Sekos ordförande Gabriella Lavecchia: ”Gör las till en valfråga”
Det stormar återigen i las-frågan. Inför S-kongressen ryter nu också Seko ifrån. Med ett fallet januariavtal borde partiet göra anställningsskyddet till en valfråga, anser förbundet.
I förra veckan sa Vänsterparitets ledare Nooshi Dadgostar att hela processen med den nuvarande las-övrerenskommelsen måste skjutas upp.
I början av nästa år väntas en proposition om en ny arbetsrätt läggas fram för riksdagen. Men enligt vänsterledaren är kritiken från remissinstanserna för hård och massiv.
Dessutom har januariavtalet gått upp i rök, där själva grunden för en ny arbetsrätt var en avgörande punkt.
Seko: S inte bundna till JA
LO och flera av dess förbund står också fast vid sin kritik. Nu ansluter sig Sekos ordförande Gabriella Lavecchia till dem som anser att ett fallet januariavtal ”öppnar upp för potentiella alternativ”.
Och att Socialdemokraterna därmed inte längre är bundna till avtalets innehåll. En passning till partiets kongress som sker nästa vecka, där las-frågan också splittrar.
– Ett alternativ är såklart att Socialdemokraterna gör detta till en valfråga. Jag är övertygad om att detta skulle kunna bli en vinnarfråga inte minst bland medlemmarna och de förtroendevalda i Seko, men förmodligen bredare än så. Det här är en stor fråga ute på arbetsplatserna.
Priset för högt för Seko-anslutna
LO förhandlar nu med Svenskt Näringsliv om villkoren för omställning, något som skulle kunna få förbund att ändra inställning till huvudöverenskommelsen som i dagsläget IF Metall, Kommunal, PTK och Svenskt Näringsliv, står bakom.
Där Byggnads sagt att det inte ändrar förbundets nej, säger Gabriella Lavecchia att det är för tidigt att landa i ett rakt svar.
– Överenskommelsen mellan PTK med flera och Svenskt Näringsliv är ett resultat av en förhandling där oddsen inte är likvärdiga. Visst, omställningsdelen är positiv, men priset för våra medlemmar blir alldeles för högt i form av förändringar av exempelvis saklig grund med mera. En annan aspekt är såklart också att stora delar av arbetsmarknaden inte är förankrad i överenskommelsen. Legitimiteten är därför inte optimal.