De senaste dagarna har tusentals personer varslats på den svenska arbetsmarknaden.

Flygbranschen har i stort sett stannat av och i hotell- och restaurangbranschen får många anställda gå på dagen efter inställda konferenser och kraftigt minskade besök på restauranger.

Ekonomiprofessorn Lars Calmfors menar att han aldrig har sett något liknande hända på svensk arbetsmarknad.

– Det här saknar motstycke. 1990-talskris och finanskris var också dramatiska men förloppen i den reala ekonomin var inte så här snabba.

Men hur kommer situationen på svensk arbetsmarknad se ut på sikt?

Det beror på hur staten hanterar situationen, menar Lars Calmfors. De åtgärder som hittills presenterats räcker inte, enligt honom.

– Jag tror att det behövs mycket mer i form av stödåtgärder. Stödet man kan få vid korttidsarbete är alldeles för litet. Halva lönekostnaden räcker inte långt om försäljningen i stort sett fallit bort.

Lars Calmfors jämför med länder som Norge och Danmark där åtgärderna, enligt honom, varit mer omfattande.

Vad skulle det kunna handla om för stöd?
– Det kan vara direkta utbetalningar till företagen. Så verkar det som att man gör i Storbritannien där småföretagen får en direkt subvention. Det finns också ekonomer som argumenterar för att staten ska gå in och ersätta efterfrågan som faller bort. Alltså helt enkelt köpa upp tjänster som ingen just nu använder.

Hur branscherna som krisar i dag kommer att må framöver är svårt att säga.

Mycket beror på hur länge krisen pågår och om den får oss att ändra beteende på längre sikt, exempelvis resa mindre eller ha färre konferenser.

– Om ett flygbolag eller ett hotell går i konkurs så brukar man säga att det inte är så farligt i den meningen att hotellet och flygplanen finns kvar och någon annan kan ta över. Men det är klart att det skapar ju en massa oreda under tiden. 

Tror du att vi kommer se en massarbetslöshet i spåren av coronaviruset?
– Det kan bli en dramatisk sysselsättningsminskning med varandra ömsesidigt förstärkande störningar på utbuds- och efterfrågesidan av ekonomin. Men förhoppningsvis blir det inte under så lång tid. Men osäkerheten är monumental. Alla ekonomprognoser är vilda killgissningar.

Att många just nu förlorar jobben står i varje fall klart efter de senaste varslen. Samtidigt uppstår ett extra behov inom vissa delar av ekonomin, exempelvis vården.

Lars Calmfors menar att det är viktigt att försöka anpassa arbetsutbudet till de behov och den efterfrågan som nu finns,  till exempel genom att företag lånar ut personal som normalt jobbar med serviceuppgifter så att de kan hjälpa till i vård och omsorg.

Eller att busschaufförer som inte behövs hjälper till med matleveranser till hemmen.

– Det betyder ju sannolikt inte någon permanent omställning. Förhoppningsvis talar vi om en begränsad tidsperiod.

Samtidigt som krisen är i full gång ligger de viktiga avtalsförhandlingarna inom industrin i sitt slutskede. Avtalen är det som sätter märket, alltså löneökningarna på resten av arbetsmarknaden.

Den senaste dagarna har det höjts röster för att nuvarande avtal ska förlängas i stället för att något nytt ska skrivas. En åsikt Lars Calmfors instämmer i.

– I det här läget är en förlängning av avtalen det enda vettiga. Det är fullständigt omöjligt att ha någon uppfattning om vad som kan vara en rimlig löneökning.

Enligt honom kan det snarare bli aktuellt med lönesänkningar på grund av krisen för att företag inte ska gå omkull.

– Jag menar inte generellt men om vi har branscher som temporärt är väldigt utsatta och de statliga stöden inte räcker. Under finanskrisen hade vi i och för sig inget system för korttidsarbete men då slöts krisavtal mellan parterna. Jag kan mycket väl tänka mig att man på olika håll kan känna sig tvingade till något sådant. För att rädda det som räddas kan.