Över tusen dog när Rana Plaza rasade – har världen hunnit glömma?

Bilderna från katastrofplatsen visade förvridna, stympade kroppar. Livlösa ansikten täckta av damm. Avslitna lemmar som stack ut ur rasmassorna.

Det blev en vändpunkt. 

Västvärldens modejättar hade tidigare skjutit ifrån sig allt ansvar för villkoren i Bangladesh exportorienterade textilindustri. De ägde ju inte själva fabrikerna, löd argumentet, köpte bara in kläder från lokala tillverkare.  

Det argumentet rasade den 24 april 2013, tillsammans med fabrikskomplexet Rana Plaza. 

Sprickorna i fuskbygget hade upptäckts redan dagen innan. Överlevare har vittnat om hur de skräckslagna gick till jobbet efter att ha hotats med avsked eller indragen lön. 

Leveranstiderna skulle hållas. Producenterna behövde sin arbetskraft. Allt satt ihop i en kedja. 

Minst 1 134 människor miste livet i katastrofen. Över 2 500 skadades. Världen krävde handling. 

Bara några veckor senare trädde det så kallade Ackordet i kraft. Ett juridiskt bindande avtal, det första i sitt slag, där producenter åtog sig att förbättra säkerheten, beställare ålades att bidra med finansiering och fackföreningar garanterades inflytande över arbetsmiljöarbetet.     

Svenska H&M – som inte hade produktion i Rana Plaza men tre år tidigare hamnat i rampljuset i samband med en dödlig fabriksbrand hos en leverantör – var det första företaget att underteckna avtalet. 

Säkerheten i Bangladesh textilindustri är fortfarande undermålig. Men Ackordet har enligt alla tillgängliga siffror varit en framgångshistoria.

Från starten och fram till början av 2021 hade knappt 38 000 säkerhetsinspektioner genomförts på drygt 1 600 fabriker. 1,8 miljoner textilarbetare har deltagit i arbetsmiljöutbildning. 184 fabriker har svartlistats efter att inte ha åtgärdat brister, vilket innebär att de utestängs från möjligheten att sälja till de modebolag som undertecknat.    

Läs också: Rana Plaza fortfarande ett öppet sår – fem år efter katastrofen

I Bangladesh markeras datumet för katastrofen med minnesceremonier. Men i år färgas högtidlighållandet av oro för framtiden. 

Den 31 maj löper Ackordet ut. Det ryktas om att flera modejättar vill ersätta det bindande avtalet med frivilliga åtaganden. 

Enligt Clean Clothes Campaign, en av de ideella organisationer som har en observatörsroll inom Ackordet, har inget av klädmärkena ännu förbundit sig till ett nytt förpliktigande kontrakt. 

– De vet allihop att Ackordet har fungerat utmärkt. Men varje gång du ska förlänga ett juridiskt bindande åtagande så blir det läskigt. Det får riktiga konsekvenser, säger kampanjkoordinatorn Christie Miedema.      

– De flesta klädmärkena verkar vilja ha något som inte är juridiskt bindande. De hoppas förmodligen att det ska se lika bra ut i allmänhetens ögon. Men vi menar att utan juridiska konsekvenser kommer det att bli meningslöst. Frivilliga åtaganden misslyckades med att förhindra Rana Plaza.

Ackordet har knakat i fogarna tidigare. Den lokala textillobbyn har klagat över ökade kostnader. En fabrik som svartlistats för bristande säkerhetsarbete tog strid. Bangladesh högsta domstol hotade att kasta ut Ackordets kansli ur landet. 

Men överenskommelsen klarade påfrestningarna. Och så sent som i januari 2020 enades Ackordets partssammansatta styrgrupp om att inte bara förlänga avtalet, utan också se över möjligheten att expandera det till Pakistan. 

– Men sedan kom pandemin, suckar Christie Miedema.

Clean Clothes Campaign och facken som ingår i avtalet kampanjar nu för en förlängning. Hoppet är inte ute, säger Miedema.

– Det är fem veckor kvar. Det är inte så gott om tid, men första gången så förhandlades Ackordet fram på tre veckor.

Efter Rana Plaza tog H&M täten. Masarrat Quader är ansvarig för aktörssamverkan på företagets produktionskontor i bangladeshiska huvudstaden Dhaka och lovordar avtalets betydelse. 

”Sedan Ackordet trädde i kraft 2013 har branschen genomgått en omfattande förändring vad gäller arbetstagarnas säkerhet. På plats i Bangladesh har det här varit uppenbart för oss”, skriver hon till Arbetet Global.

H&M är en maktfaktor bland modeföretagen. Den linje bolaget nu väljer kommer sannolikt att följas av andra. Men Masarrat Quader vill inte svara på om den svenska jätten kommer att ställa sig bakom ett nytt bindande avtal. 

”Vi deltar också aktivt i förhandlingarna om hur vi ska gå vidare när övergångsperioden tar slut i maj 2021. Eftersom förhandlingarna pågår kan vi i nuläget inte kommentera mer”, skriver hon.    

Det globala facket IndustriAll har länge varit engagerat i Bangladesh textilsektor och var en drivande kraft bakom avtalet 2013. När utgångsdatumet nu närmar sig är kommunikationschefen Petra Brännmark hoppfull. 

– Vår bild är absolut att det finns en förhandlingsvilja och en lösningsvilja. Vi pratar om att hitta en efterföljande modell, inte bara i Bangladesh utan också om att ta det vidare. Det handlar om att säkerställa allt bra som åstadkommits i Bangladesh men också utvidga modellen till andra länder. Det vi är intresserade av och pratar om är ett globalt avtal, säger hon.

Inget nytt bindande avtal alls? Eller både förlängning och utvidgning? Förhandlingarna kommer att pågå samtidigt som de anhöriga i Dhaka tänder ljus för den globala modeindustrins offer. 

Det är en tid att sörja. Men också att agera, säger Petra Brännmark. 

– Det är nu det finns momentum i det. Inte minst eftersom det på lördag är åtta år sedan Rana Plaza kollapsade. För en textilarbetare i Bangladesh är de här frågorna alltid aktuella, men för resten av världen är det nu det är aktuellt att prata om.