Normalläget när det skrivs om Sverigedemokratisk kulturpolitik är att koppla den till det krig för svenskheten av halling, nedfirade prideflaggor, aversioner mot konst som man inte ser vad den föreställer, midsommarstänger och hembygdsgårdar de normalt utkämpar.

Därför är det också lätt att avfärda en riksdagsmotion med namnet ”Dansbandsmomsen” signerad Carina Ståhl Herrstedt (SD).

Dansbandstillställningar är missgynnade i dagens Sverige, detta då entrén till är belagd med 25 procents moms till skillnad från andra konserter där momsen normalt är 6 procent.

Detta gäller även till exempel idrottsevenemang som även de har den lägre momssatsen.

Ståhl Herrstedt finner det både orättvist och obegripligt, och jag håller med.

Det är helt orimligt att livemusik kopplad till dans ska ha högre moms och därigenom bli dyrare än andra musikupplevelser. 

Dansbandens folklighet är ett argument i sig för att sänka momsen. En av mina iakttagelser från dansbanan på Kolsnäs i tonåren var hur klassutjämnande pardans kan vara

Johannes Klenell

Nu är jag kanske jävig. Dansbands-SM, rejäl folkpark och ett knaggligt buggande till försvenskade amerikanska country-hits i kombination med de första hembräntfyllorna är en del av mina tonår.

Ingen värmlänning går ur grundskolan utan att kunna åtminstone basutbudet av buggsteg.

Glöm antiken. Om det var något som var ett kärnämne i Sunne så var det Yngves Danskurser. 

Dansbandens folklighet är ett argument i sig för att sänka momsen. En av mina iakttagelser från dansbanan på Kolsnäs i tonåren var hur klassutjämnande pardans kan vara.

Där spelar det ingen roll om du är läkare, nyanländ, bilmekaniker eller bänkalkis. Det som spelar roll är om du är en jävel på att dansa.

Något få andra kulturformer kan skryta med.

Detta går såklart stick i stäv med den stela svenska självbilden. Vi är ju traditionellt inte en nation som svänger på höfterna.

Ett stolt kulturarv som förvaltats hårt även på politisk nivå av Sveriges svar på pastorn i Footloose – alltså socialdemokratin.

Spontandans är närmast en juridisk term. Och det ska vara förbjudet. Vänsterpartiets motion om att kravet på danstillstånd för krogar skulle avskaffas gick igenom i riksdagen så sent som 2016.

Den bifölls av alla partier, utom just Socialdemokraterna. Frågan skulle utredas. Sen har inte jättemycket hänt.

Vi sitter, bokstavligen, still i båten.

Wikipediaartikeln om danstillståndet avslutas, helt opartiskt, med en påminnelse om att det går att lämna in en missförtroendeförklaring mot den regering som ”underlåter att agera i en för majoriteten viktig fråga”.

I ett stelbent Sverige är alltså dans, lite oväntat, en i högsta grad politisk fråga.

Det är bara att gratulera Sverigedemokraterna till en helt rimlig riksdagsmotion.