Arbetare strejkar fortfarande i protest mot Lukasjenko

Det är sju ansikten på skärmen. Via videoapp intervjuar Arbetet Global arbetare som fortfarande vågar protestera mot den hårdföra regimen i landet.

– Vi riskerar att bli betraktade som extremister eftersom vi strejkar. Vi är oroliga för vår säkerhet. Men vi har gjort vårt val. Vi är trötta på att vara rädda, säger en av dem.

De jobbar alla för de statliga olje- och plastföretagen Naftan och Polymer i staden Novopolotsk, i nordvästra Belarus.

Företagen har över 10 000 anställda och när protesterna tog fart i augusti 2020 så klev många arbetare fram för att protestera mot valet som de ansåg var riggat till den sittande presidenten Aleksandr Lukasjenkos fördel.

Flera gick ut i strejk. De sju Arbetet Global pratar med tillhör en skara på 38 som fortfarande strejkar, trots att det är få i omvärlden som känner till deras aktion. 

De senaste månaderna har rapporterna om demonstrationer i Belarus blivit allt färre. Gatuprotesterna har kvästs. Människorättsorganisationen Amnesty rapporterar om hur gripna torterats av polisen, tvingats klä av sig, blivit slagna, utsatta för “stresspositioner” och nekade mat, dricksvatten eller vård i flera dagar. 

Men de sju arbetarna hävdar att motståndet är lika starkt som förut. Det har bara bytt skepnad.

Någon timme in i intervjun kavlar tre av männen upp ärmarna. De vill visa den frihetssymbol de tatuerat in på överarmarna. En annan berättar hur de hänger ut vit-röda klädesplagg på tork för att visa sitt missnöje. Andra sätt är att skriva brev och samla in pengar till politiska fångar. 

De vill visa sitt missnöje men har fått betala ett högt pris.

Igor berättar om hur hans strejk ledde till att ett tiotal män från säkerhetstjänsten omringade honom en dag då han var ute och gick med sin fru och deras femåriga dotter.

– Jag höll fast mig i en lyktstolpe. Min fru försökte hjälpa mig men de drog bort mig och var nära att trampa ned min dotter, säger han.

15 dagars fängelse blev straffet för strejken. 

Andrej som gått med i det oberoende facket BNP var ständigt påpassad av säkerhetstjänsten och fick inte ut sin bonus, som är en viktig del av lönen, trots att han enligt honom själv hade rätt till det. 

Ingenjören Aleksej filmade då han läste upp en regimkritisk dikt och lade ut klippet i sociala medier. ”Uppvigling”, kallade myndigheterna det. Han greps och fick fängelse i 15 dagar. Efter det hörde skolan av sig. 

– De sade att min äldsta son var en riktig toppstudent och att det gick bra för honom men att om jag inte skötte mig så skulle sonens utbildning påverkas negativt, säger han.

På företaget har det sedan länge funnits två fackföreningar. Den stora statligt kontrollerade BHP och den oberoende BNP som är ett mindre fack i gruv- och kemiindustrin. 

Men efter valet 2020 och protesterna som följde gick allt fler över till den oberoende fackföreningen.

Den 17 augusti 2020 så meddelade BNP att det skulle gå ut i strejk i protest mot valfusket. Företagsledningen förklarade att den gärna ville ha en underskriven namnlista för att försäkra sig om att de anställda delade fackrepresentanternas åsikt. 3 500 anställda skrev under. Bara några veckor senare så kallades de fackliga företrädarna till förhör.

Samtidigt började myndigheternas motoffensiv. Flera statliga arbetsgivare begärde att anställda skulle skriva på namninsamlingar mot de utländska sanktioner som infördes efter polisens brutala svar på valprotesterna. 

Enligt en tidigare facklig företrädare som Arbetet Global varit i kontakt med pressades anställda att underteckna arbetsgivarens lista. Men trots hotet om att annars bli av med jobbet valde många ändå att inte skriva under.

Flera av de anställda Arbetet Global pratar med säger att de vill att omvärlden ska rikta sanktioner mot Belarus. 

– Det räcker inte med strejk. Vi vill att det ska kännas i plånboken. Polisen och säkerhetspersonalen jobbar för pengar. De är inte ideologiskt drivna. Om de inte får några pengar så slutar de. Det är därför viktigt att se till att staten inte får mer pengar, för dessa går direkt till våldsapparaten. Av det skälet är det viktigt med sanktioner, säger en av de strejkande. 

Det finns nära ekonomiska och politiska band mellan Ryssland och Belarus. Men relationerna har gått upp och ned.Ryssland har flera gånger stoppat olje- och gasleveranser när Belarus gått emot Ryssland.

För bara fyra år sedan var det rätt frostigt då Belarus slopade korttidsvisum för ett 70-tal länder, däribland Ryssland. Men efter protestvågen har Aleksandr Lukasjenko sökt stöd hos den ryska ledaren Vladimir Putin. Och när de två ledarna träffats den senaste tiden har det spekulerats i om Belarus mer eller mindre kommer att uppgå i Ryssland.  

Men arbetarna på Naftan och Polymer tror inte på ett ryskt övertagande. Om Ryssland skulle ersätta Lukasjenko skulle en ny maktapparat behövas byggas upp och även om det finns de som är positiva till Putin tror de att många skulle reagera om Ryssland klev in.  

– Det skulle inte falla väl ut. Det skulle bli enorma protester.