I nio år har Sabine Åkerfelt städat flygplan på Arlanda. ”Jag är ensamstående med två barn. Lönen går att leva på, med mycket OB för helg- och kvällsjobb.”

ARBETET GRANSKAR. Morgonens dimma har lättat när Sabine Åkerfelt bromsar in vid en Boeing 777 från Thai Airways.

Hon slänger upp bagageluckan, lyfter ut dammsugare och torkdukar och ger sig iväg.

Städarna brukar ha kort tid på sig ombord. Därför jobbar de alltid i lag.

De sprider ut sig i flygplanet, samlar in skräp och dammsuger. Lägger på nackskydd och gör rent på toaletterna. Spytillägget är 50 kronor.

Nya anställda får en veckas utbildning, sedan är de igång. För den som har fyllt 22 år är lönen 23 312 kronor i månaden. Det är mer än incheckningspersonalen får.

– Lönen är rimlig, säger Sabine Åkerfelt. Jobbet är tungt och det är trångt ombord. Nästan alla får ont i ryggen.

Men att svenska städarlöner skulle vara ”rimliga” ifrågasätts av starka krafter. 

Lägstalön – vad är det?

• De lägsta lönerna i kollektivavtalen kallas ibland ”lägstlöner”, ibland ”minimilöner”. När man vill betona att detta är den lön som nya, oerfarna anställda anställs till används också ordet ”ingångs­löner”.

• Hur många som faktiskt har det centrala avtalets lägsta lön varierar, från nästan alla nyanställda i städbranschen och hotell- och restaurangbranschen till nästan inga alls i kommunerna och spårtrafiken.

”Jag som är undersköterska har en lön på 24 200 kronor. Ska den sänkas med 30 procent har jag inte råd med någonting.”

Den unga kvinnan i LO:s valfilm knycker indignerat på nacken.

En moderatledd regering kommer att lagstifta om lägre löner för vad de borgerliga kallar enkla jobb, och hon frågar retoriskt: ”Hur ska jag ens kunna bo?

Nu gäller Alliansens förslag om inträdesjobb bara nyanlända och unga utan gymnasieutbildning.

Att även undersköterskors löner skulle sänkas med 30 procent är LO:s tolkning, och hela våren 2018 får filmen skäll i tidningar och sociala medier.

15 st personer från fack och arbets­givare har intervjuats

LO vägrar backa. Vid en valseger hotar Alliansen att bryta igenom fackets yttersta försvarslinje: kollektivavtalens lägsta löner. Det är en krigsförklaring. Och i krig är allt tillåtet.

När valfilmen rullar har den politiska kampen om avtalens lägsta löner rasat i flera år.

Kanske börjar den redan i januari 2013, när Arbetsförmedlingens prognoschef Tord Strannefors säger i SVT att ”vi måste acceptera en arbetsmarknad för enklare jobb”.

Vad Strannefors slår larm om är att arbetslösheten har blivit strukturell. De allt fler unga som saknar gymnasiebetyg kommer inte få arbete när konjunkturen vänder uppåt. För jobb som inte kräver gymnasieutbildning är på väg att försvinna.

Men det är först när flyktingvågen når Sverige hösten 2015 som striden tar fart på allvar.

2016 ropar borgerliga politiker, arbetsgivare och tongivande ekonomer i kör att Sverige saknar de enkla jobb som de nyanlända skulle kunna ta.

De svenska kollektivavtalens höga löner för jobb som inte kräver utbildning har gjort att sådana jobb har slagits ut.

Liberalerna och Centerpartiet kräver att fack och arbetsgivare ska sluta avtal med lägre ingångslöner för nyanlända och unga utan utbildning. I annat fall vill de lagstifta om lägre löner.

Moderater och Kristdemokrater hakar på, och 2017 presenterar Alliansen sina inträdesjobb där nyanlända ska anställas till 70 procent av ingångslönen i branschen.

– Det är stopp. Våra löner blir inte högre. Nya anställda kommer in på löner strax under våra. Å andra sidan är 149:50 kronor i timmen en helt okej lön, säger Christina Örnecrona och Arlen Loos, som viker tygservetter år förstaklasspassagerarna. Sabine Åkerfelt skriver in vilken tvätt som är färdig.

Det betyder 14 000 – 15 000 kronor i månaden. Hellre låg lön än ingen alls, resonerar Alliansen.

Temat för LO:s valfilm är givet.

