Oro för nya dödsfall i Bangladesh: ”Inget svenskt företag vill gå före”
Det säkerhetsavtal som skyddar miljontals textilarbetare i Bangladesh har precis löpt ut. Än finns tid att rädda överenskommelsen, men svenska modeföretag anklagas för att inte ta ansvar.

Fortfarande är framtiden osäker för säkerhetsavtalet i Bangladesh. På bilden: Anhöriga söker efter familjemedlemmar efter ett fabriksras 2013.
Den sista maj, bara timmar innan det skulle löpa ut, meddelades att arbetsmiljöavtalet förlängs med tre månader.
Då hade fackföreningar och klädmärken redan förhandlat i månader utan att komma överens.
– Det vi är ute efter är ett fortsatt juridiskt bindande avtal som kan dupliceras till andra länder, säger Petra Brännmark, kommunikationschef på det globala facket IndustriAll.
– Den andra sidan, modeföretagen, är överens om vissa saker men har också olika utgångspunkter och prioriteringar. Jag kan inte säga exakt vad knäckfrågorna är.
Avtalet kom till år 2013, kort efter att 1 134 textilarbetare mist livet när fabrikskomplexet Rana Plaza i Bangladeshs huvudstad Dhaka rasade.
1 134 omkom när Rana Plaza rasade.
Innan dess hade västvärldens modejättar skjutit ifrån sig ansvaret för villkoren i landets exportorienterade textilindustri, med argumentet att de inte själva ägde fabrikerna.
Men katastrofen väckte global vrede och pressade företagen att skjuta till finansiering för en säker arbetsmiljö. Den juridiskt bindande överenskommelse som tecknades fick namnet Ackordet.
Sedan dess har avtalet flera gånger knakat i fogarna. Men så sent som i april trodde facken att modeföretagen var nära att förnya sina åtaganden. Än är det inte för sent, men framtiden för Bangladesh textilarbetare är fortfarande osäker.
– Nu har vi nått en tre månaders förlängning. Jag vill inte säga att det är jättebra, jättebra hade varit att teckna ett nytt bindande avtal. Men nu har vi tre månader till på oss att inte kasta ut barnet med badvattnet, säger Petra Brännmark.
16 av Sveriges största modeföretag – inklusive H&M, Gina Tricot och Lindex – undertecknade det ursprungliga avtalet. Nu anklagas de för att dra benen efter sig i stället för att värna textilarbetarnas trygghet.
– Vi har varit i kontakt med alla de svenska företag som skrivit på det tidigare avtalet. Tyvärr är det inget av dem som tydligt säger att det är viktigt att fortsätta enligt den tidigare modellen, säger Maria Sjödin, sakkunnig på Fair Action som granskar svenska företags hållbarhetsarbete.
– Internationellt ser vi att företag som Asos, Esprit och Tchibo är tydliga med att de vill förlänga avtalet. Men vi ser inte att något svenskt företag vill gå före, även om de inte stänger dörren helt.
Det borde vara en självklarhet för svenska företag att skriva på.
Industrikatastrofen Rana Plaza blev en vattendelare för den globala textilsektorn. Fackföreningarna fick utrymme att flytta fram sina positioner. Arbetsmiljöavtalet som tecknades har hyllats brett som en modell för att få storföretag att ta ansvar för globala leveranskedjor.
Nu står branschen återigen inför ett vägval.
– Vårt budskap är väldigt tydligt: det borde vara en självklarhet för svenska företag att skriva på ett flerårigt avtal, säger Maria Sjödin.
– Det här arbetet har varit väldigt framgångsrikt. Över två miljoner anställda i Bangladesh kan känna sig trygga på sin arbetsplats på grund av det här.
I Bangladesh har branschföreträdare hävdat att arbetsmiljöavtalet spelat ut sin roll. Förbättringarna har redan genomförts och dödsolyckorna har minskat. Maria Sjödin ger inte mycket för det argumentet.
– Säkerhetsarbete är en kontinuerlig process. Bara för att huset inte brunnit ned i år så tar du inte ned brandvarnaren.