Tågen står stilla, bussarna har slutat gå och flygplatser, skolor och statliga institutioner har stängts, rapporterar flera internationella medier från Tunisien.

Hundratusentals fackliga har i dag, torsdag, gått ut i en endagars generalstrejk.

Förhandlingarna om de offentliganställdas löner har strandat.

Den fackliga centralorganisationen UGTT har krävt löneökningar för 670 000 offentliganställda. Men staten har sagt nej.

Regeringen hänvisar till IMF:s krav att frysa de statliga lönerna för att hålla nere budgetunderskottet.

Landets ekonomi har varit skakig ändå sedan 2011 då diktatorn Ben Ali störtades.

Till skillnad från många andra länder i regionen ledde den arabiska våren till att landet införde demokrati. Men prishöjningar och fattigdom har inneburit att många ändå är missnöjda.

Undantaget Tunisien

Global

För tre år sedan tog Tunisien ett lån på 2,8 miljarder dollar från IMF. Om staten inte håller nere sina utgifter hotar internationella långivare med att inte låna ut mer till landet som befinner sig i en ekonomisk kris.

Premiärminister Youssef Chahed sa innan strejken att de viktigaste verksamheterna i landet ändå skulle upprätthållas och att staten inte kommer att höja lönerna.

Enligt nyhetsbyrån Reuters källor skulle lönehöjningen kosta staten 850 miljoner dollar (motsvarande 8,1 miljarder kronor).

Kostnaden för denna strejk har beräknats till 100 miljoner dollar (knappt en miljard kronor).

Konflikterna på den tunisiska arbetsmarknaden tilltar i landet som ska hålla val i slutet av året.

I november var Arbetet Global på plats då UGTT organiserade en stor endagsstrejk. Även den gången handlade det om offentliganställdas löner och villkor.

Nationell strejk i Tunisien

Global

Tunisien har en stor offentlig sektor – som sysselsätter kring 650 000 – och de anställdas villkor där är bättre än de privatanställdas.

Den offentliga sektorn är dock ineffektiv. Staten har i flera år försökt att banta ned den. Ett sätt har varit att inte ersätta tjänster då anställda går i pension eller slutar. Endast var fjärde tjänst som avslutas leder till en nyanställning.

UGTT håller med om att det finns problem men vill att dessa ska lösas på ett annat sätt.

Strax innan konflikten förra året träffade vi Lotfi Souer på ett fik i huvudstaden Tunis.

Han satt då i planeringskommittén för den nationella strejken som hölls i november.

Lotfi Souer.

– Det finns många anställda som inte gör någonting. Men vi vill att man ska lösa det på ett annat sätt. Istället för frysta löner vill UGTT stärka köpkraften och höja lönerna, sa han då.

Enligt UGTT så är lönerna en viktig fråga men facket vill också att statligt anställda ska erbjudas utbildning så att de kan ta andra arbetsuppgifter vilket skulle öka effektiviteten i offentlig sektor.

Tunisien

Befolkning: 11,5 miljoner.

Ekonomi: Exportbaserad ekonomi där textilindustrin spelar en viktig roll. Turistindustrin har också varit en viktig inkomstkälla. 80 procent av exporten går till EU-länderna.

Arbetsmarknad: Den officiella siffran på arbetslöshet har i flera år legat kring 13–15 procent, men många i landet är undersysselsatta och får hanka sig fram på tillfälliga arbeten. Hälften av arbetsstyrkan jobbar inom handel- och serviceyrken, medan en tredjedel arbetar inom industrisektorn och 15 procent inom jordbruket.

Facken: Landets största fackförbund UGTT har nära 750 000 medlemmar. Facket var nära knutet till det styrande partiet RCD under diktatorn Ben Ali (1987–2011) men agerade självständigt och tog initiativ till demonstrationer mot regimen. Efter revolten 2011 startades två nya fackliga centralförbund, UTT respektive UGGT.

Källor: Utrikespolitiska institutet och Union to Union