Socialdemokraterna är ett feministiskt parti och Stefan Löfven leder en feministisk regering.

Partiet har länge målmedvetet arbetat med jämställd representation, bland annat genom det som inför valet 1994 kallades ”varannan damernas” och som innebar varvade listor till kommun-, landstings- och riksdagsval. Något som ledde både till ökad jämställdhet och ökad kompetens generellt.

Partiet har också historiskt genomfört några av de riktigt stora och betydelsefulla jämställdhetsreformerna i vårt land som till exempel föräldraförsäkringen, barnomsorgen och kvinnofrids- och sexualbrottslagstiftningen.

I dag arbetas det med frågor som jämställdhet på arbetsmarknaden, hedersförtryck och jämställd hälso- och sjukvård.

Hygienfaktor i partiet

Sverige har kommit långt, men vi har en bra bit kvar och Socialdemokraterna banar alltid väg för ökad jämställdhet. Arbetet pågår oförtrutet.

Det föranleder oss att tro att inget borde stå i vägen för en kvinnlig partiledare som då också kan väljas till landets första kvinnliga statsminister. Det är så att säga en hygienfaktor i partiet.

För mig råder det ingen tvekan om att de kvinnor som nu diskuteras är kompetenta. Frågan är vilken bild det sätter inför väljarna när kön blir en av de viktigaste aspekterna som diskuteras

Maria Arkeby

Därför är det självklart att det finns flera kvinnor med i spekulationerna kring vem som tar över efter Stefan Löfven och att en av dem också pekas ut som lågoddsare.

Där hade vi kunnat nöja oss. Ingen är förvånad. Vi hade kunnat konstatera att givetvis finns det flera kvinnor som kan axla rollen och, ja, sannolikheten att någon av dessa väljs är hög. De kvinnor som nu diskuteras gör det tack vare sin kompetens och sina meriter, inte på grund av kön. 

Diskuteras på grund av kön

Det som i stället händer nu är att man riskerar att skjuta både jämställdheten och också en ny partiordförande i foten genom att om och om och om igen påpeka att det måste vara en kvinna som väljs. 

Vi riskerar att skicka en signal till dessa kvinnor att de diskuteras på grund av sitt kön, inte sin kompetens. 

Men det här är inte bara en intern diskussion. Det här handlar om hur väljarna ser på en kommande statsminister och en partiledare som skall övertyga i nästa års val.

För mig råder det ingen tvekan om att de kvinnor som nu diskuteras är kompetenta. Frågan är vilken bild det sätter inför väljarna när kön blir en av de viktigaste aspekterna som diskuteras.

Jämställdhetsarbete är svårt

Borde inte Socialdemokraterna av alla partier anse det vara en självklarhet att en kvinna kan ta över? Borde inte partiet bespara en nytillträdd partiordförande spekulationerna att hon valdes för att hon är kvinna?

Balansen är svår. Jämställdhetsarbete är svårt och kräver medvetenhet och envishet. Om bara män förekom i diskussionerna om att ta över partiordförandeskapet, hade det naturligtvis funnits all anledning att höja rösten rejält.

Just här borde man ha vilat på hanen. I dubbel bemärkelse.