Regionerna får mycket kraftig kritik för hur de behandlade landets äldre på särskilda boenden under pandemins första dödliga tid i våras.

I kartläggningen, gjord av myndigheten Inspektionen för vård och omsorg, Ivo, fearmgår att rutiner inte följts för medicinsk behandling. Vård i livets slutskede har så ofta som i vart femte fall satts in utan att den äldre ens fått en individuell bedömning.

Och när det ändå har skett har det i de flesta fall skett per telefon, utan ens ett digitalt samtal.

I 94 procent av fallen har beslut om insatser i livets slutskede skett utan en fysisk bedömning av den äldre. 

De flesta bedömningar av en läkare har skett efter att läkaren fått muntlig information av en sjuksköterska som i sin tur fått information från annan vårdpersonal.

Ivos rapport är motbjudande och ett närmast övertydligt bevis på en havererad svensk äldreomsorg.

Och det måste få konsekvenser.

I Sverige har vi en mycket långtgående självbestämmanderätt för landets kommuner och regioner.

Det direkta ansvaret för vårens haveri ligger alltså på styret i de 21 regionerna.

Bara en av landets 21 regioner har i dag ett vänsterstyre. 12 är borgerligt styrda och 8 har någon form av blocköverskridande styre. Det är alltså en starkt borgerlig övervikt över hur Sveriges regioner styrs. 

Ska vi då göra detta till en fråga om politisk styrning och skuldbelägga regioner utifrån vilken majoritet som styr?

Ja, det är klart att vi ska.

Den grundläggande skiljelinjen mellan de tidigare blocken gör avtryck i människors möjligheter att leva sina liv, och det måste påtalas. Det borgerliga blockets traditionella linje av ständigt sänkta skatter ger sämre äldrevård. Fler privatiseringar och högre vinstuttag till vårdföretag ger mindre resurser kvar till välfärd.

Det måste påtalas. Men det är inte den enda sanningen.

Den generella neddragning på äldrevården som vi sett under lång tid har med stor säkerhet haft ännu större inverkan på hur vi fått allt svårare att bibehålla kvaliteten inom svensk äldreomsorg.

Även detta måste få konsekvenser.

I en kommentar till Ivos rapport säger statsminister Stefan Löfven att han förväntar sig svar på kritiken från samtliga 21 regioner senast den 15 januari.

Men även om regionernas eget ansvar är stort och även om till exempel region Stockholm, som med Miljöpartiets benägna hjälp nu fått en riktigt mörkblå ledning, får allra värst kritik av Ivo, så krävs därutöver generella lösningar på generella problem.

Värna skattefinansierad välfärd, äldreomsorg och särskilda boenden.

Säg nej till centerledaren Annie Lööfs krav på att genom ett nytt ”äldre-rut” dela upp landets äldre befolkning i ett a-lag och ett b-lag där bara den som kan betala för sig ska få adekvat omsorg.

Den statliga utredningen om detta nya ”äldre-rut” som Centern krävt är nu klar.

Socialdemokraterna måste vägra genomföra den i annat fall har vi redan nu se vilka som kommer att överleva i nästa pandemi och vilka, fattigpensionärer från arbetaryrken, som kommer att dö.

Att sätta ned foten mot de nyliberala januaripartierna är troligen mer positivt för svensk äldreomsorg än att kräva svar från de 21 regionerna. 

Se därutöver till att få fler fasta tjänster för personalen på äldreboendena och fasta rutiner för när vård i livets slutskede ska sättas in och inte bara en snabb bedömning av en sjuksköterska och läkare som fått en snabb muntlig dragning.