Maria Marcelina Mauricio Tomas väntar på att kvarlevorna från hennes mördade son ska komma hem.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Det sista livstecknet från honom var en selfie som han sände till sin familj i gryningen den 22 januari.

Han bar en blå luvtröja och en svart allvädersjacka. Nakna trädkvistar skymtade i bakgrunden. Pappa Marco Pablo Pérez tänkte att vinterlandskapet tydde på att sonen inte hade långt kvar till den amerikanska gränsen.

Han minns att han drog en lättnadens suck av att se sin äldsta son, som han knappt hört något från sedan de tog avsked tio dagar tidigare. 

– Han sände också bilder på en lastbil och två pickups med tonade rutor som han och de andra migranterna skulle resa vidare med. Nu förstår jag att han sände fotona för att han kände att något var fel, säger Marco Pablo Pérez. 

Dagen efter hittades en nedbränd lastbil på en ödslig väg mellan delstaterna Tamaulipas och Nuevo León i nordöstra Mexiko.

I den låg 19 kroppar. De förkolnade kvarlevorna bar spår av skottskador och enligt vittnen var majoriteten av offren migranter från Guatemala. Föräldrarna tog emot nyheten via sociala medier. 

En månad senare identifierades deras 16-årige son.  

Nu hänger hans sista selfie i en ram mot väggen av torkad lera, i familjebostadens enda rum där elva personer delar på fyra sängar.

Ibland ställer sig Anderson Pablo Mauricios yngsta syster, som han brukade bära på ryggen och byta blöjor på, framför fotografiet och frågar varför han åkte ifrån henne. 

Familjen visar ett foto på sonen Anderson Pablo Mauricio som barn.

Runt om i Guatemala frågar sig folk samma sak. Varför riskerar landsbygdens unga sina liv för el sueño del norte, drömmen i norr?

I Anderson Pablo Mauricio hemkommun Comitancillo, vars drygt 60 000 invånare är utspridda högt upp bland västra Guatemalas berg, lever nästan 90 procent i fattigdom.

Befolkningen försörjer sig traditionellt som småbrukare men jorden i Comitancillo räcker inte till alla. Att köpa mark har blivit dyrt. Många arbetar som daglönare på större odlingar av majs, potatis och havre.

– När det inte är skördesäsong finns det ibland bara arbete en eller två dagar i veckan, säger pappa Marco Pablo Pérez, som brukade arbeta tillsammans med sin son på fältet.

Under de senaste åren har omkring en femtedel av befolkningen utvandrat till USA. Migranternas pengaöverföringar har skapat ett segregerande välstånd åt deras familjer i Comitancillo.

Allt eftersom Anderson Pablo Mauricio blev äldre såg han skillnaderna mellan dem och hans egen familj.

Han såg grannar bygga flervåningshus med hjälp av hemskickade amerikanska dollar. Han ville ha samma fotbollsskor som hans lagkamrater vars bröder arbetade i USA. Han började prata om planer på att bygga ut familjens bostad med ett ordentligt kök och köpa en motorcykel.

Många lämnar Comitancillo i Guatemala med drömmen om ett bättre liv.

I november gav sig två av hans vänner av till USA och han frågade sin mamma, María Mauricio Tomás, varför de fick åka men inte han.

– Jag sa att han skulle stanna och fortsätta sina studier. Han svarade, jag känner lärare, experter, personer med högskoleexamen. De arbetar på fältet med mig, de sliter i den dammiga hettan för 50 quetzal om dagen (cirka 60 svenska kronor) för de hittar inga andra jobb. Mamma, sa han, att migrera är den enda vägen fram.

María Mauricio Tomás berättar att hennes son hade bra betyg men att skolstängningarna under pandemin försämrade hans studiemotivation. Han blev mer ivrig att åka.

Föräldrarna bestämde sig för att låna pengar från privatpersoner så att han kunde resa. Anderson Pablo Mauricio lovade att börja amortera skulden 110 000 guatemalanska quetzal (motsvarande 120 000 kronor) så fort han fått arbete i USA.

Han sa att han skulle komma hem om tre eller fyra år.

Innan han mötte sina resekamrater, ett dussintal från de kringliggande byarna, gick han till Comitancillos stora katolska kyrka. Han sökte upp prästen Mario Aguilón för att be om välsignelse, såsom områdets katolska befolkning ofta gör innan en avresa.

Prästen säger att han har välsignat drygt hundra personer som Anderson Pablo Mauricio under det senaste halvåret. Han säger att han gör det med tungt hjärta. Mario Aguilón anser att migrationen splittrar familjer och vill inte uppmuntra den.

– Men jag kan inte säga åt människor att stanna. Det finns inga arbeten här. De som odlar har svårt att sälja sina produkter utanför Comitancillo. Personer med utbildning har svårt att få anställning. De som har anställning, lärare till exempel, utvandrar för en högre lön på kycklingslakterier eller gummifabriker i USA, säger han.

Morfar Maximiliano Mauricio, 68, förlorade sitt 16-åriga barnbarn Anderson Pablo Mauricio I massakern i Camargo i Mexiko.

I Mario Aguilóns församlingsbyggnad samlas ibland en anhöriggrupp för massakerns 13 offer från Comitancillo.

De håller på att framställa en formell uppmaning till Guatemalas regering att skapa arbetstillfällen i deras hemkommun. Enligt Anderson Pablo Mauricios pappa är det en nödvändighet för att hindra ortens unga från resorna genom Mexikos farliga, kartellkontrollerade gränsområden i jakt på jobb i USA.

Trots att alla i Comitancillo pratar om massakern har migrationen inte avtagit, förklarar prästen.

– Varje vecka kommer personer som ber mig välsigna dem inför resan. I dag kom ett tiotal. De säger att de vet vad som hände i Mexiko den 22 januari men att de tar risken.

I Anderson Pablo Mauricio gamla hem planerar 14-årige Emerson Pablo Mauricio att följa i sin avlidne brors fotspår. Han försöker övertyga sina föräldrar och säger att om hans bror fick åka så borde även han få migrera. 

– Jag lovade Anderson att jag skulle komma efter honom så jag tänker hålla mitt löfte. Jag vill försöka uppfylla hans dröm och lyfta min familj ur fattigdomen, som han ville göra.

För att se det här innehållet måste du godkänna cookies från våra tjänsteleverantörer.

Farlig färd

Tamaulipas är en av Mexikos farligaste delstater för genomresande migranter. 2010 massakrerades 72 syd- och centralamerikanska migranter av en kriminell grupp i staden San Fernando. 2011 hittades nästan 200 kroppar i massgravar i Tamaulipas, varav de flesta tillhörde migranter. 

Den 22 januari 2021 massakrerades 19 personer i Camargo, Tamaulipas, som sedan länge är ett område under dispyt mellan rivaliserande knarkkarteller. 16 av dem var migranter från Guatemala medan tre var migranter från Mexiko.

Enligt åklagarmyndigheten hade offren först skjutits till döds, men eftersom inga kulor hittades på platsen antas morden ha genomförts på en annan plats.

Den 2 februari 2021 meddelade Tamaulipas åklagarmyndighet att tolv poliser hade häktats för inblandning i massakern. De är misstänkta för mord, maktmissbruk och urkundsförfalskning. Motivet bakom massakern är fortfarande höljd i dunkel.