Om man skulle skriva en instruktionsbok för wannabe-diktatorer så skulle den kunna se ut så här: 

Ge dig först på medierna. Rikta gärna svepande kritik mot tidningar, tv och radio. Det spelar ingen roll om det är sant eller inte. Det viktiga är att ifrågasätta.

Gör som i Filippinerna och Ryssland. Ge dig på journalister som Maria Ressa och Dimitrij Muratov som trots regimens press vågat stå upp för en oberoende rapportering i sina tidningar Rappler och Novaja Gazeta. I dag uppmärksammas de genom att tilldelas Nobels fredspris men runt om i världen sker ständigt liknade övergrepp mot pressfriheten.

Om du är en blivande diktator kan du göra som i Polen. Sparka anställda på public service. Eller varför inte följa exemplen från Malaysia, Slovenien och Ungern? Stifta lagar mot så kallade fejknyheter som du kan använda för att tysta medier. När du fått med dig tillräckligt många troll kan du sedan införa restriktioner för medier. 

Grattis! Nu har möjligheten att framför offentlig kritik begränsats. Nu kan du ta ditt andra steg.

Det är dags att ge sig på fackföreningar och organisationer inom civilsamhället.

Se till att det blir svårt att organisera sig. Polarisera. Göd ytterkanterna. Främlingsfientliga, vaccinmotståndare, religiösa fundamentalister, vänsterextremister. Sprid falsk information. Ta gärna i med hårdhandskarna. Som i Myanmar eller Belarus där militär och säkerhetsstyrkor sätts in mot strejkande arbetare.

Stifta gärna lagar som förbjuder irriterande utländska organisationer.

Låt demokratiaktivisterna kokas mjuka innan du tar det tredje och sista steget. Nu är det äntligen dags att ge sig på valsystemet. Skriv om konstitutionen, rigga valen. Som i Ryssland där Vladimir Putin förra året godkände en lag som ger ryska presidenter livstids åtalsimmunitet. 

Stifta gärna lagar som förbjuder irriterande utländska organisationer. Skyll på covid, som i Saudiarabien där hundratals migrantarbetare spärrats in med hänvisning till pandemin. 

Utkastet till denna kokbok för diktatorer finns att läsa mellan raderna i rapporten Autocration Turns Viral från V-Dem på Göteborgs universitet, det svenska demokratiinstitutet som använder sig av nästan 30 miljoner mätpunkter och 3 500 experter för att bedöma utvecklingen i världens länder.

V-Dem är världsledande och tecknar en skrämmande utveckling. 2010 levde 48 procent av alla människor i världen i ett land med ett enväldigt styrelseskick, en så kallad autokrati. Förra året, 2020, var motsvarande siffra 68 procent av världens befolkning. 

Staffan I Lindberg, som leder forskningen har sagt att utvecklingen är extra oroande eftersom när demokratin börjar backa i ett land så finns sällan någon väg tillbaka. I 80 procent av fallen så övergår de demokratiska länderna till att bli vad forskarna betecknar som enväldiga stater där makten förvaltas av ett fåtal personer. 

V-Dem är inte ensamma om att mäta demokrati. Flera olika institut sammanställer egna index, men oavsett vem som mäter och hur brukar Sverige och de nordiska länderna hamna i toppen. I botten har vi till exempel Kina, Saudiarabien, Eritrea men vi ser nu hur länder som Indien och Brasilien allt mer beskär arbetares och medborgares demokratiska rättigheter.

Samtidigt läser vi i våra allt mer polariserade kommentatorsfält svepande kritik mot medier, fackföreningar, civila organisationer och myndigheter. De brister som finns i Sverige likställs med Saudiarabien, Kina och andra diktaturer. Man orkar ju inte alltid, men någon gång då och då, kan det vara bra att artigt ge sig in i dessa kommentatorsfält och svara när någon hävdar att medierna totalt har ballat ur.

På vilket sätt då? Vad grundar du det på är frågor som räcker långt.

För även om det låter stort och svulstigt så är det den oberoende pressen som är den första försvarsmuren mot diktatorer. Därför kan det vara värt att fira en dag som denna då Maria Ressa och Dimitrij Muratov tilldelats Nobels fredspris.