Finland ska testa den svenska modellen med industriavtal. Men många tvivlar på att det kommer att lyckas och befarar att landets seglar emot strejk.

Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Den finska avtalsrörelsen är i full gång.

Detta är första gången som Finland på allvar försöker gå över till en svensk modell för lönebildningen.

– Men det är många tror att det kommer att misslyckas, säger Mika Helander, sociolog på Åbo Akademi som forskar om arbetsmarknadsfrågor.

Tidigare har villkoren på den finska arbetsmarknaden bestämts genom trepartsförhandlingar. Stat, arbetsgivare och fack har gjort upp i så kallade helhetsuppgörelser.

I år håller den finska lönebildningen på att genomgå en metamorfos.

Tanken är att den ska bli allt mer som den svenska.

Först ska parterna inom industrin göra upp. Landets exportindustri ska sätta ett tak för villkoren för övriga arbetsmarknaden; på samma sätt som i Sverige där industriavtalet varit det ”märke” som alla rättat sig efter.

I Finland har avtalsrörelsen nu kommit så långt att Industrifacket och Teknologiarbetsgivarna redan har slutit sitt första avtal.

Uppgörelsen innebär att lönerna ska höjas med 3,3 procent under en tvåårig avtalsperiod.

Men nu har det blivit problem.

I det förra avtalet så pressade den finska regeringen på så att arbetsgivarna fick 24 arbetstimmar extra i sitt avtal. Det var en specialuppgörelse (konkurrenskraftsavtalet) som gjordes för att stärka den finska ekonomin.

Dessa 24 ”gratistimmar” som facket kallar det har nu slopats i det första avtalet.

Men nu när de övriga parterna inom industrin ska förhandla vill inte arbetsgivarna gå med på fackens krav att slopa extratimmarna.

Arbetstidsförlängningen behövs i bland annat kemi-, olje-, skog- och plast- och malmindustrin, hävdar företagen.

Förhandlingarna har därför dragit ut på tiden.

Till exempel har Pappersförbundet och Skogsindustrins haft 34 förhandlingar utan att komma överens. Liknande situationer råder i andra branscher.

Facken har därför på allvar börjat skramla med konfliktvapnet.

I veckan varslade tre fackförbund – Pro, Pappersförbundet och Industrifacket – om strejk.

Den 27 januari kan det bli konflikt på flera hundra arbetsplatser runt om i Finland. Enligt strejkvarslet ska konflikten pågå i minst två veckor och 14 000 anställda inom bland annat gummi-, olje- naturgas-, samt skog- och malmindustrin ska tas ut i konflikt.

Industrifacket har dessutom utlyst ett förbud mot övertidsarbete.

Men det är inte enbart inom industrin som det finska ”industriavtalet” möts av utmaningar.

Lärarfacken har tidigare varnat för att de inte tror att det är möjligt att införa den svenska modellen med ett styrande industriavtal.

Nu har även vårdfacken höjt sina röster och de har ungefär samma argument som hörs i den svenska debatten.

– De hävdar att om industrin sätter ett tak så kan de kvinnodominerade branscherna aldrig komma i kapp, säger Mika Helander på Åbo Akademi.

De finska vårdfacken Tehy och Super, som organiserar anställda inom vården, kräver i denna avtalsrörelse betydligt högre löner än industrin.

Utöver de 3,3 procent som industrin har fått vill de ha 1,8 procent extra för att gå med på ett tvåårigt avtal.

Men kommunerna i Finland har en tajt budget och hävdar att de inte har råd med sådana löneökningar.

– Med stor sannolikhet kommer vi att ha en vårdstrejk under våren, säger Mika Helander.

Finska arbetsmarknaden

• Som en konsekvens av att landets ekonomi hade krympt tre år i rad genomförde regeringen hösten 2015 en rad försämringar av de offentliganställdas arbetsvillkor.

• Många anställda fick sin arbetstid utökad med 24 timmar om året utan att få högre lön. Antalet semesterdagar minskade från 38 till 30. Övertidsersättningen halverades och ersättningen för att jobba på söndagar minskades från 100 procent till 75.

• En karensdag infördes vid sjukdom. Regeringens mål var att minska statens kostnader för arbetskraften med 5 procent.

• Arbetslösheten i Finland var 6,7 procent i november 2019 (i Sverige var den 6,9 procent) enligt EU:s statistikmyndighet Eurostat.

• Den största fackliga centralorganisationen heter Finlands Fackförbunds Centralorganisation (FFC). De privata arbetsgivarna organiserar sig i Finlands Näringsliv (EK). Statens arbetsmarknadsverk och Kommunala arbetsmarknadsverket (KA) organiserar arbetsgivare inom statliga och kommunala verksamheter.

Källor: Utrikespolitiska institutet och Eurostat.