Under torsdagen presenterade LO-ekonomerna sin samlade analys av coronasmittans påverkan på svensk ekonomi liksom vilka åtgärder som krävs framåt.

Den generella bilden är precis lika mörk som de analyser som kommit från andra instanser under senare tid. När den överordnade prioriteringen är att minska smittspridningen får det stora effekter på svensk ekonomi. Detta är givet.

Den första effekten på svensk ekonomi har varit ett massivt efterfrågebortfall. 

Restauranger, kaféer, butiker och pubar ekar tomma. Men det är inte bara här efterfrågan har minskat radikalt. En stor andel av landets produktions- och servicebranscher som hade mer än fullt upp innan coronapandemin svepte över landet håller nu på att slås ut. 

Att arbetslösheten ökar som effekt av detta är redan välkänt.

LO-ekonomernas prognos är dock mer pessimistisk än vad de tidigare presenterade analyserna från Konjunkturinstitutets (KI) och finansministern varit. 

Medan KI och finansministern spår en arbetslöshet på strax under eller runt nio procent för i år, räknar LO-ekonomerna med en arbetslöshetstopp på upp till 15 procent för att mot slutet av 2020 stanna på strax över 10 procent. 

Även BNP-tappet beräknas olika, även om samtliga instanser är överens om att det kommer ett stort sådant. 

Enligt regeringen blir produktionstappet 3,8 procent och enligt KI 3,2 procent av BNP under 2020. 

LO-ekonomerna beräknar i stället en kort dip under året där vi tappar så mycket som 15 procent av BNP för att landa på en femprocentig förlust mot slutet av året.

Coronakrisen kunde ha varit en djup katastrof om inte de ledande politikerna hade agerat handlingskraftigt och rätt, här är LO-ekonomerna tydliga.

Regeringens skyndsamma räddningspaket som hittills sjösatts har varit mycket effektiva i att minska följdverkningarna av de stora förändringar i ekonomin som annars hade drabbat hela samhället. 

Med införda korttidspermitteringar, förenklade regler kring sjukpenning och a-kassa och extraresurserna till kommuner och regioner har människor hållits över fattigdomsgränsen.

Men mer måste göras enligt LO-ekonomerna.

Amorteringskraven behöver tas bort, och det under en längre tid framåt. Samma sak gäller med de mer generösa reglerna kring a-kassan. Dessa bör inte återgå till tidigare nivåer.

Kortidspermitteringarna måste växlas upp och bli på heltid så att delar av näringslivet kan hållas på sparlåga tills krisen vänder.

De politiska förändringar som varit på gång med hänvisning till januariavtalet, med uppluckrad las och privatisering av Arbetsförmedlingen måste stoppas. Dessutom behöver regler för försörjningsstöd lättas upp så att det under kommande månader på riktigt kan hjälpa behövande som drabbas av krisen snarare.

En viktig punkt i LO-ekonomernas analys är att ett fortsatt stöd till kommuner och landsting måste utökas. Beskedet från regeringen att detta nu påbörjas ses som positivt, men är långt ifrån tillräckligt. 

Redan innan coronakrisen ansåg LO-ekonomerna att stödet till kommuner och regioner behövde utökas rejält. För att alla viktiga verksamheter som nu måste hållas igång och många gånger utökas krävs ett tillskott på 30 miljarder från statskassan.

Det finns egentligen inga ursäkter att inte göra så mycket som det bara går för att minimera skadeverkningarna av den här oförutsedda krisen. Alla besparingar kommer att straffa sig i längden.

Regeringen har nu investerat strax över 100 miljarder kronor i coronastöd. Detta är bra, men det går med lätthet att utöka stödet med 50 miljarder ytterligare, enligt LO-ekonomernas beräkningar.

Med en rekordlåg skuldkvot har Sverige bättre förutsättningar än de flesta andra länder att genomföra riktade insatser som både stimulerar ekonomin och värnar löntagarnas trygghet.

Att gemensamt komma igenom den här krisen är värt alla pengar som går att uppbåda för att göra det så smärtfritt som möjligt. Vinsterna på lång sikt av sådana investeringar i form av snabbare återhämtning bör inte underskattas.

Ingen ska lämnas i sticket, har statsministern sagt, och nu gäller det för regeringen att leva upp till det.

LO-ekonomernas slutord, att inte spara på krutet, är ett direkt medskick till Magdalena Andersson. 

För nu är det dags att öppna ladorna – och ställa ladudörrarna vidöppna.