Förhandla schemaändringar och ändrad bemanning i hamnarna. Vara delaktiga fullt ut i skyddsarbetet inför sådana förändringar.

Det tycker sig Hamnarbetarförbundet ha rätt till i kraft av att de skrev under ett kollektivavtal med Sveriges Hamnar i mars.

Det kan låta som självklara förväntningar från ett avtalsbundet fack.

Ändå stod det klart redan innan bläcket torkat på kollektivavtalet att parterna inte var riktigt överens om vad de kommit överens om, det vill säga vilket mandat Hamnarbetarförbundet faktiskt skulle få. 

Det speciella är att fackets förhandlingsstolar i hamnarna sedan länge är väl insuttna av Transports företrädare, eftersom förbundet redan har ett avtal för arbetet där.

Och LO-förbundet har inte visat någon större lust att maka på sig för att göra plats åt Hamnarbetarförbundet på sin sida om bordet.

Nu får Arbetsdomstolen avgöra i vilken mån det tidigare avtalslösa Hamnarbetarförbundet ändå har rätt att ta plats, i kraft av att de nu har avtal.

Förbundets avtal är i stort sett en kopia av det Transport har sedan tidigare och det har därmed en svagare ställning. Frågan är i vilken utsträckning.

Att denna typ av frågor når domstolen mindre än ett halvår efter att avtalet tecknades är ingen överraskning. 

År av konflikter låg som ett öppet sår mellan Hamnarbetarförbundet och Sveriges Hamnar när de timme efter timme förhandlade i Näringslivets hus i Stockholm den femte mars.

På andra sidan midnatt stod hamnarbetare redo att starta en storstrejk utmed Sveriges kajer.

När Hamnarbetarförbundets företrädare väl lyfte pennan och punkterade strejkhotet med sina signaturer var det avgörande för dem att en formulering om just lokala överenskommelser hade strukits.

Arbetsgivarna ville nämligen ha med en formulering som sa att rätten att förhandla om lokala avtal endast gäller det fack som har förstahandsavtalet, alltså Transport. Detta ströks.

Men Sveriges Hamnars vd Joakim Ärlund menade att strykningen inte ändrat något i sak, att den borttagna skrivningen bara förtydligat ett ändå gällande rättsläge.

Arbetsgivarorganisationen gick omgående ut till sina medlemsföretag med information om att det inte är tillåtet att träffa lokala överenskommelser med någon annan än Transport. 

Hamnarbetarförbundets styrelseledamot Erik Helgeson sa till Arbetet i mars att det kunde bli upp till Arbetsdomstolen att testa rätten till förhandlingar.

Men han var nöjd med att inte ha skrivit på något som innebar att mandatet utraderades på förhand.

Nu har Hamnarbetarförbundet stämt APM Terminals, det företag som hela tiden stått i centrum på arbetsgivarsidan i de senaste årens infekterade hamnkonflikt, i tre mål.

Tvisterna gäller bland annat just rätten att vara med och förhandla lokala överenskommelser om schemaändringar.

Det var i denna del man förutsåg rättsliga tvister. Men facket kräver även skadestånd för att inte ha kallats till mbl-förhandlingar eller fått medverka i skyddsarbete inför förändringar, trots sitt avtal.

Erik Helgeson menar att förbundet därmed nekats medverkan även i delar där man inte väntat sig det.

– Skulle vi förlora det som rör mbl och brott mot arbetsmiljölagen är ju vårt avtal ganska värdelöst, säger han om tvisternas betydelse.

Joakim Ärlund på Sveriges Hamnar vill invänta prövningen och inte kommentera vad det skulle betyda för arbetsgivarna om Hamnarbetarförbundet får rätt i domstolen.

Men det skulle innebära att avtalet får en annan innebörd än ni tänkt er?
– Ja, vi träffar inte lokala överenskommelser med Hamnarbetarförbundet. Förstahandsavtalets överenskommelser blir gällande för alla anställda.

Erik Helgeson menar att Arbetsdomstolens avgöranden får stor principiell betydelse. Det handlar om vad det i framtiden blir möjligt att kräva för ett fack som strider för eget avtal med ett företag som redan har avtal med ett annat förbund.

Nyligen ändrades också lagen som rör detta, efter en översyn som motiverats med det tidigare läget i hamnarna.