Arbetet Global

Få fackliga utrikesnyheter, reportage och fördjupning med Arbetet Global med Erik Larsson och Linda Flood

Venezuela genomlider en lång och djup ekonomisk och social kris som fått miljontals att lämna landet, något som IPS tidigare har rapporterat om. Nu pågår en maktstrid mellan två personer som öppet strider om presidentskapet.

– Båda sidor har kraftigt höjt insatserna och de inhemska och internationella aktörer som brukar fungera som medlare har nu börjat välja sida, säger Carlos Romero, som tidigare var chef för fakulteten för statskunskap vid Simón Bolívar-universitetet i Venezuela, till IPS.

Juan Guaidó, 35, svors in som ordförande för landets nationalförsamling den 5 januari och förra veckan utropade han sig till ”interimpresident för republiken”, samtidigt som hundratusentals människor demonstrerade i Caracas och ett stort antal andra städer i landet.

Oppositionsledaren uppges ha utnämnts till tillfällig president för att sätta punkt för Nicolás Maduros ”maktfullkomlighet” och för att skapa en övergångsregering inför ett kommande nyval i landet.

Demonstranterna på gatorna kommer från alla socialgrupper, som alla drabbats mycket hårt av den pågående krisen och den rådande hyperinflationen.

USA, Brasilien, Kanada och ett antal andra länder på de amerikanska kontinenterna erkände omgående Juan Guaidó som landets nya president. Nicolás Maduro svarade i stället med att angripa USA och dess ”imperialistiska regering” som enligt honom försöker genomföra en statskupp i syfte att tillsätta en ”marionettregering” i Venezuela. Han kapade samtidigt de diplomatiska förbindelserna med USA och gav alla amerikanska diplomater 72 timmar på sig att lämna landet.

USA:s utrikesminister Mike Pompeo svarade då med att meddela att alla diplomater kommer att stanna i Caracas i enlighet med önskemål från den president i landet man erkänner, Juan Guaidó.

De senaste dagarnas händelser har lett till en utveckling som tycktes otänkbar för bara några veckor sedan – bland annat de enorma oppositionella demonstrationer som genomfördes den 23 januari, på årsdagen av det uppror som gjorde slut på diktaturen 1958.

Nicolás Maduro, som övertog makten i landet som ledare för ”den bolivariska revolutionen” efter Hugo Chávez 2013, återvaldes i ett kontroversiellt val i maj förra året. En stor del av oppositionen fick inte ställa upp i valet, som inte ansågs legitimt av de flesta bedömare.

Presidenten inledde en ny sexårig mandatperiod den 10 januari, medan en majoritet av regeringarna i Amerika och inom EU meddelade att de inte erkände hans regering.

Samtidigt som oppositionen samlades på gatorna gick även hundratals anhängare till regeringen ut för att visa sitt stöd. Även landets högsta militärer meddelade genom ett antal uttalanden att de ställer sig bakom Nicolás Maduro och hans regering.

Statsvetaren Carlos Romero menar att landet nu står inför tre möjliga scenarion.

Ett är att regimen lyckas stå emot kraven från oppositionen, människorna på gatorna och det internationella samfundet, och att massprotesterna ebbar ut.

Alternativ två är att kraven blir så starka att Nicolás Maduro och hans regering tvingas avgå och att nyval hålls. Ytterligare ett alternativ är att en tredje aktör – en internationell kraft, armén eller någon annan – går in och sätter punkt för konfrontationerna.

Luis Salamanca som är professor i statskunskap vid Venezuelas centrala universitet understryker att landet inte kan ha två presidenter samtidigt.

– Bollen ligger nu hos Nicolás Maduro och han kommer att bli tvungen att stoppa och kanske gripa Juan Guaidó. Men först måste han beräkna vilka politiska kostnader detta skulle medföra.

FN:s generalsekreterare Antonio Guterres har begärt att en oberoende utredning genomförs kring uppgifterna om att minst 26 personer dödats i samband med de senaste dagarnas protester i landet. Han har även meddelat att FN är berett att verka för att få fram ”en politisk lösning” på problemen i landet.

I Latinamerika har Argentina, Brasilien, Chile, Colombia, Costa Rica, Guatemala, Honduras, Panama, Paraguay, Ecuador och Peru alla erkänt Juan Guaidó som Venezuelas nya president.

Uruguay och Mexiko har i stället understrukit behovet av en ”snabb och transparent” dialog mellan de olika parterna. Bolivia, Kuba, El Salvador, Nicaragua och Surinam har valt att ställa sig bakom Nicolás Maduro i den pågående maktstriden.

EU har inte erkänt återvalet av Nicolás Maduro, men har heller inte godkänt Juan Guaidó, även om vissa EU-länder har gjort det eller uttryckt sitt stöd för honom. EU kräver att ett nytt och rättvist val snabbt hålls i landet, för att återställa rättssäkerheten i landet.

Två andra stormakter, Kina och Ryssland, har i stället uttryckt sitt stöd för Nicolás Maduro.

Bedömare undrar nu vad som kommer att hända om exempelvis USA vägrar att kalla hem sina diplomater från Caracas och om Nicolás Maduros regering beslutar sig för att gripa oppositionsledaren.

Utgången av den kris som lett till att Venezuela nu har två utropade presidenten förblir oviss. Detta i ett land där allt fler tvingas gå att lägga sig hungriga samtidigt som miljontals valt att fly undan krisen genom att bege sig utomlands.

Humberto Márquez/IPS