Mer än ett år har gått sedan polisens upprop mot sexuella trakasserier, med namnet #nödvärn, publicerades.

Sedan dess har frågan lyfts på polisutbildningar, chefer har fått utbildning, riktlinjer och en handbok har tagits fram.

Men det nationella huvudskyddsombudet Patrik Danielsson tycker ändå inte att polisen gjort tillräckligt.

– Vid starten av metoo blev det en ganska febril aktivitet inom myndigheten för att belysa detta och komma med åtgärder. Därefter tycker jag att det fallit tillbaka lite. Framför allt har man varit dålig på att följa upp arbetet och vilka effekter det fått, säger han.

Susanne Liwång, huvudskyddsombud i polisområde Stockholm City, för ett liknande resonemang.

– Det sammanställdes material, men uppföljningsarbetet har inte varit tydligt. Har vi verkligen gjort det här i alla arbetsgrupper? Vad har det fått för effekter och vad behöver vi göra i nästa steg? Det har vi inte sett, konstaterar hon.

Hon berättar att när cheferna i hennes polisområde hade konferens precis efter metoo handlade den om maskulinitetsnormer, alltså vilka normer kopplat till manlighet som de anställda påverkas av i yrket.

Polisens HR-chef Tomas Rosenberg säger att det är en utmaning att få ut nya riktlinjer i en så pass stor organisation med 30 000 medarbetare.

– Det tar tid. Tack vare metoo och #nödvärn har arbetsplatsens kultur blivit en fråga som kommit mycket högre upp på dagordningen.

Han berättar att myndigheten satsat på chefsutbildningar och fört in likabehandling som ett tydligare verksamhetsmål, ett mål som följs upp var fjärde månad.

– Det började vi med för ett år sedan och det kommer ha fullt genomslag under det här verksamhetsåret.

Att hantera ärenden som rör sexuella trakasserier på jobbet kan vara svårt, vittnar skyddsombuden om.

Det handlar inte bara om sexuella trakasserier utan om hela spannet av maktförhållanden, både synliga och osynliga strukturer

Susanne Liwång

– Ofta står ord mot ord och det finns inga vittnen. Det är lätt hänt att det inte bara blir infekterat mellan de direkt involverade utan det kan påverka hela arbetsplatser, säger Patrik Danielsson.

Förutom att stötta anställda som behöver hjälp påpekar huvudskyddsombudet Susanne Liwång att deras roll är att se till att frågan om likabehandling finns med som en fast punkt på arbetsplatsmöten och i skyddskommittéer.

– Det handlar inte bara om sexuella trakasserier utan om hela spannet av maktförhållanden, både synliga och osynliga strukturer.

– I grund och botten är det här en del av det systematiska arbetsmiljöarbetet, säger Patrik Danielsson. Och det är arbetsgivarens ansvar för att följa upp att arbetsmiljön i myndigheten är bra.