Här är världens tio värsta länder för arbetare

Morgonen den 8 november 2018 körde Arolda Pereira de Souza sin motorcykel ut på landsbygden utanför delstaten Bahia i östra Brasilien. 

När han stannade för att öppna en grind till en gård blev det det sista han gjorde. Gärningsmän som hade följt efter sköt honom tre gånger i huvudet, enligt lokala medier.

Arolda Pereira de Souza var med och organiserade en omfattande lärarstrejk i landet. Mordet blev bara ett av många på fackligt aktiva förra året. 

Varje år rankar världsfacket Ituc de tio värsta länderna för fackligt aktiva och i år är Brasilien och Zimbabwe nya på listan. Här, liksom i övriga åtta länder på listan, har löntagarrepresentanter mördats.

Fackligt uppdrag i Colombia – en livsfara

Global

– Fackliga aktivister står i frontlinjen i kampen för demokratiska rättigheter, säger Sharan Burrow som är generalsekreterare för Ituc.

Hon uppmanar till ett nytt socialt kontrakt mellan stater, fack och arbetsgivare.

I rapporten framgår att 123, av de totalt 145 undersökta länderna, har brutit mot strejkrätten, att 53 fackligt aktiva mördats och att antalet länder där löntagarrepresentanter gripits har ökat till 64, jämfört med 59 i förra årets rapport. 

Uber, Amazon och flera andra plattformsföretag har enligt Sharan Burrow dessutom bidragit till att försämra villkor och försvåra organisering. 

De värsta regionenerna för fackligt aktiva är Mellanöstern och Nordafrika.

Anständiga arbetsvillkor på världsfackets agenda

Global

I Gulfländerna saknar migrantarbetare grundläggande rättigheter och i Saudiarabien tvingas de till tvångsarbete. I oktober 2018 avrättades en indonesisk gästarbetare som slagit ihjäl sin arbetsgivare i samband med ett våldtäktsförsök.

Läget i Egypten är också allvarligt.

Förra året ändrades lagen i Egypten så att de 1 000 fria fack som fanns var tvungna att registrera sig på nytt. Endast 122 av dessa fick tillstånd att fortsätta och när anställda på livsmedelsföretaget BiscoMisr strejkade straffades de med fängelse i 60 dagar.

Även i Algeriet förbjöds flera fack och i Iran skedde massarresteringar av fackligt aktiva. 

I Asien har flera regimer blivit allt mer auktoritära.

I Bangladesh, Kambodja och Indien är läget fortsatt svårt. Och i Thailand, som är ett stort svenskt turistresemål, kräver landets statliga järnvägsbolag sju fackliga representanter på miljonbelopp. Bolaget hävdar att fackets protester efter en olycka som kostade sju järnvägsarbetare livet har åsamkat bolaget ekonomisk skada.

Från Afrika rapporterar Ituc att polisens brutalitet har ökat i bland annat Kamerun, Tchad och Ghana. Ett av de värsta länderna är Zimbabwe som i år hamnar på världsfackets lista över de tio värsta länderna att jobba fackligt i.

I början av 2019 greps flera fackliga ledare i landet i samband med protester mot ett skenande bensinpris. Tolv demonstranter sköts ihjäl.

I januari frihetsberövades även en representant från världsfackets filial i Afrika då han skulle besöka Zimbabwes fackliga centralorganisation ZCTU.

I Europa är facken inte lika utsatta men facken har allt svårare att organisera sig, vilket delvis beror på att de tillfälliga jobben blivit fler.

Digitaliseringen och plattformsekonomin har också pressat ned löner och villkor. Från Estland, Nederländerna och Spanien rapporteras försök att kringgå kollektivavtal.

Även om attackerna och våldet är mindre utbrett än på andra kontinenter så förekommer det även i Europa.

I juni 2018 mördades den 29-åriga lantarbetaren Soumayla Sack i San Calogero, södra Italien, som i två års tid jobbat för bättre villkor för utländska arbetare på plantagen.

52 dödsolyckor på turkiskt flygplatsbygge

Global

Turkiet är också fortfarande ett mörkt kapitel för fackföreningsrörelsen. 

I juli förra året sköts ordföranden för gummiarbetarnas fackförbund ihjäl då han besökte Goodyears däckfabrik i Adapazari i nordvästra Turkiet. Polisen gör ständiga ingripande mot anställda som protesterar och en strejk på ett flygplatsbygge i Istanbul bemöttes med tårgas och kravallpolis som grep mer än 400 byggarbetare. 

När världsfacket analyserar de senaste sex årens utveckling ser det att andelen länder där strejkrätten begränsas ökar, likaså möjligheten att teckna kollektivavtal.

Utvecklingen går hand i hand med en global trend där det demokratiska utrymmet för civila organisationer minskar, vilket bekräftas i organisationen Freedom house årliga demokratimätningar och även andra undersökningar.

Svenska fack har också reagerat på utveckligen.

”Människors frihet och demokratiska rättigheter är i allvarlig fara på många håll och att människor fortsätter att mördas för sitt fackliga engagemang är mycket oroande.” skriver Unions to Unions kanslichef Sofia Östmark, LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson, TCO:s ordförande Eva Nordmark och Sacos ordförande Göran Arrius i en debattartikel i Omvärlden. 

Fackledare: ”Vi är rädda för att fler ska dö”

Global

Situationen i världen är nu så pass allvarlig att Sverige som biståndsaktör tydligt måste markera vikten av en stark, global fackföreningsrörelse, fortsätter de och kräver att en större del av det svenska biståndet ska gå till att stärka fackens internationella arbete.

Utvecklingen ser mörk ut på många håll i världen men i vissa länder görs det trots allt framsteg, uppger Ituc. 

Ett exempel är Irland som i december förra året antog en ny lag som ger ett ökat skydd för de som är tillfälligt anställda. Även i Nya Zeeland ser det ljusare ut där en lag, vars syfte är att stärka kollektivavtalssystem, antagits.