Att få en inkomst att leva på, men också att inte behöva lämna landet. Inte tvingas rycka upp de båda barnen som är rotade här sedan länge och börja om i Mongoliet. 

Tseegii Byambadorj konstaterar att det har ”väldigt stor betydelse” för henne att hon nyligen fått en tillsvidareanställning på restaurang.

– Det känns väldigt skönt.

Liksom för andra arbetskraftsinvandrare fick neddragningarna i coronakrisen stora konsekvenser för Tseegii Byambadorj. Dessa människor är beroende av sina anställningar för att få stanna i landet. 

När Tseegii Byambadorj i våras miste sitt jobb som hotellstäderska gick hon, som Arbetet tidigare berättat, från att snart kunna söka permanent uppehållstillstånd till att riskera utvisning.

– Jag har haft mer än hundra samtal sedan i början av mars med mongoler som är i samma sits som jag. Jag är inte ensam i det här, sa hon till Arbetet i maj.

Hon vet inte nu hur det har slutat för de flesta, även om hon känner till några personer som har återvänt till Mongoliet.

Men hon tycker att situationen för arbetskraftsinvandrare borde ha varit mer omtalad under pandemin, att den har saknats i mediebevakningen bland annat.

– Det tycker jag är väldigt konstigt, tusentals människor arbetar här i Sverige och har bott här många år. De har bara arbetet, de har inte rätt att gå till socialen, säger hon och konstaterar att de har betalat skatt men saknar skyddsnät i det här läget.

Hon önskar att Migrationsverket hade haft möjlighet att ta mer hänsyn till den speciella situationen i år.

Arbetet har flera gånger tidigare intervjuat Tseegii Byambadorj, bland annat inför avtalsrörelsen 2017. På sin förra arbetsplats var hon klubbordförande och skyddsombud.

Nu sitter hon i HRF:s avdelningsstyrelse och när Arbetet pratar med henne har hon paus i ett videomöte om fackliga utbildningar.

Hon kom till Sverige första gången redan 2004 och återvände 2011. Vägen mot permanent uppehållstillstånd har varit snårig, men i år räknade hon med att det tillfälliga tillståndet skulle kunna omvandlas till ett permanent tack vare jobbet på hotellet.

Efter att hon mist den anställningen skickade hon sitt cv till över 200 arbetsgivare. Hon säger att många backar ur när de inser att de behöver fylla i papper till Migrationsverket.

– Väldigt många arbetsgivare har ingen aning om hur man gör. Men jag förstod inte riktigt, egentligen är det inte svårt. Jag tror de är rädda att ta ansvar på något sätt.

Hon säger också att många arbetsgivare inom omsorgen annonserat om tillsvidareanställningar, men att det vid anställningsintervjuer visat sig att det handlat om timanställning.

Men till sist fick hon alltså jobb på en restaurang och har nu kunnat söka om fortsatt arbetstillstånd.