Individ­garanti kan bli het avtalsfråga för industrin

I många år har Sveriges Ingenjörer, liksom andra Saco-förbund, slutit avtal där lönerna bestäms individuellt ute på företagen.

– Men avtalen tillämpas inte som det var tänkt. Trots fullgod prestation kan våra medlemmar bli helt utan löneökning, säger Sveriges Ingenjörers ordförande Ulrika Lindstrand.

Lokala lönesystem med ett bestämt löneintervall för varje befattning gör att erfarna ingenjörer slår i ett tak – de kan inte höja sin lön om de inte byter befattning inom företaget, eller byter jobb.

Enligt Sveriges Ingenjörer har omkring 8 procent av de medlemmar som omfattas av Teknikavtalet mitt under högkonjunkturen belönats med inga eller för låga löneökningar.

Därför riktar Sveriges Ingenjörer samma lönekrav mot arbetsgivarna inom Teknikföretagen som IF Metall och Unionen inför vårens avtalsrörelse: löneökningar med 3 procent, och minst 530 kronor i garanterad löneökning för den enskilde anställde.

Den sortens centralt bestämda löneökningar går stick i stäv med Teknikföretagens syn om en flexibel lönebildning, där utrymmet för löneökningar bestäms av arbetsgivare och fack lokalt.

– Arbetsmarknaden för ingenjörer har varit mycket god de senaste åren. Om en del ingenjörer då har blivit utan löneökning, så har deras arbetsgivare säkert haft goda skäl, säger Klas Wåhlberg, vd för Teknikföretagen.

– Rättvisa löner sätts efter kunskap och prestation, ingenting annat. Individgarantier hör inte hemma i kollektivavtalet, säger Maria Möller, biträdande förhandlingschef vid Teknikföretagen.

Facken inom industrin kräver alltså löneökningar med 3 procent i ett avtal som sträcker sig över ett år.

I siffran ingår ökade avsättningar till deltidspension och flexpension.

Exakt hur mycket pensionsavsättningarna ska öka får preciseras under förhandlingarnas gång.

Teknikföretagen vill över huvud taget inte ange en siffra för löneökningar.

– Vi vill se låga, helst inga kostnadsökningar, säger Klas Wåhlberg, som målar upp en dyster bild av den ekonomiska utvecklingen i Sverige och omvärlden.

”Lågt, men mera än noll”, blir Klas Wåhlbergs svar när Arbetet försöker få en mer precis bild av vilka löneökningar Teknikföretagen kan tänka sig.

Klas Wåhlberg hävdar att fackens krav skulle öka arbetsgivarnas kostnader med 4 procent.

Utöver 3 procent i löneökningar lägger han till 0,8 procent om LO skulle få igenom sitt krav att arbetare ska tjäna in avtalspension från första arbetsdagen, inte först från 25 års ålder.

Och ytterligare 0,2 procent för den låglönesatsning som IF Metall kräver, i likhet med övriga LO-förbund.

Den beräkningen går inte ihop med fackens uppfattning att alla deras krav, också förbättrade pensioner, ska rymmas inom en ram på 3 procent (detta bekräftar IF Metalls ordförande Marie Nilsson för Arbetet).

Facken inom industrin, som presenterade sina krav redan i början av november, vill säkra att nyanställda och inhyrda får en introduktion som kan minska risken för olyckor och skador.

Andra krav handlar om att hindra att de som är föräldralediga halkar efter lönemässigt och att sjukskrivna ska få en rehabiliteringsplan.

Teknikföretagen ställer å sin sida krav som ska öka företagens flexibilitet.

Dels vill arbetsgivarna att arbetstiden ska kunna variera mer vecka för vecka, dels ska den gräns för övertidsarbete som finns i avtalet med IF Metall höjas från 150 till 200 timmar per år.

IF Metall vill gå i motsatt riktning.

– Under de senaste årens högkonjunktur har kapacitetsutnyttjandet i industrin varit väldigt högt. Våra medlemmar är slitna, de har jobbat mycket övertid, säger IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

– Därför vill vi minska det antal timmar arbetsgivarna kan beordra övertid.