New public managment, NPM, var tänkt att effektivisera verksamheten.

Idén hämtades från tillverkningsindustrin och gamla, sjuka och utsatta förvandlas till kunder, eller i bästa fall ”brukare”.

Varje insats klockas. Det som inte går snabbt och är lönsamt ska försvinna och allt ska vara schemalagt ner på sekunden innan mötet.

Om ett toalettbesök drar ut på tiden och blir längre än planerat måste vårdaren skriva en avvikelserapport.

Stefan Löfven har lovat att skrota NPM inom offentlig sektor.

I juni 2016 skapades tillitsdelegationen av regeringen för att ta fram en ny typ av styrning som skulle bygga på tillit, inte sekundreglering.

Men ingenting hände. 2017 frågade sig Arbetets ledarredaktion om tillitsdelegationen hade somnat.

En slutrapport lämnades, men förslagen var inte tillräckligt långtgående.

Man vågade inte ta tag i frågan om privatiseringarnas inverkan på det högre tempot och sämre arbetsvillkoren.

Problemet ligger i att ett företags främsta uppgift är att maximera sin vinst, så med vinster i välfärden kommer fokus alltid att vara på att tjäna så mycket pengar som möjligt.

I en fungerande välfärd borde fokus vara på att ta hand om de som mår dåligt på bästa sätt, med personalens välmående som en viktig del.

Förslag på lösningar måste läggas fram och beslut måste tas för att få bort NPM.

Vi har inte tid att vänta på att fler och fler undersköterskor sliter ut sina kroppar och sitt huvud i den ohållbara arbetssituation som minutstyrningen innebär.

För det finns alternativa vägar som testats på andra platser, och fungerar bra.

Redan 2015 berättade Arbetet om Landskrona kommun.

De avskaffade minutstyrningen i hemtjänsten vilket ledde till att både personal och äldre mådde bättre. Och det har inte kostat Landskrona mer, tvärt om har omställningen blivit billigare.

Här har man i stället infört ett flexibelt system, där olika uppgifter inte behöver specificeras innan.

I stället finns olika vårdnivåer som bestämmer hur lång tid vårdgivaren ska vara hos varje vårdtagare. Om tiden sedan går till promenad, dusch eller tv-tittande bestäms på plats i hemmet.

Fabrikstänket i omsorgen måste stoppas.

De som arbetar är inte maskiner, och deras jobb går ut på att ta hand om riktiga kännande människor.

En dusch kan inte ha en speciell tidsåtgång på förhand, och det måste finnas tid för personalen att sitta på sängkanten och hålla en hand när den som vårdas är ledsen.