RECENSION. Star Wars är, trots enorma intäkter, Disneys uppenbara sorgebarn. Till skillnad från Marvel-franchisen så får de helt enkelt inte rymdoperan att lyfta.

Mina egna förväntningar på J.J. Abrams The Force Awakens var så enorma att de höll mig på benen under en utmattningsdepression hösten 2015. Filmen kom och den… levererade? Inte mer. 

Sedan dess har Disney allt mer famlat i mörkret när det kommer till Star Wars. The Last Jedi möttes av en rejäl kritikstorm från kärnpubliken.

I klassisk gamergate-manér sågs den som för krystat politiskt korrekt samtidigt som berättelsen bara med lite god vilja höll ihop och därmed hade den förstört Star Wars.

Ovanpå det släpptes spinoff-fiaskot Solo och pekoralet Rogue One –som av någon sjuk anledning är alla nyliberaler i min bekantskapskrets favoritfilm.

Men, håll i hatten nu, så dålig var inte The Last Jedi. Regissören Rian Johnson försökte åtminstone ta Star Wars i en egen riktning efter The Force Awakens, där ett ängsligt Disney i stort sett gav oss samma film som George Lucas A New Hope. 

Men det är ju tydligen så publiken vill ha det i dag. I stort sett all film ser ut såhär. Reducerad till pärlband av reboots, nostalgiblinkningar, explosioner och episk fanservice

Johannes Klenell

The Last Jedi var ett sjösjukt vågspel full av berättarmässiga trådar som inte tycktes leda någonstans. Ofärdiga manusmötesutkast på karaktärer som inte tillförde mycket mer till storyn än förhoppningen att de skulle bli fanfavoriter och en huvudplot som förvandlade episk rymdopera till klaustrofobisk sängkammarfars.

Men den försökte åtminstone, till skillnad från allt annat som skapats sedan Disney köpte franchisen, bryta med det gamla. Göra något nytt. Och fansen rasade. 

Så nu blev det såhär. 

Fanservice-kingen J.J. Abrams plockades in för att avsluta det han påbörjat och späckar The Rise of Skywalker med så mycket av det publiken vill ha att det knappt finns någon berättelse kvar.

Barlast som manus, dramaturgi och dialog har kastats överbord. Sån skit har vi inte tid med. 

Specialeffekterna och scenografin är fantastiska, men det har skett på bekostnad av skådespelarregin.

Som aldrig var regissören Abrams starka sida från första början. Super 8 var en snygg vinkning till Spielberg, men inte mycket mer. Hans Star Trek-reboot kändes spelad av porrskådisar och hubotar.

Mest lidande av detta blir filmens protagonist och antagonist. Särskilt i filmens första tredjedel där en stel Daisy Ridley stakar fram stolpiga repliker och fullständigt förglömliga one liners. 

Det är som att hon inte ens försöker låtsas som att CGI-versionen av bortgångna Carrie Fisher, som märkligt nog känns mänskligare än hon, finns på riktigt. 

Och Adam Driver, well, han är som vanligt. Alltså Adam Driver. Samma gamla Mr Darcy-emo till Girls-hipster, fast i rymden. Med ljussabel. Vilket förmodligen är ungefär hela hans register.

Normalt brukar det räcka för att Driver ska komma undan med en klapp på axeln i vilken roll som helst. Men han får oerhört lite hjälp här.

Lyckas The Rise of Skywalker plocka upp alla de frågetecken publiken lämnades med efter de tidigare filmerna? Nja. Snarare skiter den lite i vilket, rivstartar och bara kör.

Vilket resulterar i en visuell soppa som påminner om Meat Loafs musikvideo till I’d do anything for love – i Avengers Endgame-tappning. 

Barlast som manus, dramaturgi och dialog har kastats överbord. Sån skit har vi inte tid med

Johannes Klenell

Allt och alla ska med. Det händer coola saker. Precis hela tiden. Tills hjärnan inte orkar mer och kortsluter.

Jag minns nästan ingenting av filmen jag sett några timmar efter att jag lämnat biosalongen. Var den bra? Dålig? Ingen aning. 

Det känns som att i dryga två timmar ha tittat på någon som aldrig vill sluta stagediva trots att ingen i publiken tar emot.

Men det är ju tydligen så publiken vill ha det i dag. I stort sett all film ser ut såhär. Reducerad till ett pärlband av reboots, nostalgiblinkningar, explosioner och episk fanservice. 

Ge precis alla vad de vill ha. Oavsett resultat. En swishekonomi i jätteformat.

Men jag har av samma anledning aldrig tråkigt. Timmarna i biosalongen går fort. Det är underhållande. Sevärt. Inte minst på bio.

Fotnot: Star Wars: The Rise of Skywalker har premiär i dag, 18 december.