Det sägs att fackförbunden (LO) är medlemsstyrda, men det är nu en sanning med modifikation.

De flesta fackförbund håller endast kongress vart femte år och mellan varje kongress hinner det rinna väldigt mycket vatten under broarna.

Den dagliga verksamheten hos förbunden sköts alltid av högt uppsatta tjänstemän och förbundskontor där allt fler anställda kommer från högskolan och är helt utan facklig bakgrund.

Det kan säkert vara befogat för vissa tjänster, men det bör nu vara ett fåtal sådana tjänster.

Många tjänstemän har inte haft ett ”riktigt” jobb på väldigt många år och har dålig kontakt med sina medlemmars verklighet.

Sedan början av 90-talet har många förbund övergått till något som liknar företagsorganisationer med en extrem fokusering på måltal och denna målstyrning tar sig väldigt konstiga former ibland.

Speciellt när måltalen blir det viktiga och inte själva målen. För att översätta det till sportvärlden: Det spelar ingen roll hur många anfall och hur mycket bollinhav ett fotbollslag har om inte man gör fler mål än motståndaren. 

Låt mig ge ett exempel: Fackförbunden ansvarar för Regionala Skyddsombudsbesök på arbetsplatser och de får även betalt från Arbetsmiljöverket för denna verksamhet.

När medlemmarna ser att det sker fackligt arbete som gynnar dem då kommer medlemmarna automatiskt söka sig till fackförbunden som flugor till en sockerbit

Per-Erik Jonsson

Problemet är bara att de är helt fokuserade på att göra ”springbesök” med helt meningslösa enkäter på 5-6 olika frågor som ska fyllas i och sedan vidare till nästa besök.

Då hinner man med 5-10 besök på en arbetsdag och då fyller man sin ”kvot” på 3-5 dagar.

Ett annat exempel är hur fokuserad man är på att bilda nya fackklubbar på arbetsplatserna – även här ligger fokus helt på kvantitet istället för kvalitet.

Man bilda den ena klubben efter den andra men de förtroendevalda får aldrig någon riktig uppbackning och stöd så när de är färdigutbildade efter 1-2 år så har de redan tröttnat och hoppar av sina fackliga uppdrag och inom 3-5 år så läggs den fackklubben ned igen och då är man tillbaka på ruta ett – och då frågar sig tjänstemännen hur kommer det sig att fackklubbar läggs ned hela tiden?? 

Ja, det är väl inte så jäkla konstigt!

Dags att modernisera fackförbunden och börja arbeta med kvalitet i stället för kvantitet. Se till att bygga upp fackklubbar som får det stöd de behöver tills de blir självgående.

Börja arbeta med kvalitet i arbetsmiljöarbetet i stället för meningslösa springbesök som inte gör någon som helst nytta för medlemmarna.

När medlemmarna ser att det sker fackligt arbete som gynnar dem då kommer medlemmarna automatiskt söka sig till fackförbunden som flugor till en sockerbit.