Khaoula Mokaddem är hoppfull inför framtiden. Hon och hennes kvinnliga vänner känner att de idag är lika värda som sina manliga vänner.

Arbetet Global

Arbetet Global är ett projekt som delfinansieras av Union to Union.

Långt in i de ringlande gränderna i gamla stan i Tunis håller Khaoula Mokaddem på att flytta det sista från sin företagslokal som ska byta adress.

– Jag kommer snart. Jag har ett kort möte. Ni kan gå till mitt pensionat här intill, säger hon.

Några minuter senare sitter vi i ett stort rum där solen strilar genom takfönstren. Klängväxter hänger från trapporna och på väggarna finns järnsymboler som föreställer den urgamla kartoniska beskyddaren Tanit, krigets och fruktbarhetens gudinna.

Khaoula Mokaddem är snart tillbaka från sitt möte och berättar att hon alltid varit fascinerad av historia och gillat äldre symboler: ”Det är nåt jag fått efter mormor”.

Dörrarna i pensionatet är vackert dekorerade med blommor.

– Jag gillar att måla, förklarar hon.

Hon jobbar mycket i det familjeägda pensionatet och sover där flera nätter i veckan. Vid sidan av det driver hon ett eget företag som inredningsarkitekt och bland kunderna finns flera butiker.

Det innebär att hon ofta har kontakt med hantverkare.

– Jag jobbar mycket med gamla män. Det är bara män som är hantverkare. Ibland muttrar de och säger att en kvinna inte kan hålla på med hantverksjobb, att vi inte är lika duktiga. Men de har helt fel. Ofta låter jag det vara men jag accepterar inte att någon beter sig dåligt mot mig. Då kan jag bli svår att ha och göra med, säger hon.

Khaoula Mokaddem tycker ändå inte att hon har utsatts för diskriminering och säger att kvinnorna i hennes generation vågar stå på sig, ta plats. Hon själv är 26 år, singel och har fullt upp med sitt företag. Snart ska hon iväg på ett möte med en butik som hon ska designa om veckan därpå.

Jämfört med övriga länder i arabvärlden sticker Tunisien ut. Landet lider av sociala problem men är mer demokratiskt och kvinnor har större rättigheter än i grannländerna.

Det finns flera förklaringar till varför det blivit så.

Tunisien blev självständigt från Frankrike 1956 och landets förste president, Habib Bourguiba, drömde om en modern afrikansk stat. Han uppmuntrade kvinnor till att utbilda sig och börja jobba. Månggifte och tvångsäktenskap förbjöds också. I dag finns en lag som säger att män och kvinnor ska ha lika lön för lika arbete, även om verkligheten ser annorlunda ut.

1987 tog diktatorn Ben Ali över efter en militärkupp och han fortsatte delvis på den inslagna vägen. Han förbjöd  kvinnor att bära slöja och uppmanade män att raka sig, vilket går emot den muslimska sedvänjan att ha skägg.

Men kvinnors framgångar i Tunisien har inte kommit gratis.

Det är sent på eftermiddagen när Bakhta El Cadhi Jmour försöker stänga den trasiga dörren till ett stort sammanträdesrum som även fungerar som ett lager för affischer, böcker och banderoller för Demokratiska organisationen för tunisiska kvinnor, ATFD.

Bakhta El Cadhi Jmo var en av grundarna till Tunisiens första kvinnoorganisation.

Dörren skrapar mot golvet och Bakhta El Cadhi Jmour berättar att hon 1989 var med och grundade vad som kom att bli den mest tongivande kvinnoorganisationen i landet.

– Eftersom det inte var tillåtet med feministiska organisationer då kallade vi oss först för en kulturförening, säger hon.

En av de första frågorna som ATFD lyfte var mäns våld mot kvinnor.

– I diktaturen låtsades staten att vi var ett jämlikt samhälle. Att kvinnor och män hade samma rättigheter och att det inte förekom våld mot kvinnor.

Det var naturligtvis inte sant.

I början av 1990-talet gjorde ATFD därför den första studien om omfattningen av våld mot kvinnor och började, mot diktaturens vilja, att visa på ojämlikheten. I dag har organisationen fått upp frågan om våld mot kvinnor på den politiska agendan. ATFD jobbar också med att utbilda och stärka kvinnor, vilket ökar deras chanser på arbetsmarknaden.

Tunisien antog för några år sedan en grundlag som garanterar fundamentala rättigheter oberoende av kön, religion eller politiskt åskådning.

När den Arabiska våren kom och Ben Ali avsattes 2011 uppstod ett maktvakuum. Det var oklart vilken väg landet skulle ta. Diktatorn som grovt kränkt mänskliga rättigheter hade även pressat tillbaka muslimska fundamentalister som ville införa sharialagar. När sedan revolutionen kom började återigen fler kvinnor klä sig i sjal.

Det islamistiska partiet Ennahda gick fram i det första valet och började ställa krav på att den nya konstitutionen skulle innehålla skrivningar om att kvinnor skulle ses som ett ”komplement” till mannen.

På andra sidan fanns grupper som kämpade för ökad demokratisering och mänskliga rättigheter. Det blev en konflikt då det befriade landet skulle forma sina grundlagar. En viktig strid handlade om synen på kvinnors rättigheter.

På gatorna demonstrerade olika grupper och politiska mord utfördes.

Demokratin var i gungning.

Men 2013 steg en oväntad allians fram. Kvartetten, som den kom att kallas.

Det tunisiska facket UGTT, arbetsgivarnas organisation UTICA samt människorättsorganisationen Tunisian Human Rights League (LDTH) och den nationella advokatföreningen Tunisian Order of Lawyers.

I praktiken hotade fack och arbetsgivare att stänga landets arbetsplatser om inte Tunisien antog en grundlag som garanterade fundamentala rättigheter oberoende av kön, religion eller politiskt åskådning.

Det hotet tog skruv.

Året efter fick landet en ny konstitution på plats och 2015 tog kvartetten emot Nobels fredspris.

Facket UGTT krävde att ”den nya konstitutionen måste garantera kvinnors rättigheter” vilket det såg som en förutsättning för demokrati. Arbetsgivarna i UTICA argumenterade på liknande sätt men hävdar att det även finns andra skäl.

– Det finns flera studier som tyder på att kvinnor jobbar effektivare än män, säger Slim Ghorbel, som sitter i UTICA:s styrelse.

Men det finns, enligt honom, många hinder på vägen.

– Tyvärr är inte ens alla kvinnor övertygade om att de bör ha samma rättigheter som män. Särskilt i jordbruksområden finns kvinnor som anser att kvinnor ska ha en annan roll i samhället.

Stora könsskillnader

Även om kvinnors rättigheter är starkare i Tunisien än i andra länder i Nordafrika så är könsskillnaderna ändå stora, jämfört med till exempel Sverige. Sysselsättningsgraden för kvinnor är endast 25 procent medan motsvarande siffra för män är 71 procent, enligt UN Women.

I Världsekonomiskt Forums rapport Global Gender Gap 2018 hamnar också Tunisien under det globala genomsnittet för jämställdhet. Landet ligger på 119 plats på listan där jämställdheten rankas i 149 länder.

Tunisien ligger dock på andra plats i regionen, efter Israel. Jemen, Syrien, Iran och Saudiarabien tillhör världens värsta.