ARBETET GRANSKAR. När hon känner den manliga kollegans hand på sin rumpa fryser hon till.

Hur ska hon reagera? Det vet hon inte. Men en annan kollega har sett och är beredd att vittna.

Mannen, som är civilanställd på polismyndigheten, nekar, men är nu misstänkt för sexuellt ofredande mot sin kvinnliga kollega.

– Det var en person som såg det, en kollega som reagerade. Ofta när det händer något, till exempel på en julfest där folk varit berusade, kan det vara en uppgift som står mot en annan. Då är det inte lätt att väcka åtal, säger åklagare Bengt Åsbäck.

Det här är första gången på tre år som åtal väcks kring sexuella trakasserier inom polisen – alltså där både den drabbade och den misstänkte jobbar på myndigheten.

Arbetet har gått igenom samtliga anmälningar från de senaste tre åren som rör sexuella trakasserier inom polisen.

Anmälningarna har ökat kraftigt under den här tiden. 2016 gjordes fem anmälningar om sexuellt ofredande. 2017 gjordes 19 och 2018 hela 33 anmälningar.

– Det har blivit mycket mer sedan metoo. Det är nog en ökad medvetenhet. Folk anmäler i större utsträckning och vi har många chefer som anmäler efter att anställda berättat något för dem, säger åklagaren Lena Kastlund på särskilda åklagarkammaren som utreder brottsmisstankar mot poliser, åklagare, domare och riksdagsmän.

Arbetet har inte räknat med de 214 anmälningar som gjordes i samband med #nödvärn, polisens metoo-upprop. Dem räknar polisen separat.

Eftersom de kom från berättelser i uppropet var många helt anonymiserade och preskriberade. De 60 fall som utreddes lades ner.

Det är speciellt med sexuella trakasserier inom just polisen.

I de flesta andra yrken måste den som drabbats vara med på att en polisanmälan görs.

Inom polisen måste det anmälas. Berättar en polisanställd för sin chef om ett ofredande måste chefen anmäla.

Brottslighet inom polisen har också en särställning. Det är till poliser andra brottsutsatta vänder sig.

Trots att anmälningarna ökat tror varken skyddsombud, åklagarna eller personer från polisens metoo-upprop, som Arbetet talat med, att de sexuella trakasserierna ökat, utan snarare att fler anmäler.

– Tack vare metoo och #nödvärn har vi fått en ökad anmälningsbenägenhet och det är positivt, säger Tomas Rosenberg, HR-chef på Polismyndigheten.

Av de totalt 57 anmälningarna de senaste tre åren har endast en lett till åtal.

Poliser kanske inte vill vittna mot andra poliser. Det är människor man delar jobbiga upplevelser med, åker radiobil med. Det blir lite som en familj. Och att vittna mot någon i sin egen familj bär emot

Meta Broddare

I ett fall från 2016 godtog den utpekade ett strafföreläggande om ofredande men nekade till sexuellt ofredande.

Tre fall från i fjol utreds fortfarande. Övriga förundersökningar har lagts ner, eller inte ens inletts.

Det handlar om kollegor som anklagats för att ha tafsat, gjort sexuella uttalanden, skickat dickpics och andra meddelanden av sexuell natur. Ett fall gäller också våldtäkt.

Även det har lagts ner men den utsatta kvinnan har begärt överprövning av åklagarens beslut.

Anmälningarna om sexbrott inom polisen görs av polisens särskilda utredningar.

Att utredningarna nästan alltid läggs ner beror främst på brist på bevis, att det som hänt inte når upp till en brottslig nivå eller att den som utsatts inte vill ta det vidare.

Att poliser utreder andra brottsmisstänkta poliser, är Kerstin Dejemyr, som var en av initiativtagarna till polisens metoo-upprop, kritisk till.

– Det är poliser som är skolade i den blåa världen som kliver över och börjar utreda. Då har de sina vänner och bekanta och hållhakar i organisationen. Juridisk kompetens och utredningskompetens kan du få på andra sätt, säger hon.

Det har blivit mycket mer sedan metoo. Det är nog en ökad medvetenhet. Folk anmäler i större utsträckning och vi har många chefer som anmäler efter att anställda berättat något för dem

Åklagare Lena Kastlund

Hennes metoo-kollega Meta Broddare ser en annan förklaring till att många ärenden läggs ner i brist på bevis.

– Poliser kanske inte vill vittna mot andra poliser. Det är människor man delar jobbiga upplevelser med, åker radiobil med. Det blir lite som en familj. Och att vittna mot någon i sin egen familj bär emot.

Åklagare Lena Kastlund säger att det är vanligt att ord står mot ord i de ärenden hon utreder.

– Det är ofta så att man tror att det har hänt men det går inte att bevisa. Sen är det naturligtvis så att de yrkeskategorier vi utreder är medvetna om lagarna och vilka invändningar man ska ha och så. Men överlag är sexualbrott svårt för de sker ofta i skymundan.

HR-chef Tomas Rosenberg säger att det ofta är svårt att styrka brott där det saknas vittnen eller bevis.

Hans önskan är att fler anmäler kränkningar till polisens arbetsskade- och tillbudssystem LISA.

– Det är inte alltid man gör det, eftersom man inte vill att det ska komma ut i offentlighetens ljus. Även om fall läggs ner har förhoppningsvis närmaste chef informerats. Då kan man göra andra saker på arbetsplatsen för att komma till rätta med problemen, exempelvis arbetsrättsliga åtgärder, säger han.

Så hanteras sextrakasserier inom polisen

Särskilda utredare
Eftersom poliser har en skyldighet att anmäla brott måste även sånt som framkommer i exempelvis utvecklingssamtal anmälas. När en polisanställd anmäls för sexuellt ofredande och andra typer av sexualbrott utreds det av särskilda utredare inom polisen.

Disciplinära åtgärder
Om det står klart att det inträffade inte var ett brott kan det gå vidare till Polisens personalansvarsnämnd. Nämnden kan besluta om disciplinära påföljder: varning eller löneavdrag. Poliser som misskött sig gravt kan också mista jobbet. Om ett allvarligt brott begåtts kan nämnden besluta om uppsägning eller avsked.

Arbetsrättsliga åtgärder
Sexuella trakasserier kan också leda till arbetsrättsliga åtgärder, till exempel samtal med den utpekade, omplacering med mera. Arbetsgivaren är skyldig att utreda och vidta åtgärder.