Göteborgspostens politiska redaktör Alice Teodorescu går till Moderaterna där hon ska arbeta med att ta fram partiets nya idéprogram.

Hon är inte först ut att vandra från de blå ledarsidorna till politiken.

För drygt en månad sedan blev Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson presschef i Kristdemokraternas partiledarstab.

Det är en på många vis intressant politisk utveckling vi ser där landets konservativa krafter mobiliserar.

Kristdemokraterna är på frammarsch och det konservativa block de idag utgör tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna blir en allt starkare politisk kraft i opinionen.

Samtidigt vacklar de borgerligt liberala partierna rejält efter januariöverenskommelsen.

Det är en på många vis märklig utveckling som inte kan förstås utifrån en traditionell höger-vänster-skala utan snarare utifrån GAL-TAN.

Där, enkelt förklarat, GAL står för de progressiva och TAN för konservativt auktoritära i en värderingsskala.

I stället ser vi ett konservativt parti och politiskt block som med visst självförtroende kan sträcka på ryggen och fråga sig om de ens behöver C och L för att vinna val längre

Johannes Klenell

För bara tre år sedan hade jag dömt ut TAN som de klara förlorarna i Sverige.

Vi levde i ett progressivt öppet land och en klar majoritet stöttade den idén. TAN-värderingarna på tillbakagång.

Sedan dess har vi sett en tydlig mobilisering i Sverige på TAN-fronten.

De progressiva värderingarna har inte visat sig stå pall när starka allianser behövt knytas mellan liberaler och vänsterkrafter.

Januariöverenskommelsen har i stället inneburit att samtliga inblandade partier behövt sälja ut delar av sina kärnvärderingar för att blockera Sverigedemokraterna.

Och de stora förlorarna har varit Centerpartiet och Liberalerna.

Samtidigt har TAN utvecklats. Skaffat sig starka röster. Mediala plattformar där just Göteborg-Postens ledarsida gått i bräschen.

En infrastruktur för att bekvämt röra sig över hela höger-vänster-skalan. Vara gula västar ena sekunden för att i nästa representera kapitalet.

Ja, eller egentligen representerar de ju alltid kapitalet oavsett om de bär signagult eller beige tweed.

De klassiska realpolitiska frågorna är idag ändå åsidosatta genomslagsmässigt i symbolkampen mot mångfald, genusflum och invandring.

I ett sådant skede är värvningen av Alice Teodorescu inte märklig.

Det är länge sedan vi såg något av Reinfeldts liberala och progressiva nymoderater.

I stället ser vi ett konservativt parti och politiskt block som med visst självförtroende kan sträcka på ryggen och fråga sig om de ens behöver C och L för att vinna val längre.