Målarna använde måleriföretages firmabil, klädde sig i deras kläder, sjukanmälde sig till företagets chef och betalade bensinen med dennes bankkort.

De uppger att de fått besked om anställning och lön efter samtal med företagets chef.

Under några månader runt årsskiftet 2016/2017 fick de tre målarna inte ut sina löner.

När krav riktades mot företaget vars namn de burit på kläderna var svaret att de inte varit anställda där.

Företaget hävdar att två av målarna arbetat på deras uppdrag, men varit anställda i och inhyrda från ett bemanningsbolag. Den tredje personen uppges aldrig ha arbetat för måleriföretaget.

Domstolen kommer fram till, via bland annat fakturor, att alla tre har arbetat för bolaget.

Vidare slås fast att det i och för sig är visat att måleriföretaget och bemanningsföretaget kommit överens om att bemanningsföretagaren skulle betala lönerna och sedan fakturera måleriföretaget. Vilket också skett under större delen av anställningarna.

Men detta är inte avgörande för vem som ska ansvara för lönekraven nu i efterhand – det avgörs i stället av vad som avtalades mellan målarna och bolagen.

Arbetarna har haft sina kontakter inför anställningarna med företrädare för måleriföretaget, som de också kommit överens med om lön.

Det anses inte visat att företagets företrädare då gjorde klart för dem att någon annan var avtalspart.

Därmed dras slutsatsen att de har varit anställda av måleriföretaget, som döms att betala ut 28 000 respektive 47 000 och 91 000 kronor till de tre målarna.

Företaget ska även betala Målareförbundet 300 000 kronor för att ersätta rättegångskostnader.