80 procent av alla som jobbar i kommuner och regioner är kvinnor. Det betyder att uppemot en miljon kvinnor jobbar i sektorn och ett par hundra tusen män.

Men bristen på jämställdhet inom kommuner och regioner är känd. Kvinnor har lägre lön för lika arbete, de har högre sjukfrånvaro och kvinnor jobbar också oftare ofrivillig deltid.

Dessa tre plus ytterligare sex områden tar Sveriges Kommuner och Regioner, SKR, upp i sitt nya jämställdhetsprogram som de skickat ut till alla kommuner i Sverige.

Och visst är det bra att arbetsgivaren engagerar sig för ökad jämställdhet.

Men mycket saknas.

Enligt Arbetsmiljöverket finns exempelvis en markant könsskillnad i antal underställda för första linjens chefer (de chefer som är direkta arbetsledare för medarbetare på golvet).

På de områden där första linjens chefer oftast är kvinnor kan varje chef i skräckfallen ha upp mot 100 underställda medarbetare.

För chefer på mansdominerade områden som tekniska förvaltningar är antalet anställda per chef genomgående betydligt färre. 

Arbetsmiljöverket ser också att de fysiska utrymmena skiljer sig utifrån kön. Arbetslokalerna är större och mer praktiskt inredda om de tillhör manligt dominerade förvaltningar i en kommun.

Mansdominerade förvaltningars bilar har också ofta högre standard och är mer tillgängliga för medarbetarna än på kvinnodominerade förvaltningar.

Vidare borde programmet trängt djupare i frågan om fler heltidstjänster.

För några år sedan enades facket Kommunal och arbetsgivaren SKR om att heltid ska vara norm i kommunal verksamhet.

Det var en utmärkt och efterlängtad överenskommelse.

Men som Arbetet tidigare har skrivit har heltidsnormen på flera håll kommit av sig sedan kommuner och regioner visserligen erbjudit heltider men med så orimliga scheman att få kunnat ta dem.

Orsaken är sällan illvilja. Snarare har kommunerna svårt att annars få den kommunala budgeten att gå ihop.

Naturligtvis borde därför SKR i sin skrift också ha påpekat det uppenbara; att neddragningar i välfärden slår mot jämställdheten.

Visst finns också bra passusar i jämställdhetsprogrammet. Att sammanställa fakta om den bristande jämställdheten och att råda kommuner och regioner att ta hjälp från den partssammansatta organisationen Suntarbetsliv i jakten på mer jämställdhet är utmärkt.

Men tyvärr har SKR undvikit flera av de riktigt stora problemen som ligger på ett samhällspolitiskt plan.

Förutom alltför små resurser till välfärden nämns inte heller den förödande privatiseringen av stora delar av skattefinansierad välfärd och det katastrofala personalstyrningssystemet New Public Management, NPM.

Dessa faktorer har haft stor negativ inverkan på jämställheten.

Trots löften från regeringen redan 2014 att avskaffa styrsystemet NPM, med minutklockning av varje arbetsmoment, lever styrsystemet kvar i högönsklig välmåga.

Orsaken är NPM:s klara koppling till privatiseringarna och har utformats för att skapa största möjliga ekonomiska vinst för utföraren, inte att prioritera jämställdhet.

NPM har dessutom på senare år kompletterats med det som kallas värdebaserad vård, VBV, som bland annat ligger bakom en stor del av det kaos som drabbat verksamheten på Nya Karolinska i Stockholm.

Värdebaserad vård bygger på att såväl patienternas hälsoproblem som personalens kompetens ska styras utifrån strikt mallade flöden.

Jämställdhetsarbetet har här kraftigt skjutits i bakgrunden.

Som ett första steg mot ökad jämställdhet är SKR:s utskick till kommuner och regioner bra.

Men för att på allvar skapa ett jämställt arbetsliv i offentlig sektor måste de grundläggande förutsättningarna lyftas på samhällsnivå.