– Titta på städbranschen. Lägsta lönen är 23 312 kronor. Tjugotretusen trehundratolv.

Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på Almega, betonar siffran som om den talade för sig själv.

Så tar han ett just ett företag som städar på en flygplats som exempel – inte Arlanda, men Landvetter.

Med alla säkerhetsföreskrifter och krav på rapportering som gäller på flygplatser tar det sex månader innan en ny städare kan gå för fullt.

– Sex månader med de här månadslönerna innan företaget har full täckning… I många fall betyder det att den här företagaren, som själv började som städerska, avstår från att anställa.

Vid sidan av det politiska trycket på ingångslönerna finns ständigt trycket från arbetsgivarna. Krav på lägre ingångslöner återkommer i varje avtalsrörelse. 

Stefan Koskinen anser att LO-förbunden (han gör undantag för IF Metall och Kommunal) begår ett misstag när de pressar upp ingångslönerna.

För arbetsgivaren tar igen det genom att hålla nere de högsta lönerna.

– Lönestrukturen blir sammanpressad. Går du in på 23 000 och bara har 25 500 eller 26 000 efter 20 år, så känner du inte att du får betalt för din ökade kunskap.

– I våra avtal med Unionen ligger ingångslönerna runt 18 000, men snittlönen kring 30 000. Det är smart att öppna för individuella löner och låta arbetsgivaren lägga mer löneökning på de duktigaste, för då blir arbetsgivarens vilja till löneökningar större.

Inför valet 2018 hade arbetsgivarna politisk medvind för sina krav på lägre ingångslöner.

I opinionsökningar tyckte mer än varannan svensk att inträdesjobben var en bra idé.

Arbetsgivarna kunde då ha väntat in politiska beslut till sin fördel – men valde att förhandla fram en annan lösning med facken, de så kallade etableringsjobben.

Sex månader med de här månadslönerna innan företaget har full täckning… I många fall betyder det att den här företagaren, som själv började som städerska, avstår från att anställa

Stefan Koskinen

Stefan Koskinens förklaring till det vägvalet handlar inte om ideologi.

– Med inträdesjobben hade arbetsgivarens totala kostnad för en nyanländ hamnat en bit över 20 000 kronor i månaden. Det är inte i närheten av de här personernas produktivitet. Med etableringsjobben är kostnaden 8 400.

En lägsta lön som aldrig får underskridas är vår mest grundläggande uppgift.

Ett värn mot lönedumpning. En spärr mot en amerikansk utveckling med arbetande fattiga.

Ungefär så högstämt kan det låta när LO-förbunden motiverar sitt hårda försvar för de centrala avtalens lägsta löner.

Retoriken kan låta överdriven med tanke på att avtalens lägsta löner knappt tillämpas i många branscher.

Inom stora delar av industrin finns lokala lönesystem som innebär att nya anställda börjar på en högre ingångslön än den som står i det centrala avtalet (undantag finns, till exempel i livsmedelsindustrin).

På samma sätt bestäms lönerna för lokförare och tågvärdar i praktiken av Sekos företagsavtal med SJ, MTR, Arriva med flera.

Ingångslönerna för brevbärare sätts i avtal med Postnord och Citymail, och så vidare.

Men rätt som det är skakas branschen om. Gamla företag går i konkurs och nya kliver in. Då finns bara det centrala avtalets lägsta lön att lita till, det har flera LO-förbund erfarenhet av.

Men därtill har avtalens lägsta löner en betydelse som många förbiser. Inom exempelvis detaljhandeln byts mer än 30 procent av personalen ut varje år.

Och när en erfaren anställd med kanske 25 000 kronor i lön slutar, så ersätts hon som regel av en yngre som anställs till det centrala avtalets lägsta lön på knappt 22 000.

Detta skapar en ständig press nedåt på lönerna, så kallad negativ löneglidning.

Den har gjort att arbetsgivarna i praktiken sällan behöver betala så stora löneökningar som Handels, Hotell- och restaurangfacket med flera förhandlar sig till i avtalsrörelserna.

För att motverka problemet brukar de här förbunden slåss för att ingångslönerna ska höjas minst i takt med de generella löneökningarna,  helst mer.

Att lönestrukturen då blir platt är ett mindre problem.

Låglöneförbunden ger inte mycket för arbetsgivarnas argument att lägre ingångslön skulle öppna för större lönespridning där de duktigaste och mest erfarna anställda gör lönekarriär.

