Klimatfrågan har rekordsnabbt seglat upp som den viktigaste frågan i söndagens EU-val. 

Det är positivt. Men klimatet är inte en enkel fråga, den är krävande. 

I stället för att ta väljarnas oro och engagemang på allvar fördummar Moderaterna och Kristdemokraterna debatten och menar på fullt allvar att kärnkraften är svaret på klimathotet.

Det krävs en tillbakablick till mitten av 1900-talet för att se ett lika glödande kärnkraftförespråkande som högerpartierna nu uppvisar. Skillnaden var att då förstod man inte riktigt hur farlig den är. 

Det var efterkrigstid och Sverige behövde bli självförsörjande på el. Att importera bränsle ansågs både dyrt och onödigt, särskilt när där ju fanns det där nya häftiga. Kärnkraft. 

1964 startades den första komersiella kärnreaktorn i Sverige, Ågestaverket som fram till 1974 försörjde Stockholmsstadsdelen Farsta med värme.

Det var inte jättepopulärt, men restprodukterna behövde ju ta vägen någonstans. 

Det radioaktiva spillvattnet från Ågestareaktorn spolades regelbundet ut i närbelägna sjön Magelungen, vars vatten användes till både dricksvatten och bevattning.

Snart uppmättes höga doser Strontium 90 i rotfrukter och bladgrönsaker på odlingslotterna.

I reaktorn skedde två haverier, varav det ena ledde till att 500 liter tungt vatten läckte ut.

En katastrof var ytterst nära att inträffa, något som blev offentligt först 25 år senare .

Fortfarande finns förhöjda halter av radioaktivitet i området.

Det ingen visste då, men som vi vet alltför väl i dag är att kärnkraft är bland det farligaste som någonsin existerat.  Att leka med elden är en sak, att experimentera med kärnkraft något helt annat.

Och här kommer vi till något av det viktigaste att notera i debatten om kärnkraft. Historiskt har avsikten med en utbyggd kärnkraft varit tvådelad. Lika mycket civil som militär.

Vårt land skyndade inte bara in i atomåldern för att slippa importera olja från mellanöstern.

Kunskapen behövde finnas nära till hands, det kunde ju bli ett tredje världskrig. 

Detta ska vi minnas när samma partier som påhejar kärnkraft också vill se en försvarsuppbyggnad. Det finns fog för oro.

Om inget annat borde Tjernobyl ha lärt oss något. 

Kärnkraftsolyckan 1986 som ju inte bara dödade 4 000 människor i dess direkta närhet.

Det drabbade också Sverige hårt. Än i dag har fisk, bär och svamp förhöjda värden av radioaktivitet i stora områden i landet. Bland svenska vildsvin är halten Cesium så pass högt att de avråds från att ätas.

När Moderaterna och Kristdemokraterna påhejade av Sverigedemokraterna nu påstår att kärnkraft är framtiden står de helt utan garantier. Detta kan inte väljarna godta.

Hur kan vi ens diskutera en utbyggnad när det saknas en lösning på vad som ska göras med det redan existerande radioaktiva avfallet? 

Ebba Busch Thor och Ulf Kristersson undviker att nämna riskerna.

De pratar inte om de genetiska skador och missbildningar som radioaktivitet ger.

Om den förhöjda cancerrisk som är belagd. Eller om den enorma miljöpåverkan kärnkraften leder till. 

De pratar inte om vem som ska bo granne med framtidens kärnkraftverk.

Historien borde ha lärt oss att kärnkraften tillhör det förflutna, inte framtiden.

Låt oss minnas det när vi röstar på söndag.