121 000 personer. Så många deltog förra året i Arbetsförmedlingens tjänst Stöd och matchning för att få hjälp med att hitta jobb eller studier.

Totalt betalade myndigheten samma år cirka 1,3 miljarder kronor till de 200 företag och organisationer som levererar insatser via Stöd och matchning.

Men har tjänsten, som varit i bruk sedan 2014, egentligen lett till att fler fått jobb?

Nja, säger nu Arbetsförmedlingen i en ny rapport, som är ett svar på ett utredningsuppdrag från regeringen.

Myndigheten har jämfört deltagare inom Stöd och matchning med jämförbara arbetslösa som inte gått tjänsten och undersökt hur de klarat sig åren efter.

”Över lag indikerar resultaten att det finns små skillnader i arbetsmarknadsutfall mellan deltagare och icke-deltagare”, slår man fast.

AF: Inget misslyckande

Jämförelsen gäller inskrivna arbetslösa som fått annan hjälp av Arbetsförmedlingen, men inte just stöd och matchning.

Martin Kruse, som är tillförordnad förvaltningsdirektör och inköpschef på myndigheten, vill därför inte kalla Stöd och matchning för ett misslyckande.

– Man kan vända på det och konstatera. Det visar sig att det går att köpa kapacitet med samma prestanda som vi själva har. Men jag säger inte att vi är nöjda med att det inte är bättre.

För de som har allra svårast att få jobb, de som deltar i de så kallade garantiprogrammen och är exempelvis långtidsarbetslösa, hittade man ingen effekt alls av tjänsten efter tre år. För de övriga fanns en liten positiv effekt.

På kortare sikt, under det första året efter deltagandet, var bilden dock något överraskande. Här verkade det faktiskt som att deltagare var något mer arbetslösa om de gått Stöd och matchning än om de inte gjort det. Förklaringen tycks vara att vissa har gått kvar i tjänsten under hela perioden de tilldelats, i stället för att hoppa på jobb som dykt upp.

”Inlåsningseffekt” för tjänsten

I rapporten kallar man det för ”inlåsningseffekt” och spekulerar kring vad den kan bero på:

”Antingen för att arbetssökande har behov av att delta i de aktiviteter som de fristående aktörerna erbjuder, eller för att aktörerna på något sätt har (ekonomiska) incitament att behålla dem i tjänsten under hela den avsatta tiden.”

Spenderade då Arbetsförmedlingen 1,3 miljarder förra året i onödan? Så enkelt är det inte. Även gruppen som inte gått Stöd och matchning har givetvis varit inskrivna hos myndigheten och på olika sätt fått hjälp som kostat pengar. I rapporten finns inga beräkningar för att jämföra kostnaderna med att använda Stöd och matchning jämfört med att inte göra det.

Några sådana beräkningar finns inte heller på myndigheten, enligt Martin Kruse. Det går alltså inte att veta om man sparar på att använda externa aktörer eller ej.

– Det är lite besvärande att det är svårt att veta det. Det beror naturligtvis på att det är relativt lätt att knyta kostnader som vi betalar för en tjänst. Där blir det väldigt tydligt. Så fungerar det inte med vår interna verksamhet, säger han.

Rusta och matcha ersätter

Just nu pågår en stor reform av Arbetsförmedlingen där just matchningstjänster av externa aktörer ska vara en grundsten. En ny tjänst som kallas Rusta och matcha har under året etappvis ersatt Stöd och matchning och från och med i dag, tisdag, ersätts de sista avtalen om stöd och matchning med Rusta och matcha.

Tjänsten är till stora delar baserad på Stöd och matchning men en av förändringarna är lägre löpande ersättning för de som deltar och större bonus till företaget när någon av deltagarna väl får jobb eller börjar plugga.

Ännu finns inga studier på effekten av Rusta och matcha. Men Martin Kruse tror att den nya tjänsten kommer ha en bättre effekt än den gamla.

– Vi har utformat tjänsten med mycket starkare incitament till resultat. Drivkrafterna hos våra leverantörer kommer att vara ännu starkare att få ut personer i jobb.