AVTAL 2020. Han ger ett resonerande intryck, Mattias Dahl, med förståelse för fackliga krav.

– Ja, absolut. Sedan kan jag inte säga att jag har förståelse för alla krav jag fått genom åren. Men jag tror inte att alla krav jag har framställt har varit vettiga heller.

Hans grundfilosofi är att om parterna kommer överens om något är det per definition en bra uppgörelse, även om han kan tycka att delar är dåliga. Men politiken ska hålla sig undan.

När han nu lämnar Transportföretagen lägger han även hamnkonflikten bakom sig.

– Det viktiga för oss var att hitta en lösning och det upplever jag att vi gjorde. Vi ser nu att vi har ett kollektivavtal och vi har arbetsfred. Sedan är det klart att det finns olika uppfattningar och det har kommit några stämningar men det är den ordningen vi har i Sverige.

När han kliver in på den nya tjänsten får han lyfta blicken lite.

Från en branschblick med yttersta ansvaret för ett 60-tal kollektivavtal till ett helikopterperspektiv och en mer koordinerande och samordnande roll.

– Jag kommer att sakna det här med att sitta ner i förhandlingsrummet och faktiskt göra det här jobbet i slutänden, den vanliga löneavtalsförhandlingen inom kollektivavtalsområdet.

Så det är roligt?
– Ja, det är jättekul.

Frågan är om han ändå inte kommer få sitt lystmäte av förhandlingar.

När han tillträder har förfäktningarna inför avtalsrörelsen 2020 dragit igång och strax innan jul ska parterna utväxla sina krav.

Från hans horisont på Svenskt Näringsliv är det en fråga som sticker ut.

– Den största frågan, tror jag, kommer vara vilken nivå vi kommer att hamna på. Och det kommer att vara den svåraste frågan.

Ett ekonomisk lågtryck är på väg, Storbritannien kan vara på väg att krascha ut ur EU och Donald Trump slänger ur sig handelskrigshot till höger och vänster.

Det är några av de problem Mattias Dahl ser framför sig. Och då är det viktigt att arbetsgivare och fack delar världsbild.

– De reala förutsättningar kommer att bli en knäckfråga. Kommer vi komma överens med facken om hur de ser ut? Sedan kommer vi utifrån det behöva förhandla oavsett, men det blir jättesvårt att förhandla om vi har olika bild av hur det faktiskt ser ut.

Den största frågan blir vilken nivå vi kommer att hamna på. Det blir jättesvårt att förhandla om vi har olika bild av hur det faktiskt ser ut

Mattias Dahl (fotograferad av Linda Forsell)

Det är alltså det så kallade märket, industrinormen som bestämmer löneökningstakten på arbetsmarknaden, som kan vara svårt att enas om.

Samtidigt har det börjar mullra i LO-leden om att man bör titta på andra faktorer än bara exportindustrins konkurrenskraft mot omvärlden när man bestämmer nivån. En kritik som även hörts från vissa ekonomer.

Men Mattias Dahl står fast vid märket.

– Vi har sedan 1997 landat i att det är bäst om den exportberoende industrin går först och kommer överens om nivån. Vi har också sett att det har levererat bra, både när det gäller reallöneökningar och konkurrenskraft. Inte ens kritikerna säger att det inte har varit bra.

Trots att arbetsmarknaden förändrats mycket sedan industriavtalet såg dagens ljus 1997, finns inget skäl att tänka om, anser han.

– Det där är ganska intressant för kritikerna säger inte att det var bra fram till 2002 eller 2015. De säger att det har varit bra hittills och då kommer min magkänsla att om vi är överens om att det var riktigt dåligt innan 97 i 20 år, riktigt dåligt, varför då byta.

Men, påpekar han, märket är inte heligt och för evigt.

– Är det någon som har ett bättre system, något nytt som levererar bättre för företagen och för de anställda, så är det utmärkt.

Löneökningstakten bör helt och hållet vara en fråga för parterna. Statliga pengar till lönelyft för enskilda grupper som lärare och poliser ser Mattias Dahl som en styggelse.

Mattias Dahl

Gör: Tillträder som vice vd för Svenskt Näringsliv den 1 september.

Ålder: 48 år.

Bor: Lägenhet i Stockholm.

Tjänar: Väldigt bra.

Utbildning: Jur kand vid Stockholms universitet.

