I dag firar vi kollektivavtalets dag, i en tid då kollektivavtalen angrips hårdare än på länge.

För den yttersta riksdagshögern Sverigedemokraterna är kollektivavtal i och för sig ett ständigt rött skynke eftersom kollektivavtal förutsätter fria fackförbund.

Och fria fackförbund stämmer inte med Sverigedemokraternas korporativistiska samhällssyn. Alla samhällsskikt ska enligt korporativismen i stället följa samma centralt beslutade linje.

Aversionen mot fria fackförbund är alltså den drivande kraften bakom Sverigedemokraternas upprepade attacker mot kollektivavtalen, bland annat kravet att fackens skyddsombud ska stängas ute från företag utan organiserade arbetare.

Det sorgliga är att inte bara Sverigedemokraterna och deras allmer utkristalliserade stödpartier Moderaterna och Kristdemokraterna numera driver denna antifackliga politik.

Även mittenpartierna godkände i riksdagen överraskande att fackliga skyddsombud ska beläggas med besöksförbud.

Detta är allvarligt, om nu Annie Lööf i Centern fortsätter påstå att hon är beredd att ta plats i en socialdemokratisk regering, som hon meddelade pressen häromdagen.

Annie Lööfs attacker mot facket är dock inte nya. Vi minns när hon som hårdast drev tesen att lägstalönerna för lågbetalda LO-jobb borde sänkas. Det var 2012 då hon som relativt ny partiledare ledde Centerns drive för att sänka ingångslönerna med 25 procent i en direkt attack mot kollektivavtalen eftersom kollektivavtalen är den enda instans som reglerar lägstalöner.

Den nivå Centern tyckte var passande för undersköterskor var så låg att en undersköterska på ett år inte skulle komma upp i vad Annie Lööf själv tjänade på en månad.

Sedan dess har avståndet ökat ytterligare mellan landets lågavlönade och Centerns partiledare, och Centerns motstånd mot kollektivavtalen är nu så starkt att partiet till och med ställer sig på samma sida som Sverigedemokraterna när det gäller skyddsombuden.

Det går knappast att tolkas på annat sätt än att Annie Lööfs aversion mot rasism visserligen är stark men att hennes aversion mot arbetare i de stora LO-kollektiven är ännu starkare.

Och hon ska alltså sitta i en regering tillsammans med Stefan Löfven?

De kollektivavtal Centern angriper reglerar inte bara lägstalöner, de reglerar också ersättning för övertid och en mängd övriga regler för varje anställds arbete.

Eftersom de gäller hela avtalsområden skyddar kollektivavtalen också mot lönedumpning, och inte minst ger de en ordentlig tjänstepension.

Dessa punkter regleras alltså genom kollektivavtal och inte genom lag. Och de stärker främst lågavlönade arbetarkollektiv. Högavlönade har en större möjlighet att förhandla fram godtagbara enskilda överenskommelser.

Därutöver ger kollektivavtalen extra semesterdagar och extra pengar vid föräldraledighet.

Och genom systemet med skyddsombud värnas arbetsmiljön. Även här är det främst LO-kollektivens många gånger mer utsatta arbetsmiljö som främst behöver skyddsombudens stöd.

Kollektivavtalen måste värnas. Att dörren nu gläntas till att januariavtalet ska övergå till ett regeringssamarbete mellan Socialdemokraterna och Centern gör frågan nödvändig om hur mycket av Centerns politik för att montera ned kollektivavtalen som partiet är beredd att driva i en sådan koalitionsregering.

Och vad Socialdemokraterna i så fall kommer att svara.