer som hittills har avvecklats i landet. Socialdemokraterna har lagt sig platt för töntarna i Miljöpartiet, är det underliggande budskapet.

Sanningen är att politiska nedläggningsbeslut bara tagits i ett av dessa fall. Det var Barsebäck som avvecklades efter påtryckningar från Danmark som ansåg att en olycka skulle hota Köpenhamnsområdet.

Övriga av de avslutade kärnkraftssatsningarna har skett för att ägarna inte sett det lönsamt att driva dem vidare.

Så när får vi egentligen en moderatledning som följer fakta och ser vad svensk industri behöver? För som sagt, ansökningarna om att få bygga mer vindkraft rasar just nu i strid ström in hos tillståndsmyndigheten Svenska Kraftnät.

Sverige befinner sig i dag i botten när det gäller vindkraft. En mängd länder har rusat om oss. I dag skapas 16 procent av Europas energi genom vindkraft. Enligt en sammanställning i DN står Storbritannien, Tyskland, Nederländerna och Danmark för 99 procent av all europeisk vindkraft.

Långt efter Norge

Bland övriga länder i den enda procent som blir kvar har Sverige nu också hamnat långt efter Norge där en skarp debatt om att bryta oljeberoendet resulterat i mycket stora satsningar på ny vindkraft. Trots det ligger Norge i sin tur långt efter Kina vars satsningar på vindkraft förra året var 35 gånger större än Norges.

Sverige måste snabba på beslutsprocessen för de många företag som nu står på kö. Här krävs politiska beslut som gynnar Sverige som industrination.

Michael Treschows ord om att marknaden själv kommer att rikta upp miljöförstöringen om företagen bara skärper till sig kommer aldrig att bli verklighet.

Skepsisismen mot politiska beslut är dock till en del riktig. Moderaterna vars framtidsvisioner för klimat och energi är som hämtade ur filmen ”Staden med de levande döda” bör knappast leda Sverige in i framtiden.