REPLIK. Det Kurt Junesjö beskriver som en antistrejklag gäller i två fall.

Dels när arbetsgivaren redan är bunden av ett kollektivavtal och dels när någon vidtar stridsåtgärder i en tvist som ska avgöras av domstol.

Det innebär att alla fack får följa samma regler som redan gäller för medlemmar i LO, TCO och Saco.

I Sverige är rätten att vidta fackliga stridsåtgärder fri. Men denna frihet bygger på att de leder till kollektivavtal som medför fredsplikt.

Det är fritt att strida för ett kollektivavtal med en arbetsgivare som redan är bunden av ett kollektivavtal.

Det ändras inte av lagförslaget. Men ett sådant andrahandsavtal får enligt AD begränsad verkan.

Organisationen får alla rättigheter att företräda sina medlemmar.

Men arbetsgivaren har ju redan lovat en annan organisation att tillämpa deras kollektivavtal för alla anställda. Det löftet kan ingen tvinga honom att bryta.

Därför blir det först träffade avtalet tillämpligt för arbetstagarnas anställningsvillkor.

Om en facklig organisation inte vill finna sig i detta kan man vägra sluta kollektivavtal och därmed undgå fredsplikt.

Man kan när som helst vidta stridsåtgärder för att tvinga arbetsgivaren att ensidigt ändra villkoren.

Då inträder aldrig fredsplikt. Sker det på en arbetsplats som är avgörande för många andra arbetstagare blir det i längden ohållbart.

Då kommer krav på inskränkningar av strejkrätten. Det skulle drabba alla fack och förändra den svenska modellen.

Därför innebär lagförslaget ett förbjud mot stridsåtgärder som inte ska leda till kollektivavtal.

Sympatiåtgärder, indrivningsblockader och politiska stridsåtgärder påverkas inte utan är även i fortsättningen tillåtna.

En organisation som inte vill finna sig i ett andrahandsavtal kan också försöka tvinga arbetsgivaren att tränga undan det redan gällande avtalet.

I AD 1989 nr 120 fann AD att en sådan stridsåtgärd är otillåten.

Det har sedan bekräftats från lagstiftaren och i olika beslut från Arbetsdomstolen.

Junesjö tror att landet ska svämmas över av ”gula” fackföreningar och att arbetsgivarna ska börja ägna sig åt avtalsdumpning. Men avtalsdumpning innebär ju att arbetsgivaren ersätter ett avtal med ett annat sämre. Hur kan det underlättas av lagförslaget?

Erland Olauson

I det beslut som Kurt hänvisar till AD 2017 nr 32 så fann Arbetsdomstolen att stridsåtgärden var tillåten eftersom det inte fanns ”stöd för slutsatsen att det kollektivavtal som Elektrikerförbundet vill träffa med bolaget är avsett att tränga undan eller ändra tjänstemannaavtalet.”

Lagförslaget innebär ingen förändring.

Kurt Junesjö pekar på kritik av lagförslaget. Syftet med att skicka ut ett lagförslag på remiss är att få synpunkter.

Arbetsdomstolen ska inte yttra sig över vad som är lämpligt eller önskvärt utan söka efter punkter som kan leda till missförstånd. Det leder till ändringar som undanröjer risken för missförstånd.

Det kommer också att ske i detta fall. Inget av det Kurt Junesjö tar upp kommer att vara otydligt när riksdagen fattar sitt beslut.

Junesjö tror att landet ska svämmas över av ”gula” fackföreningar och att arbetsgivarna ska börja ägna sig åt avtalsdumpning.

Men avtalsdumpning innebär ju att arbetsgivaren ersätter ett avtal med ett annat sämre. Hur kan det underlättas av lagförslaget?

Det kräver att den gula fackföreningen träffar ett förstahandsavtal och därmed utestänger riktiga fackföreningar.

Det är i så fall en risk redan i dag. Men gula fack finns knappast i Sverige.

Det beror på att ett kollektivavtal ska ingås av en fackförening.

Det är enligt MBL en ideell organisation med syfte att företräda sina medlemmar gentemot arbetsgivaren.

Det kravet uppfyller inte gula fackföreningar.

Det är lätt att fångas av känslor när det gäller strejkrätten.

Men i det här fallet är det viktigt med en nykter analys.

Om man inte gör det så tappar man kontakten med verkligheten.