Handels har till exempel dåliga erfarenheter av perioden 2010 – 2016 då lägstalönerna höjdes mindre än lönerna generellt: Resultatet blev sämre löneutveckling för alla anställda.

– 23 312 i månaden är rimligt för en nyanställd städare. Lönen ska gå att leva på, säger Sabine Åkerfelt, som är ordförande för Fastighets klubb på Renab.

Slutligen spelar avtalens lägstalöner roll för vilket samhälle Sverige ska bli. Om de hålls uppe skapas ett omvandlingstryck i ekonomin.

I den svenska modellen ska så kallade enkla jobb slås ut och ersätts med mer kvalificerade, produktiva jobb som kan betala högre löner.

Av alla de här skälen är avtalens lägsta löner viktiga för LO-förbunden. Att försvara dem, och höja dem procentuellt mer än lönerna i stort, är ett LO-gemensamt mål fram till år 2028.

Och trots att arbetsgivarna har försökt dra nytta av de senaste årens politiska vindar har LO-förbunden klarat det här målet rätt väl, visar Arbetets jämförelse av de lägsta lönerna i tio centrala avtal 2014 och 2019.

I stort sett har förbunden stått emot kraven på lägre ingångslöner.

I detaljhandeln och städbranschen, där de är extra viktiga, har de stärkts.

Bakom den enade LO-fronten finns förstås nyanser.

Sågverksavtalet sticker ut i Arbetets jämförelse: Där har den lägsta lönen inte hängt med i löneutvecklingen i stort.

Det är ett resultat av en paketuppgörelse som GS-facket slöt med Industriarbetsgivarna 2017 för just sågverken, med nya regler kring lönerna.

För Kommunal redovisar Arbetet avtalets lägsta lön för personer utan yrkesutbildning. Kommunal har valt att höja denna mindre än avtalets lägsta lön för personer med yrkesutbildning.

Facket vill, i samförstånd med SKL, att yrkesutbildning ska premieras. Då får löneskillnaden inte bli för liten mellan en utbildad undersköterska och ett vårdbiträde som saknar utbildning.

I praktiken behöver kommunerna oftast betala mer än avtalets lägsta löner för att alls kunna rekrytera, och det gäller vare sig de anställer vårdbiträden eller undersköterskor.

En del ser ner på oss. I de länder de kommer från är städare det sämsta du kan vara. Så får de höra att vi tjänar dubbelt mot deras flygvärdinnor

Sabine Åkerfelt

Fastighets har försvarat sin lägsta lön för städare, som hör till de högsta minimilönerna inom LO. 

Men att den gäller först från 22 års ålder (en åldersgräns som inte fanns jämförelseåret 2014) är en eftergift. Ungdomar i åldrarna 18 – 21 år får nöja sig med 90 procent av lägsta lönen för vuxna.

”Aldrig mer städjobb”, sa Sabine Åkerfelt när hon en gång slutade som städerska i Uppsala kommun.

Nu har hon städat flygplan i nio år. Pulsen, omväxlingen och mötena med människor gör att hon trivs.

Det gör nästan alla de städare som Arbetet möter på Arlanda. En del har jobbat här i 15 – 20 år.

Ingen klagar på ingångslönen. Däremot på att löneutvecklingen tar slut efter sex år.

Platt lönestruktur är ett pris för de höga ingångslönerna. Det priset är de flesta beredda att betala. För det vägs upp av den goda lagandan. Och av att en städares lön faktiskt går att leva på.

När städarna har tid pratar de med besättningarna ombord, berättar Sabine Åkerfelt.

– En del ser ner på oss. I de länder de kommer från är städare det sämsta du kan vara. Så får de höra att vi tjänar dubbelt mot deras flygvärdinnor.

Fackliga röster om lägstalöner

Lenita Granlund avtalssekreterare, Kommunal
– Kommunerna har svårt att rekrytera. Bara en procent går nu på lägstlönen. Så låg andel har jag aldrig sett under mina år.
Sune Blomkvist ombudsman för postbranschen, Seko
– Frysta ingångslöner innebär lägre löneläge totalt för branschen.
Susanna Ekeljung ombudsman, GS-facket
– Lägstalönen fungerar som golv i den lokala lönebildningen. Ju lägre den är, desto lägre blir också de högsta lönerna.
Torbjörn Johansson avtalssekreterare, LO
– Klart att arbetsgivarna försökte dra nytta av det politiska trycket på ingångslönerna. Vi hade gjort det samma om det fanns tryck för vår sak.