Vikande konjunktur och dålig produktivitetstillväxt innebär att löneökningarna måste hamna lägre än tidigare, anser Teknikföretagens förhandlingschef Anders Weihe.

– Att ha en kostnadsutveckling som är högre än produktivitetsutvecklingen är att skjuta sig själv i foten, konstaterar han.

Frågan är om man ska utgå från Riksbankens inflationsmål på två procent, vilket skulle innebära att lönerna måste höjas med mer än två procent för att det ska bli någon reallöneutveckling.

– Facken förhandlar ju utifrån real köpkraft. Om Riksbanken säger att inflationen ska ligga på två procent kan inte en facklig ledare gambla och säga att det räcker med en procent för att skydda lönerna och 1,5 för reallöneökning, eftersom Riksbanken alltid har fel.

För arbetsgivarna är utgångspunkten en annan.

– Ska vi klara konkurrenskraften, sysselsättning och se till att svensk industri stärks så måste vi växla ner. Det finns ingenting som talar för att två procent är realistiskt.

Vad är realistiskt?
– Under två.

Mer exakt?
– Ja, det säger jag inte naturligtvis. Det vi vill är träffa ett avtal som ger oss arbetskraftskostnader som är i nivå med eller helst lägre än omvärlden.

Att konjunkturen dippar i år, med en viss återhämtning nästa år är alla prognosmakare överens om. Det är bara nivåerna som skiljer.

Teknikföretagen lägger sig lägst i sin prognos av den ekonomiska utvecklingen i Sverige för 2019 och 2020. En halv procent under snittet bland konjunkturprognoserna.

– Dels är det en vikande global konjunktur, men vi har också bygginvesteringar som faller ihop, vilket även påverkar industrin och tjänstesektorn. Det kommer ge ett rejält negativt bidrag till bnp, säger Teknikföretagens ekonomichef, Mats Kinnwall.

Men att den negativa bilden skulle vara ett riggat inspel i den kommande avtalsrörelsen avfärdas bestämt.

– Man ifrågasätter inte en läkare beroende på vilket sjukhus de opererar på. Det är en konstig bild att ekonomer skulle skruva sina prognoser beroende på vem som betalar deras löner, säger Mats Kinnwall.

En annan fråga som Anders Weihe förutsätter kommer dyka upp i avtalsrörelsen från fackligt håll är mer pengar till den så kallade flexpensionslösning.

Är det något ni kan tänka er att gå vidare med?
– Inom ramen för rimliga kostnader, ja. Det måste rymmas inom löneutrymmet.

Förutom pengarna är även arbetstidsfrågan något som alltid avhandlas när nya centrala avtal ska förhandlas, enligt Anders Weihe.  Även här går bilden isär.

– Vi vill ha större möjligheter att anpassa arbetstiden till beläggningen. Vi vill kunna gå upp och ner i arbetstid och vi vill ha möjlighet att lägga ihop den arbetstiden föra att kunna lägga ut på lördagar.

Enligt Anders Weihe är viktigt av två anledningar. Dels menar han att det är enklare för arbetstagarna att acceptera ett lördagspass än att förlänga arbetspassen. Dels att det blir mer effektivt.

– Du får ut mer om du kan lägga ut ett extrapass på lördagen än om du bara förlänger varje arbetspass med kanske 30 minuter.

Även om det gör det svårare att förena arbete och föräldraskap?
– Företagen har inte ansvar för familjelivet utan för att vara konkurrenskraftiga, säger Anders Weihe.