– De vet inte om det själva ännu. Det har jag bestämt i dag. Jag tänker bjuda in dem med syftet att vi vill steppa upp i frågan hur vi ska stärka fackliga rättigheter och vad vi ska göra åt ojämlikheten i världen som har ökat. Jag hoppas de tackar ja, säger Ann Linde till Arbetet Global som fick en intervju med henne strax efter den utrikespolitiska deklarationen. 

Vilken betydelse har det att fackliga rättigheter ska tas upp i UD:s landsrapporter om mänskliga rättigheter?
– Det har en ganska stor betydelse. Landrapporterna är väldigt använda och det är bara Sverige och USA som har så omfattande landrapporter som är officiella och alla kan ta del av. Både myndigheter, frivilligorganisationer och regeringar använder dessa. 

– Vi har sett att utrymmet för fackföreningar fortsätter att krympa. Jag tyckte att det var viktigt att ta upp det och slå fast att fackliga rättigheter är mänskliga rättigheter.

Du har flera gånger talat om vikten av att stödja fria fackföreningar men hur ska ett sådant stöd se ut? Ska det mest gå till enskilda fackföreningar eller stärka plattformar som till exempel Global deal, FN-organet ILO och världsfacket Ituc?
– Det är inte alls säkert att det handlar om pengastöd. Det kan handla om att jag vid utlandsbesök begär att få träffa fackliga ledare och ta upp deras frågor, eller att jag kan ta upp rätten att organisera sig fackligt när jag träffar ministrar i länder där fackliga rättigheter inte respekteras. 

Du talade i utrikesdeklarationen om att Sverige ska bygga allianser med likasinnade länder och organisationer för att stärka demokratin. Vilka länder och organisationer syftar du på?
– Jag har redan tagit upp det vid ett flertal tillfällen med mina nordiska kolleger. Den här veckan har vi också ett möte med nordiska tjänstemän för att diskutera hur vi kan samarbeta för att stärka demokratin på olika sätt. Jag har även tagit upp det i EU-kretsen och sagt att jag hoppas på stöd från flera länder. Det finns flera länder som är intresserade av det. 

I deklarationen sa du att FN ska bli en hörnsten i vår utrikes- och säkerhetspolitik. Är det en klok strategi då vi samtidigt ser att FN:s inflytande ifrågasätts av till exempel USA?
– Det jag sa var att EU är vår absolut viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska arena men FN är en hörnsten i arbetet med de globala målen.

Oppositionen skrev till stora dela under på huvuddragen i regeringens utrikespolitiska deklaration.

Då Moderaternas Hans Wallmark klev upp i riksdagens talarstol hotade han först skämtsamt med att riva sönder deklarationen men konstaterade sedan att han höll med om mycket av det Ann Linde sagt.

Därefter siktade han in sig på den nya ambassadörspost som regeringen vill införa för att stoppa internationell organiserad brottslighet. Han vill se ytterligare krafttag mot brottsligheten och uppmanar till att anställa fler svenska poliser.

Även Sverigedemokraten Markus Wiechel betonade att det var lätt att hålla med om mycket i deklarationen. Han var dock kritisk mot den feministiska utrikespolitiken.

– Vad innebär den?, frågade han. 

Ann Linde svarade med att det finns flera konkreta exempel på vad som är feministisk utrikespolitik. 

– Om du till exempel ska exportera en sidenblus så är det sex gånger högre tull på den än vad det är på en manlig skjorta. Om du ska ha kvinnliga sportkläder är det 21 procents tull, om du har manliga sportkläder är det 7 procents tull. Det är könsbaserade tullar.

Utrikesministern sa också att det finns många frihandelsavtal som rör varor men färre avtal som handlar om servicesektorn där många kvinnor jobbar. 

– Tillgången till marknaden blir en feministisk fråga. Inom den inre marknaden i EU är kvinnors företagande mycket svårare för den fria rörligheten än mäns företagande.  

Sverigedemokraten Markus Wiechel tyckte att utrikesministerns tal inte rimmade med hennes agerande då hon 2017 besökte Iran med en handelsdelegation som bland annat sålde bussar och lastbilar till den iranska regimen. 

Besöket blev omtalet eftersom Ann Linde bar slöja när hon förhandlade med sina iranska värdar.

– Jag uppfattar det som att den feministiska utrikespolitiken är underordnad handelsfrågorna, sa han. 

Ann Linde svarade att om man åker till ett land som Iran så måste man ha på sig en huvudduk om man ska träffa de högsta ledarna.

– Eller så får man säga att det bara är ministrar av manligt kön som får föra samtal med den högsta ledningen i Iran och det ställer inte jag upp på. Ska vi kunna åka dit och prata med mig som kvinnlig minister är priset en huvudduk.

I samband med besöket i Iran lämnade regeringen över en lista på fackliga företrädare som fängslats av regimen. Kravet var att dessa skulle släppas. 

– Jag argumenterade om det med presidenten och premiärministern. Nu vet vi att två tredjedelar av dessa är fria. Jag är beredd att betala priset med att ha en huvudduk om det får sådana resultat.

Fotnot: Det var USA:s tullsatser för blusar och herrskjortor som utrikesministern hänvisade till under riksdagsdebatten.