AF-anställda: ”Vår arbetsmiljö är vidrig”

– Ja, jag bjuder på bullar. Självklart gör jag det!

Bertil Björks basröst möts av applåder.

Han, som äger Johanssons bageri i Sala, upprepar det alla andra redan sagt i det lilla mötesrummet av klassiskt kommunsnitt: Arbetsförmedlarna gör ett fantastiskt jobb. 

Det sker på ett möte dit arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) bjudits in.

I ljuset av det chefen och de anställda här kallar för ”slakten”. 

Lotta Nilsson, arbetsförmedlare sedan 19 år, är den som leder mötet där även arbetsgivare och arbetssökande deltar.

Hon är även fritidspolitiker för Socialdemokraterna. Men det som hänt nu kan hon bara inte stå bakom.

Inte M/KD-budgeten som lett till snabba neddragningar. Inte heller den fyrpartikompromiss som leder till stora förändringar på hennes jobb. 

– Det här rör mig och mina kompisar. Jag kommer aldrig kunna stå bakom det här. Vår psykosociala arbetsmiljö är vidrig, säger Lotta Nilsson innan Ylva Johansson gör entré. 

Längst fram sitter ministern och lyssnar till dem som berättar hur viktigt AF-kontoret varit för dem.

Per Bürger pratar om personerna som kommit på praktik och arbetsträning till hans företag Bürgers växtgård.

De som har svårt att ta sig till storstaden, som kanske är lite begränsade i kontakten med det stora och som inte tror på sig själva, som han säger. 

– Jag tror att vi skulle ha fler små kontor i stället – så varför inte öppna ett i Möklinta? skämtar han och syftar på den lilla tätorten norr om Sala med några hundra invånare. 

7 av 32 personer har sagts upp på Arbetsförmedlingen i Sala. Oron är stor.

Ska kontoret läggas ner helt? Bli en del av statliga servicekontoret som endast är bemannat vid bokade besök? Eller ska arbetsförmedlarna sitta i Västerås fyra mil bort men åka runt och träffa dem som behöver det?

Ingen vet.

– Det här är inte klokt, säger Lotta Nilsson. Jag tycker att det är en brutal misshandel av en myndighet. Vi har fått klä skott för politikernas beslut. 

Hon säger att M/KD-budgeten har gjort att de inte längre kan erbjuda insatser till de arbetssökande som verkligen behöver det.

SIUS-konsulenten Jenni Thomas, som jobbar med att stötta personer med funktionsnedsättningar, håller med. 

– Inför valet pratade politikerna om att vi måste reformera Arbetsförmedlingen. De lyssnar inte. Vi höll redan på med det, men det går inte på en vecka. 

Både hon och Lotta Nilsson har kvar sina jobb.

Men var och hur de ska jobba är mer oklart. Redan nu är vardagen förändrad.

Kollegor slutar men de arbetssökande finns kvar. 

– Det är svårt att utveckla och dra ner samtidigt. Vi har inte ens hunnit tänka – är det rätt personer som vi säger upp? konstaterar Katarina Yng, chef för Arbetsförmedlingen i Sala och i Fagersta där 20 personer, nästan hälften av personalstyrkan, sagts upp.

Pyramiden. Det kallar hon den modell som hon tagit fram för att de anställda ska kunna prioritera i en allt mer pressad arbetsvardag.

– I botten finns det vi måste göra för att klara grunduppdraget, vad förvaltningslagen säger. Det är prio ett. Sedan kommer tjänster och ytterligare service.

De som jobbar här är inte arga på Ylva Johansson. Eller så märks det inte. De är främst arga på de kraftigt minskade anslagen som budgeten gav. Att allt gick så snabbt. 

Flera är också skeptiska till om de fristående aktörer som i framtiden ska förmedla jobben i stället för Arbetsförmedlingen verkligen kommer att vallfärda till Sala. 

– Jag förstår att ni är oroliga. Och det finns anledning att vara det, säger ministern när det har blivit hennes tur. 

Det här är inte klokt. Jag tycker att det är en brutal misshandel av en myndighet. Vi har fått klä skott för politikernas beslut

Hon säger att regeringen tillfört pengar som ska gå till långtidsarbetslösa, den budgeten väntar på beslut i riksdagen.

Men det räcker inte för att täcka det stora hålet. 

Samtidigt tror hon inte att myndigheten kan ha lika många anställda som den haft.

De nyanlända som behöver stöd är inte lika många längre.

De obemannade kontoren är onödiga. Och ”de gamla tröskverken”, alltså AF:s IT-system, kan bli bättre och spara tid för personalen. 

Det måste till en stabil, långsiktig lösning som även de partier som före valet ville lägga ner myndigheten kan acceptera. 

– Arbetsförmedlingen kommer fortsatt att vara en stor och viktig myndighet. Min ambition är att vi ska ligga kvar på den nivån som det blir nu, att det inte blir fler varsel. Men det är ett budgetbeslut så jag kan inte lova det, säger Ylva Johansson. 

Tidigare i våras släppte Arbetsförmedlingen en lista på vilka kontor man planerar att lägga ner respektive behålla.

Ylva Johansson tror inte att alla på listan kommer att läggas ner, men betonar att det är myndigheten och inte hon som tar beslutet. 

Arbetsförmedlingen analyserar nu varje kontors förutsättningar och framtid. 

Man tittar på möjligheten att möta kunder på plats, samarbete med kommunen, att ingå i statens servicekontor och andra lösningar.

Det är svårt att utveckla och dra ner samtidigt. Vi har inte ens hunnit tänka – är det rätt personer som vi säger upp?

I september ska besluten om avveckling fattas, men på vissa orter där analysen är klar har nedläggningarna redan börjat. 

Sala är med på listan över kontor som blir kvar.

Men i kursiv stil står ”Arbetsförmedlingskontor dit vi själva reser för att ha bokade möten”.

Exakt vad det innebär är oklart. Jobbmatchningen ska tas över av fristående aktörer och osäkerheten om framtiden är stor. 

– Jag ser framför mig att det här är ett kontor som kommer vara kvar och som kommer fortsätta bedriva ett väldigt bra arbete precis som man gör i dag, säger Ylva Johansson optimistiskt. 

Ola Wauge, projektledare på kommunens arbetsmarknadsenhet, hoppas att hon har rätt.

Han berättar för ministern hur viktig den lokala arbetsförmedlingen är för kommunen. 

Hit till arbetsförmedlingen kan han komma och knacka på, säger han, och sedan ”gå arm i arm över torget” med arbetsförmedlaren Lotta Nilsson.

Utbyta kunskap, få hjälp med att hitta praktikplatser åt dem som inte är redo att söka ett vanligt jobb. 

Även Caroline Ollesdotter lovordar en nära arbetsförmedling. Hon jobbade som undersköterska när hon fick en arbetsskada i nacken.

För tio år sedan träffade hon arbetsförmedlaren Lotta Nilsson.

Att hitta rätt arbetsträning tog tid. Hon fick bryta och börja om. 

För ett år sedan fick hon en anställning med lönebidrag och blev lymfmassör. 

– Nu ska jag starta eget. Lotta har varit guld för mig.