Arbetet Global

Få nyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Ivar Andersen

– Vi kallar oss själva en feministisk regering och vi är stolta över det!

Utrikesminister Margot Wallström (S) rev ner applåder när hon nyligen öppnade Stockholm Forum on Gender Equality.

Jämställdhetskonferensen var både en del av, och ett tillfälle att lyfta fram, Sveriges feministiska utrikespolitik. Ett världsunikt initiativ som hyllats, hånats och – av Kanada – delvis kopierats.

På jämställdhetskonferens. Ministertrojkan Wallström, Lövin och Linde gav den egna politiken ett högt betyg.

Flankerad av kollegerna på utrikesdepartementet – handelsminister Ann Linde (S) och utvecklings­minister Isabella Lövin (MP) – presenterade Wallström en dyster bild av omvärldsläget.

– Ett tragiskt men uppenbart faktum är att vi ser ett angrepp mot jämställdheten och minskat utrymme för civilsamhället, sa Isabella Lövin.

Men Sverige är en motvikt, hävdade tre eniga statsråd.

– Jag minns när jag en gång sa att jag såg fram emot den dagen då vi skulle ha en feministisk handels­politik och möttes av skratt. Men nu har vi det och har bevis för att det fungerar, sa Ann Linde.

– Vi kan visa att vi har gjort skillnad, instämde Margot Wallström.

Är den feministiska utrikespolitiken en sådan succé som ministertrojkan påstår?

Det är ingen enkel fråga. Är lovvärda satsningar lika viktiga som mätbara resultat? Hur viktigt är det jämställdhetspolitiska symbolvärdet? Och vilket inflytande är det egentligen rimligt att ett land med tio miljoner invånare vid den nordliga polcirkeln ska kunna utöva på en global arena?

Politiken har tveklöst fått genomslag inom utvecklingssamarbetet.

Sida fick nyligen en miljard kronor extra för jämställdhets­insatser.

Barnmorskeutbildningar från Afghanistan till Zambia har finansierats. Och när Donald Trump genom den så kallade munkavle­regeln stoppade amerikanskt bistånd till organisationer som stöder aborträtten gick Sverige i täten för att mobilisera stöd för sexuell och reproduktiv hälsa.

Margot Wallström kallade Saudiarabiens behandling av kvinnor ”medeltida” och kritiserades för att äventyra svenska handelsintressen.

Även inom säkerhetspolitiken har det hänt saker.

År 2017 nämndes kvinnor, fred och säkerhet i samtliga av säkerhetsrådets ordförande­uttalanden om krissituationer. En ökning med 150 procent sedan 2015 som regeringen tar åt sig äran för.

Robert Egnell, professor vid Försvarshögskolan, sammanfattar i en rapport att: ”så flyttar feminismen fokus från nationell säkerhet och externa militära hot till individen och det som inom FN-systemet kallas ’mänsklig säkerhet’.”
Inom handelspolitiken finns färre konkreta exempel. Regeringen menar att Sverige ”drivit på” för att EU ska integrera jämställdhet i den gemensamma handelspolitiken.

Kanske är det inte så konstigt. Handelspolitiken handlar i betydligt högre utsträckning än biståndspolitiken om nationell egennytta, men illustrerar just därför den feministiska utrikespolitikens stora utmaning.

I en utvärdering från 2017 ger paraplyorganisationen Concord politiken ett högt betyg, men riktar också svidande kritik mot Sveriges vapenexport: ”Det är oacceptabelt att länder som kränker kvinnors och flickors mänskliga rättigheter tillåts köpa krigsmateriel av ett land som säger sig driva en feministisk utrikespolitik.”

Att exportera både feminism och försvarsmateriel är svårt.

Att företräda en feministisk utrikespolitik är också otacksamt.

När Margot Wallström 2015 kallade Saudiarabiens behandling av kvinnor ”medeltida” gick näringslivets tyngsta företrädare till samlat angrepp. Utrikesministern äventyrade ”svenskt näringslivs långsiktiga internationella trovärdighet”.

Den gången var feminismen ett hot. När Ann Linde bar slöja för att underteckna handelsavtal i Iran blev hon i stället anklagad för att inte vara tillräckligt feministisk.

– Jag tycker det är ett haveri för den feministiska utrikespolitiken som regeringen säger sig föra. Slöjan är en symbol för kvinnoförtryck, sa Liberalernas Jan Björklund till Expressen.

LÄS MER: Tre röster om den feministiska utrikespolitiken

Ann Linde åkte till Iran för att främja svenska handelsintressen och fick kritik för att hon bar slöja.

Att både stärka svenska intressen och svenska värderingar är en stundtals omöjlig ekvation. På Stockholm Forum on gender Equality sammanfattade handbollsproffset och feministiska debattören Linnéa Claeson problematiken.
– Vår regering är fantastisk men har ställt upp sex jämställdhetsmål och inget av dem har nåtts. Vi är inte det bästa landet, vi är det minst dåliga.