Coronapandemin har slagit mot hela samhället och fått flera i sig motstridiga konsekvenser. 

För samtidigt som medlemstalen ökat bland LO-förbunden, har tillgången till fackliga utbildningar minskat. 

Pandemin har nämligen lett till att en av arbetarrörelsens viktigaste läroinstitutioner, LO:s kursgård Runö, ligger helt nere. Vårens planerade utbildningar har ställts in och de flesta av lärarna har sagts upp.

Detta är förstås djupt olyckligt. För behovet av fackliga utbildningar har kanske aldrig varit större.

Runös historia är tätt sammanflätad med arbetarrörelsens. Redan 1939 påbörjades planeringen av LO-skolan för att jämte Ludvika och Brunnsvik öka bildningen inom arbetarrörelsen. 

Sedan skolan öppnades 1952 har den erbjudit utbildning till generationer av fackliga företrädare. 

Runö har varit det största fackliga resurscentret i Stockholmsregionen men även nationellt med tvärfackliga kurser och utbildningar för fackliga ledare.

Men eftersom Runö sedan 1995 är fristående och ägs av den ideella föreningen LO:s folkhögskola Runö drivs utbildningscentret precis som vilken studie- och konferensaktör som helst, utifrån marknadsmässiga principer om utbud och efterfrågan. 

Visst är det bra att de fackliga utbildningsaktörerna är fristående och självständiga, men de negativa konsekvenserna av det otydliga ägarskapet blir nu uppenbara.

Nedskärningarna och uppsägningarna på Runö har fått många oroliga reaktioner. 

Två medlemmar i Seko klubb 111 skrev nyligen i Sekotidningen om utmaningen de står inför. Klubben har glädjande nog fått 20 nya förtroendevalda på kort tid.

Men när Runö inte har verksamhet i gång finns nu ingen möjlighet att hjälpa dessa med utbildning och rätt verktyg för sina förtroendeuppdrag. 

Tillströmningen till facket har varit stor. Bara under mars månad fick LO-facken 10 000 fler medlemmar. 

Detta är positivt. Men Seko klubb 111 är inte ensam i sin frustration som situationen skapat.

För nu när facket äntligen växer täpps möjligheten till för de lokala klubbarnas kunskapsutveckling.

Medlemmarna i Seko klubb 111 uppmanar LO och LO-förbundens ledningar att ta sitt ansvar. Och de manar också till nya lösningar för att fortsätta Runös utbildningar under krisen, digitala sådana.

Och det går inte annat än att hålla med. Om det är någon gång det inte ska snålas på facklig utbildning så är det nu.

Och det är också nu digitala kursmöjligheter ska utforskas och utvecklas.

De kunskapstörstande nya medlemmarna i landets fackklubbar ska inte behöva vänta.