I ett mejl anklagar den politiska sektionen vid Kinas ambassad på Djurgården i Stockholm mig för att ljuga om den svenske förläggaren och yttrandefrihetsfången Gui Minhais öde. 

Dessutom: Jag ”hetsar till hat mot kinesiska regeringen och dess folk”. 

Samma mejl kom till tidningar som ger eller kan ge mig uppdrag. Strategerna i Peking och på Djurgården har flera syften med sitt mejl: Att misskreditera, se till att de stora sociala plattformarna hindrar mig och demonisera mig för att så småningom stoppa mina möjligheter till försörjning. 

Så fort Csaba Bene Perlenberg, politisk redaktör vid Jönköpings-Posten, gav stöd till mig i en resonerande ledartext dröjde det inte länge innan han fick en påtryckning av samma ambassad. 

Mejlen till mig och Perlenberg ingår i den nya aggressiva Pekingdiplomatin. Förutom mejlen är verktygen numera deporteringar av journalister och viseringsförbud för redaktioner som inte skriver som Peking vill. 

För nästan ett år sedan tvingades den australienska ABC-korrespondenten Bill Birtles och Michael Smith, Australian Financial Reviews korrespondent, att lämna Kina. Det efter att polisen stormat deras hem på natten. För närvarande finns inte en enda australiensk journalist ackrediterad i Kina. 

Reportrar för ansedda tidningar som New York Times Washington Post och Wall Street Journal har utvisats.

I februari förbjöd Kina kanalen BBC World News över hela landet. Foreign Correspondents’ Club of China (FCCC) uppger i en rapport att allt fler utländska journalister endast får visum som räcker en kort tid.

Reportrar för ansedda tidningar som New York Times, Washington Post och Wall Street Journal har utvisats från eller tvingats lämna Kina på senare tid. 

Varför känner Kina, som inte kan stava till yttrande- och pressfrihet, ett behov av att utöva påtryckningar mot journalister långt utanför sina gränser?

Svaret är enkelt: Kina tolererar inte någon form av oberoende eller kritisk granskning av Kina eller dess maktelit.

Kina vill vara en stormakt och landet vill inte ha några fläckar på sin image. Kina vill inte tillåta press- och yttrandefrihet utan exportera sitt yttrandefrihetsförbud till hela världen. Landet utövar därför påtryckningar mot enskilda journalister eftersom det vet att det inte blir några högljudda protester från vare sig FN eller EU.

Frågan är om vi har förstått vilket hot Kina utgör för vår yttrandefrihet nu eller om tjugo år.