Sätt press på Ryssland om Sovjetimmigranterna
Sanningen om stalinismens brott mot Sovjetimmigranterna behöver komma fram. Det skriver Yasmine Posio och Jonas Sjöstedt (V).
De svenska sovjetemigranterna öde bör uppmärksammas mer och ett minnesmärke över deras öde bör resas i Sverige, skriver Yasmine Posio och Jonas Sjöstedt från Vänsterpartiet.
KULTURDEBATT. I ryska Sandarmokh är det höst. Det är kyligt i luften och löv singlar mot marken mellan furorna i skogen.
De singlar ner på groparna där det ligger en människa som avrättades med nackskott. De singlar ner över de större massgravarna som ringas in med stenar.
I skogen står minnestavlor. På träden sitter bilder över några av dem som avrättades.
De är ryssar, finländare, ukrainare, balter, polacker, georgier, några var också svenskar. De dödades under den stora terrorn i Sovjet 1937-1938.
De kom från olika håll. En del var fångar som dukade under i slavarbetet med att bygga Vitahavskanalen. Många av finländarna hade flytt till Sovjet.
De var röda som flydde undan de vitas avrättningar och koncentrationsläger efter inbördeskriget i Finland, för att sedan avrättas i stalinismens Sovjet.
Sanningen är viktig för alla som vill veta vad som hände deras släktingar och för oss som vill veta hela sanningen om vad som drabbade de svenska Sovjetemigranterna
Några var bönder, andra fattiga immigranter som trodde att det byggdes en bättre framtid i Sovjetunionen. 1 111 av de fångar som ligger här kom i en transport från Solovkiöarna i Vita havet 1937.
Länge trodde man att deras båt sänkts i Vita havet, men nu vet vi att de avrättades här. Terrorn efter bolsjevikernas maktövertagande 1917 var omedelbar, men det var lägret på Solovkiöarna, inrättat 1923, som lade grunden till Gulag, systemet av fångläger för miljoner människor.
Många av fångarna från Solovki som ligger här mellan träden sågs som farliga utmanare mot den diktatur som Lenin inrättade och som Stalin sedan tog över. Bland dem mensjeviker, socialistrevolutionärer och anarkister.
En av dem som forskarna säger avrättades här i närheten och som kan ligga i en av groparna i Sandarmokh är Matti Posio, Yasmines morfars bror.
Matti Posio flyttade från fattigdomen i finska Lappland till Sovjet för att försöka bygga sig en bättre framtid. Han arbetade som skogsarbetare och var bara 26 år gammal när han greps och avrättades.
Hans fru och tre barn sändes till ett fångläger i Komi där hans fru fick slita i tungt skogsarbete och skadades allvarligt i en olycka. Men de tillhörde överlevarna.
Efter Stalins död 1953 fick de återvända till Petrozavodsk. 1956 togs anklagelserna mot Matti Posio tillbaka.
Han var helt oskyldig, precis som andra som avrättades när finländska immigranter i sovjetiska Karelen blev måltavla för Stalins utrensningar under den stora terrorn.
Matti Posio flyttade från fattigdomen i finska Lappland till Sovjet för att försöka bygga sig en bättre framtid. Han arbetade som skogsarbetare och var bara 26 år gammal när han greps och avrättades
Matti Posios öde liknar det som drabbade svenska sovjetemigranter, ofta kallade Kirunasvenskar. De sökte ett bättre liv i Sovjet.
Många av dem sympatiserade med Sovjetstaten och trodde på den idealiserade propaganda som spreds av SKP, det svenska kommunistpartiet.
I Sovjet möttes de av förtryck, rättslöshet och armod. Flera av dem drabbades av terrorvågen mot finländarna i Karelen, de mördades eller sändes till arbetsläger. Överlevare som lyckades ta sig tillbaka till Sverige vittnar om hur de frystes ut av kommunister i Norrbotten som inte ville höra talas om vad som egentligen skedde.
SKP:s dåvarande partiledning valde att titta bort och krävde inte att få reda på vad som drabbat egna medlemmar och sympatisörer som emigrerat till Sovjet. Det blev ett dubbelt svek.
Tystnaden runt de svenska sovjetemigranternas öde sänkte sig till dess att flera viktiga artiklar och böcker publicerades om dem i början på 1990-talet.
Forskaren Jurij Dmitrijev har gjort helt avgörande insatser för att ta fram sanningen om Sandarmokh och terrorn i Karelen. Han har kartlagt och gett namn åt både offer och bödlar. Tack vare hans och organisationen Memorials outtröttliga arbete vet vi idag mycket mer om vad som faktiskt hände.
Det gäller även ödet för flera av de svenska Sovjetemigranterna. I dag sitter Dmitrijev fängslad i Petrozavodsk med påhittade anklagelser.
Det egentliga skälet till hans fängslande är att sanningen är för obekväm för Putins styre som inte vill gå till botten med stalinismens brott. Sanningen blir besvärande för den auktoritära nationalism som idag styr Ryssland och för säkerhetstjänsten FSB som är arvtagare till KGB och NKVD.
Samma dag som vi besökte Sandarmokh lyckades vi spåra ett av Matti Posios barnbarn och hans familj i Petrozavodsk. Det blev ett känslofyllt möte mellan släktingar som tidigare inte ens visste om varandras existens.
Han är så lik mina finska släktingar, sa Yasmine efter mötet.
Sanningen om stalinismens brott är inte bara viktig för att Rysslands uppgörelse med den egna historien och därmed för möjligheten att bygga en verklig demokrati i landet.
Den är också viktig för alla som vill veta vad som hände deras släktingar och för oss som vill veta hela sanningen om vad som drabbade de svenska Sovjetemigranterna.
Ur denna historia finns det viktiga lärdomar att dra. Vänsterpartiet vill att Sverige sätter press på Ryssland för att arkiven ska öppnas och för att forskare som Dmitrijev ska friges och få verka fritt.
De svenska sovjetemigranterna öde bör uppmärksammas mer och ett minnesmärke över deras öde bör resas i Sverige.
Yasmine Posio, riksdagsledamot Vänsterpartiet
Jonas Sjöstedt, partiordförande Vänsterpartiet
