– Budet är mycket högt, men vi är beredda att acceptera det. Vi måste ju träffa ett avtal, och budet innebär en nedväxling av löneökningstakten, säger Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf.

– Med tanke på osäkerheten i världshandeln och ekonomin i stort är nivån på gränsen för oss, säger Teknikföretagens förhandlingschef Tomas Undin.

Facken inom industrin skriver i en gemensam kommentar att avtalets värde är oacceptabelt lågt.

Återhämtningen i ekonomin och förstärkningen av de svenska företagens konkurrenskraft motiverar en väsentligt högre löneökningstakt, hävdar facken.

Budet innebär att en pott bildas den 1 november med löneökningar på 0,7 procent. Den 1 april 2021 höjs lönerna med 1,9 procent, och den 1 april 2022 lika mycket.

– Det är alldeles för lite pengar, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä, som konstaterar att budet inte ger retroaktiva löneökningar från den 1 april i år.

– Vi kan förstå att det blir ett hack i kurvan under pandemin. Men det finns inga skäl att växla ner löneökningarna de kommande åren. Industriproduktionen är glädjande nog tillbaka på samma nivåer som före pandemin, säger Veli-Pekka Säikkälä.

– Parterna har sällan stått så långt ifrån varandra. Nu måste vi som förbund mobilisera för en historiskt svår avtalsrörelse och förbereda oss för mycket tuffa förhandlingar, säger GS-fackets avtalssekreterare Madelene Engman.

Hemställan om löneökningar med 4,5 procent på 29 månader motsvarar en årlig löneökningstakt på ungefär 1,86 procent.

Det kan jämföras med de centrala avtal som slöts 2017, och som innehöll löneökningar på sammanlagt 6,5 procent eller 2,1 – 2,2 procent årligen.

Mot bakgrund av den låga inflationen skulle dagens bud medföra fortsatt ökade reallöner. Konsumentpriserna steg med 0,4 procent från september 2019 till september 2020, enligt SCB.

– Vi har noterat att budet innebär ganska kraftiga reallöneökningar. Men vi förhandlar utifrån industrins konkurrenskraft, inte inflationen, säger Per Widolf.

Tomas Undin påminner om att de avtal industrins parter träffar ska fungera som riktmärke även för den övriga arbetsmarknaden.

–Den här gången är det mer uttalat än tidigare avtalsrörelser. Märket ska fungera för hotell- och restaurangbranschen, persontransporter och andra som har drabbats hårt av pandemin.

– I vanliga fall brukar industrins arbetsgivare betona att vi först och främst förhandlar utifrån industriföretagens förutsättningar. Låt oss göra det även nu, replikerar Veli-Pekka Säikkälä.

Att industrifacken säger nej till budet välkomnas av Byggnads ordförande Johan Lindholm.

”Helt rätt av industrin att säga nej till OpO:s förslag. Våra medlemmar har gått till jobbet precis som vanligt under pandemin och är de som får hjulen att snurra. Företagen fortsätter göra vinster men de anställda ska stå tillbaka? Vad tror dom!? Helt oacceptabelt!”, skriver han på Twitter.