Sverige har en feministisk regering och det är jag himla stolt över.

Så här skriver regeringen själv på sin hemsida om vad detta innebär för dem att vara en feministisk regering: 

”Sverige har världens första feministiska regering. Det innebär att jämställdhet är avgörande för regeringens prioriteringar – i beslut och tilldelning av resurser. En feministisk regering ser till att jämställdhetsperspektivet finns med i politikens utformning på bred front, både i det nationella och internationella arbetet. Att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv är en mänsklig rättighet och en demokrati- och rättvisefråga.”

Lägger man där till Socialdemokraternas kvinnoförbunds portalparagraf från deras politiska program så får man två mycket fina grunder för en feministisk S-ledd regering att regera utifrån tycker jag.

Så här skriver S-kvinnor:

”En klassmedveten feminism är nödvändig för att bygga en rättvis och demokratisk värld. S-kvinnors feminism handlar om att utmana, ifrågasätta och omdana det samhälle som under sekler har styrts och dominerats av män.”

Dessa båda portalparagrafer, regeringens och S-kvinnors, är ord som förpliktigar.

…skulle Stella, som är väldigt fotbollsintresserad, välja en karriär inom elitfotbollen så ska hon inte få nöja sig med en bråkdel av den lön motsvarande killes skulle få

Patrice Soares

En ambition och en analys för att synliggöra och bekämpa patriarkatet.

Ambitionen är som sagt bra. Men många feminister, kvinnor (och män), både inom och utanför partiet tycker det går lite väl långsamt med jämställdhetsreformerna. 

Inrättandet av Jämställdhetsmyndigheten var bra, liksom samtyckeslagen och oaktsamhetsrekvisitet i sexualbrottslagstiftningen.

Kalla mig gärna otålig, men jag vill se ett jämställt samhälle inom mina syskondöttrar Rosas (15 år) och Stellas (6 år) livstid. 

Skulle det falla sig så att Rosa väljer en yrkesbana typisk för kvinnor så ska hon inte straffas ekonomiskt för det.

Och skulle Stella, som är väldigt fotbollsintresserad, välja en karriär inom elitfotbollen så ska hon inte få nöja sig med en bråkdel av den lön motsvarande killes skulle få.

På temat klassmedveten feminism hade man kunnat ändra i kommunallagen så att kommunala arbetaryrken förbjuder delade turer, ger rätt till heltid och att yrken med en mer än 70 -procentig kvinnodominans, som till exempel undersköterskor, lokalvårdare och hemtjänstpersonal fick betala en lägre kommunalskatt. 

Intäktsbortfallet hade man kunnat kompensera med en ny statlig skatt på medelhöga inkomster och en ännu högre skattesats på vettlöst höga inkomster.

Samt genom andra skattetekniska reformer som förmögenhetsskatt, gåvoskatt och arvsskatt och ökad skatt på kapitalvinster.

Och på sportens område hade man kunnat lagstifta om att elitidrottare inom olika sporter ska ha en likvärdig lön oavsett om dom är kvinnor eller män. 

Det är i mitt tycke inte kontroversiellare än kvoterade bolagsstyrelser. 

Ett sådant samhälle önskar jag Rosa och Stella, och det gör väl ni också Magdalena och Stefan?