Svensk politisk historia är skriven. Vänsterpartiet, Sverigedemokraterna, Moderaterna och Kristdemokraterna har tillsammans röstat för att avsätta en socialdemokratiskt ledd regering.

Man kan vara hur rasande man vill på Vänsterpartiet för att de ihop med Sverigedemokraterna ställer till med regeringskris.

Ebba Buschs melodramatiska litania i riksdagen om att alla som inte samarbetar med SD trotsar folkviljan kan fylla vem som helst med bävan inför ett regeringsskifte.

Men nu är vi här och det finns faktiskt verkliga samhällsproblem där ute som väntar på sin lösning.
Som väntar på en fungerande riksdag.

Kris under fotbolls-EM

Stefan Löfven meddelade strax innan lunch att han nu kommer fundera en vecka innan han bestämmer sig om det blir extra val eller om han ska låta talmannen ta över processen.

Liberalernas Nyamko Sabuni meddelade strax därefter att hon i varje läge framöver tänker stötta Ulf Kristersson.

Även om solen skiner och Sverige spelar fotbolls-EM på onsdag så lär folk trots allt fundera en del kring politik under den kommande veckan. Är Sverige tillräckligt jämlikt, tillräckligt tryggt? Går samhällsutvecklingen för snabbt eller för långsamt?

Efter valet 2018 gjorde Socialdemokraterna en valanalys som pekade på att deras potentiella väljare uppskattade partiets uppstramning av migrationspolitiken.

Problemet var bara att folk inte köpte omläggningen. Enligt samma valanalys hade partiet dessutom svårt att få gehör för sina förslag på välfärdsområdet.

SD får inget inflytande

Det är ur det perspektivet januariöverenskommelsen kom att bli ett ytterligare problem.

Ett samarbete i mitten där Centerpartiet, Miljöpartiet och Liberalerna fått igenom så mycket politik har hela tiden hotat att kortsluta spänningsförhållandet som råder mellan socialdemokratisk välfärdsvurm och borgerliga skattesänkningar. De enda vinnarna på det var Sverigedemokraterna, vilket visade sig tydligt 2019.

Men januariöverenskommelsen har också varit ett uttryck för att det enda regeringsunderlag S kan mobilisera i dag vilar på partier som tycker att samhällsutvecklingen går åt rätt håll och att svenskarna har det för tryggt.

S kan bara regera om man samarbetar med liberala partier som reducerat sig till välfärdsentreprenörernas taltrattar och samlar väljare som vet mycket om SAS Eurobonus men väldigt litet om a-kassan.

Det betyder, tack och lov, att Sverigedemokraterna inte får något särskilt inflytande över svensk politik. Det betyder också att S fått igenom en hel del politik som är på löntagarnas sida.

Men det har också betytt att välfärden fortsatt är tjuvarnas marknad, att klyftorna växer och att fackföreningsrörelsen fått ta mycket stryk.

På det sättet är det ingen slump att regeringen faller på att de vill genomföra något som S emot. Men det säger en hel del om hur svensk politik fungerar nu.

Extraval utan januariavtal

Den ekonomiska politiken som rått under pandemin, där låg- och medelinkomsttagare varit stora vinnare är något av en anomali.

Men det är den anomalin Socialdemokraterna måste förvalta nu.

Det råder ett nytt politiskt läge. Coronakrisen är inte över. Företagen och välfärden behöver stora satsningar och stöd. Löntagarna måste värnas och de arbetslösa få hjälp att få jobb.

Annie Lööf förstod det våren 2020. Hon måste inse det sommaren 2021.

Blir det extra val eller kan Löfven återbilda en regering om en vecka? En sak vet vi, oavsett om det är väljarna eller riksdagsledamöterna Löfven väljer att möta så kan han inte göra det med januariavtalet i hand.