Karriär: Jurist på advokatbyrå, processledare på Ledarna, arbetsrättsjurist på Sveriges Byggindustrier, förhandlingschef på Svensk handel, vd på Transportföretagen.

– Som medborgare kan jag känna att det är bra, vi behöver fler poliser och fler lärare, så det är för mig personligen lätt att till mig av och sympatisera med. Men när jag tar på mig yrkeshatten så ser jag genast de problem det kommer skapa. Man brukar prata om Pandoras ask och det här är ett sådant exempel.

Ur asken tror han att det då kan dyka upp många yrkeskategorier som också vill kompenseras och att politikerna kan ha svårt att stå emot. 

Däremot har han inga problem med särskilda satsningar på enskilda grupper om det blir resultatet av avtalsförhandlingarna.

– Då är det bra och då står vi för det. Sedan kanske vi inte gillar alla saker i en överenskommelse, men det är ett paket och då står vi upp för alla delar.

När det kommer till själva lönesättningen vill han lämna så mycket som möjligt till parterna inom varje avtalsområde.

– I alla förhandlingar är syftet att komma i mål. Tänker man något annat kan man lika gärna gå hem, säger Mattias Dahl.

– Inom alla våra avtal finns det många olika varianter. En del har valt mer åt individuell lönesättning och andra har mer eller mindre tariffsystem. Och om arbetsgivare och fack är överens om att man vill ha det så, och då är det inte min sak att säga att det är fel, säger han men tillägger:

– Generellt är det min och Svenskt Näringslivs uppfattning, och det är verkligen generellt, att det är bra med individuell lönesättning och att man belönar personer efter vilken prestation de har gjort.

Om inte den stundande avtalsrörelsen kommer att stilla klådan i förhandlingsnerven så finns det andra förhandlingar där han får en mer direkt roll.

Enligt januariavtalet ska undantagen i turordningsreglerna i las kraftigt utökas samtidigt som individen ska skyddas mot godtycke och att arbetsgivaren ska ta större ansvar för de anställdas kompetensutveckling.

Jag kommer att sakna det här med att sitta ner i förhandlingsrummet och faktiskt göra det här jobbet i slutänden, den vanliga löneavtalsförhandlingen inom kollektivavtalsområdet

Mattias Dahl

Regeringen har tillsatt en utredning som ska ta fram ett lagförslag, men under tiden får parterna chansen att hanterafrågorna förhandlingsvägen, och här får Mattias Dahl en framträdande roll.

Svenskt Näringslivs ingångsbud är att det helt är upp till arbetsgivaren att bestämma över arbetsstyrkans sammansättning och kunna säga upp personal utan hänsyn till anställningstid.

– Arbetsgivaren bestämmer redan i dag över arbetsstyrkans sammansättning. Det är arbetsgivaren som bestämmer om han eller hon vill anställa och det är alla överens om att det är en riktigt ordning.

Men i andra änden då, vid uppsägning?
– Ja, även i andra änden så måste arbetsgivaren få bestämma hur han eller hon vill dimensionera arbetsstyrkan. Men vi har alltid i modern tid, även före las, haft regler för det här, det har aldrig varit godtycke. Det är inte en ordning vi vill hamna i. Och om vi gör en överenskommelse med facket om det här så är det inte godtycke.

Mattias Dahl om…

…fackligt medlemskap:
– Jag har aldrig varit med i facket, men inte av ideologiska skäl utan jag har inte tyckt att det behövts. Men jag uppmanade min dotter att gå med när hon började jobba i handeln.

…vem han vill se som ny arbetsmarknadsminister:
– Pass. Det finns väldigt många bra kandidater och jag hoppas de väljer någon av dem, he he.

…Hamnarbetarförbundet
– Ja, vad ska jag säga om det? Det blir bara…nä, pass.

Samtidigt ska arbetsgivarna ta ett större ansvar för de anställdas kompetensutveckling enligt januariavtalet.

– Vi är beredda att diskutera att bygga ut det befintliga systemet, som vi finansierar, och titta på omställningsfrågan. Det har vi sagt tydligt inom ramen för de här förhandlingarna. Men det måste vara ett helhetspaket, för det här hör ihop.

Trots att las och omställning varit uppe på förhandlingsbordet flera gånger tidigare utan resultat tror han att det blir annorlunda denna gång.

– I alla förhandlingar jag suttit i är syftet att komma i mål. Tänker man något annat kan man lika gärna gå hem.